Carl Wilhelm Liljecrona

2 Liljecrona, Carl Wilhelm, f 10 nov 1794 på Söderto gård, Lyby, Malm, d 3 okt 1856 i Oskarshamn. Föräldrar: fänriken Carl Georg Lilliecrona o Johanna Carolina Dahlman. Inskr vid LU 10 okt 05, jurex där 10 juni 09, kansliex 10, eo kanslist i krigsexp 4 okt 11, kopist där 13 jan 15, auditör vid Skånska karabinjärreg 11 juli 15—7 mars 20, handsekr hos fältmarskalken JC Toll 15—17, lärare vid herrnhu-tiska skolor i USA, Danmark o Sverige 22— 27, utg av Skånska Correspondenten 27 dec 31-20 okt 32, fast medarb i Aftonbladet 33—48, deltog i riksdagen 44/45. — Ogift.

L tillhörde en officerssläkt men bestämde sig för att välja ämbetsmannabanan eller diplomatin o inskrevs efter avslutade juridiska studier 1811 i krigsexpeditionen. Som auditör vid Skånska karabinjärregementet blev L handsekreterare hos dess chef fältmarskalken Johan Christopher Toll. Fram till dennes död våren 1817 var L bosatt hos honom på Bäckaskog. Hos Toll fann sig L utomordentligt väl, o han var varmt fäst vid sin chef. Under hans efterträdare tjänstgjorde L fortfarande som auditör, men i brev sommaren 1819 förklarade han sig ha varit illa sjuk "i inre avseende" o måst vistas flera månader hos syskon. Mot släktingars o vänners avstyrkande hade han bestämt sig för att resa till Förenta staterna, det stora frihetslandet, där han hoppades bli lärare vid en Lancasterskola o eventuellt sluta sig till upprorsrörelsen i spanska Amerika. I sitt beslut såg L en religiös kallelse att följa Guds vilja. I denna första kris i L:s liv framträder den manodepressiva läggning, som skulle visa sig konstitutiv hos L under hela hans liv o med olika intervaller medföra nya sjukdomsperioder.

I Amerika kom L i kontakt med herrnhutare o anställdes som lärare vid brödraförsamlingens skola i Bethlehem i Pennsylvania, där han stannade ett år från sommaren 1822. L skildrar i brev såväl brödraförsamlingen som det amerikanska samhället överhuvud med stark sympati. I aug 1823 reste L tillbaka till Sverige. Sedan han förgäves sökt vinna inträde i kabinettet för utrikes brevväxlingen, antog han våren 1824 ett anbud från brödraförsamlingen i Gbg som lärare vid dess skola. Han trivdes från början utmärkt men accepterade hösten 1825 kallelse till en lärartjänst vid brödraförsamlingen i Christiansfeld i Danmark o anlände dit i febr 1826. Redan i Gbg hade emellertid symptom till en ny depression visat sig, o krisen blev nu akut. Den förvärrades till fullständig sinnesförvirring, o på läkares inrådan lämnade L Christiansfeld i juni 1826. Han återanställdes vid skolan i Gbg, men hans sejour i Christiansfeld hade medfört en allvarlig störning i hans förhållande till herrnhutarna, o i fortsättningen synes han ej ha haft kontakt med brödraförsamlingen.

Under de närmaste åren vistades L hos släktingar. Han arbetade på en biografi över Toll, som han alltid bevarade i vördat o tacksamt minne. För sitt uppehälle ådrog sig L en betydande skuldsättning, o 1831 var hans ekonomiska situation bekymmersam. Räddningen kom på hösten samma år, då ett tryckeri i Lund föreslog honom att bli redaktör för en ny tidning, Skånska Correspondenten, som L redigerade från nyåret 1832. I juni samma år uppsöktes han emellertid av Lars Johan Hierta, som uppskattat den nya tidningen o som erbjöd L medarbetarskap i Aftonbladet. Efter ingående muntlig o skriftlig diskussion antog L Hiertas anbud o var från nyåret 1833 fast medarbetare i Aftonbladets redaktion. Crusenstolpe har i en nekrolog över L upptagit en insinuation av C O Angeldorff, att Hierta skulle ha engagerat L i tron att denne skrivit de tidningsartiklar Hierta observerat, medan dessa i själva verket författats av en annan. Påståendet saknar grund. Artiklarna har med säkerhet skrivits av L. Till sin vän, den varmt religiöse Wilhelm Rappe, skrev L att han accepterat endast under förutsättning att kunna influera på Aftonbladets tendens o leda det till en "högre moralisk existimation".

L:s förhoppningar att kunna inverka på Aftonbladets inriktning skulle ej infrias som han tänkt sig. Hans religiösa sinnelag passade ej väl för tidningen. Efter överenskommelse med Hierta ägnade han sig därför företrädesvis åt utlandsnyheterna o tog ej regelbundet del i tidningens inrikespolitiska ställningstaganden. Förhållandet till Hierta förblev dock gott o vänskapligt, o L:s omdömen om Hierta i brev är alltid starkt positiva. Hierta synes under årens lopp ha fått stort förtroende för L, som under Hiertas stundom månadslånga utlandsvistelser i realiteten fungerade som dennes ställföreträdare o tidningens utgivare. Verksamheten i Aftonbladet medförde också för L ett växande intresse för de allmänna politiska frågorna. L:s dagbok från den stormiga riksdagen 1840/41 ger ett starkt intryck av hur intensivt han deltog i de politiska diskussionerna på Aftonbladsbyrån. Med sin skolning som historisk författare var L noga med att ange belägg för sina uppgifter, o dagboken är alltfort en värdefull o mycket anlitad källa.

L ansåg sina politiska idéer i det väsentliga överensstämma med Aftonbladets. Sveriges statsform borde tillsvidare vara monarkin, men den måste vara "sedlig", ej vila på bajonettvälde. För revolutionen hyste L dock avsky o talade 1848 med förakt om "den råa massan". Representationsfrågan fann L utomordentligt angelägen, o den enda gång han uttog pollett på riddarhuset, 1844/45, var för att deltaga i omröstningen om ett förslag till representationsreform. En bättre hushållning med statens medel var enligt L nödvändig. Förtjänst o kunskaper, ej börd o relationer, skulle gälla för befordran i allmän verksamhet. Folket hade rätt att fordra grundlagarnas efterlevnad också "på samhällets höjder". Den lagbundna friheten hade sin källa i den frihet Kristus förvärvat åt människan, o den politiska pånyttfödelsen skulle vara förankrad i en reformerad o "mera förandligad" religion. Under debatten om metodisten Scotts verksamhet 1842 gjorde L en klar toleransdeklaration: var o en kunde gärna få vara katolik, metodist eller herrnhutare.

Tiden i Aftonbladets tjänst var L:s lyckligaste o mest harmoniska period. Av allt att döma var han också vid förhållandevis god hälsa. Bevarade brev ger endast antydan om ett par mindre depressioner, 1834 o 1843. Med 1847 börjar den olyckliga perioden i L:s liv. Han drabbades av en svår ögonsjukdom, föll i en djup depression men tillfrisknade under några månaders vistelse våren 1848 hos Wilhelm Rappe på Tagel nära Växjö. L:s ögonsvaghet omöjliggjorde dock fortsatt arbete inom tidningen, o han tillförsäkrades därför av Hierta en årlig pension. I överenskommelsen ingick att han skulle ägna sig åt författarskap o översättningsarbeten lämpliga för Hiertas förläggarverksamhet.

L upptog nu planen att omarbeta sin tidigare biografi över Toll. Ur Tollska släktarkivet ställdes nytt material till L:s disposition, o 1849—50 utkom biografin i två delar på Hiertas förlag. Arbetet har ännu värde genom de många brev o aktstycken, som där är publicerade. Under sina forskningar i Uppsala för biografin hade L fängslats av Elis Schröderheims efterlämnade manuskript, o 1851 utgav han på N M Lindhs förlag i Örebro ett urval av dennes anteckningar till Gustav III:s historia.

Också på andra sätt utvecklade L betydande aktivitet åren 1849—50. Då Hierta umgicks med planer att lämna Aftonbladet, sökte L förmedla en försäljning till kristligt orienterade kretsar. Sommaren 1850 var L i Uppsala vittne till pöbeluppträdena mot rådman L V Henschen, som i sitt hem hållit läsarsammankomster, o han sökte därefter förmå P Wieselgren o andra att sätta i gång en allmän agitation för kon-ventikelplakatets upphävande o att verka för detta vid riksdagarna.

Från nov 1849 var L bosatt på Tagel hos Rappe i avsikt att stanna där för framtiden. Från början fann han sig väl till rätta i den pietistiska läsarmiljön, men efter en konflikt med Rappes hustru lämnade L Tagel djupt deprimerad i aug 1851. Han bosatte sig nu i Vadstena, där han behandlades av stadsläkaren LM Hjertstedt. L:s psykiska hälsa förbättrades, han vann en ny vänkrets, o för Hiertas räkning översatte han Held o Corvins stora världshistoria. Under hösten 1853 insjuknade emellertid L ånyo i en svår depression, för vilken han vårdades på Vadstena hospital till aug 1854. På Hjertstedts inrådan lämnade han då Vadstena o flyttade till en syster i Döderhultsvik, det senare Oskarshamn. Där trivdes L gott, o liksom tidigare följde på depressionsperioden en tid av ny aktivitet. Vid pingsttiden 1856 insjuknade L i en ny depression, som fördjupades alltmer. 3 okt tog han själv sitt liv.

L kan karakteriseras som en "läsarliberal", vars levnadsöden o insatser återspeglar brytningarna inom det politiska o religiösa livet under förra hälften av 1800-talet. Hans fromhet o dragning till läsarmiljöer balanserades av hans allmänna politiska o kulturella intressen. Med sitt goda förhållande till Hierta torde L ha utövat ett betydande inflytande inom Aftonbladets redaktion. Hans verksamhet särskilt vid riksdagen 1840/41 bidrog till att stärka Hiertas politiska ställning. L:s historiska författarskap behåller alltjämt värde. L gjorde under sina harmoniska perioder ett mycket kultiverat o sympatiskt intryck.