Lillie, släkt

Lillie, släkt. Enligt en sannolikt oriktig uppgift av Rasmus Ludvigsson (E 8676, f 247v) härstammade släkten från en f ö okänd bror till riksrådet Gregers Mattssons (s 64) farfar. Denna härledning föranledde, att släkten på riddarhuset kom att kallas "L af Greger Mattssons ätt" o räknas till riddarklassen. Den förde emellertid i sitt vapen en blå lilja i guldfält, medan Gregers Mattssons ätt förde en lilja av guld i blått fält.

Enligt biskop Hans Brasks släktbok härstammade denna släkt från en Erik Bärgh, som skall ha varit far till väpnaren Jöns (d tidigast 1478) i Lövstad, Kimstad, Ög, som i sin tur blev far till frälsemannen Håkan Jönsson (d tidigast 1523) på Lövstad. Dennes son Jöns Håkansson (d 1562) på Lövstad var far till Erik Jönsson (d 1610 eller 1611) på Lövstad, även kallad Erik Jönsson L (Beställningsregister) eller Erik L (De la Gardieska saml; Vapen o dräkter). Han var gift med en halvsyster till riksrådet Erik Sparre o är identisk (RR 1583; RKB 1584) med den Erik Jönsson som 1569 (RR) var hertig Magnus' köksmästare o 1572—91 (RKB) kan beläggas som dennes hovmästare. L blev hösten 1593 änkedrottningens hovmästare (kansliets utg diarium). Han har ansetts vara identisk med den Erik "Joensson" som hösten 1594 av hertig Karl anmodades att tillsammans med Ture Jakobsson (Rosengren) övertaga Vadstena slott i stället för den av konung Sigismund förordnade ståthållaren Arvid Gustavsson (Stenbock). Det kan dock ej beläggas, att de verkligen kom att överta befälet där (Boëthius). L namnes som innehavare av häradshövdingeräntan av Västerrekarne, Söd, 1573 (Sandbergska saml) — 81 (Bergshammarsaml) o 1586 (Beställnings-reg) samt av Gullberg, Ög, 1581-98 (landskapshandl). Den förste släktmedlem som regelbundet använde o nämndes med släktnamnet var hans bror Sven L (d 1609) på Hovgren i Häradshammar (nu Jonsberg), Ög. Han var Johan III:s stallmästare 1575 (Beställningsreg) - 81 (K hovstallets arkiv), följde denne till Livland 1589 (Hausen) o stod ännu 1598 hovet nära (Olsson). Han satt i domstolen i Linköping över Sigismunds anhängare 1600 o förde Östergötlands länsfana, då Karl IX på sin eriksgata 1609 mottogs av hertig Johan i Linköping (Werwing). L kan beläggas som innehavare av häradshövdingeräntan av Sundbo, Ör, 1578 (Sandbergska saml), Memming, Ög, 1578 (ibid; Bergshammarsaml) - 79 o Bråbo, Ög, 1581-1602 (landskapshandl).

Erik Jönsson L:s o Sven L:s bror Axel Jönsson (d senast 1574), som genom sitt äktenskap fått en sätesgård i Halleby i Skärkind, Ög, var far till Gustav L (d trol 1605) på Strömsnäs i Högsby, Kalm. Denne var 1594 med i Johan III:s begravningsprocession o 1602 bland de skeppskaptener som av Karl IX fick order att bege sig till farvattnen utanför Riga o deltaga i blockaden av denna stad (Lagermark) men förliste vid Gotland (Palme). 1605 nämnes han som fänrik vid Smålands ryttare, o han blev senast 1607 "slagen i Livland oppå tåget emot riksens fiender" (Biographica), enligt senare uppgift (Åkerstein) i striden vid Kirkholm. Hans son riksrådet o fältmarskalken Axel L (se nedan), som blev friherre 1651 o greve 1652, var svärfar till Gustav Adam Banér (bd 2) o far till Gustav Helmer L (1639-84). Gustav L deltog i slaget vid Warszawa 1656 o sändes 1659 av den sv befälhavaren i Kurland Robert Douglas till Karl X Gustav i Danmark med informationer om läget i Balticum. Han var 1664 en av hertig Adolf Johans (bd 1) främsta anhängare (Gezelius; Fryxell) men befordrades dock till överste för Upplands regemente 1665 o tillika för livgardet 1668. 1673 måste L emellertid ta avsked, då han, ehuru gift med en dotter till riksrådet Hans Wachtmeister, fått en son med Karl X Gustavs systerdotter Juliana av Hessen-Eschwege. L måste lämna Sverige o kan de följande åren beläggas ha varit i Hamburg, Hannover o London. 1675 fick han tillstånd att vistas i Livland, Pommern o Bremen, o 1676 blev han svårt sårad vid ett utfall under försvaret av Stade. Tidvis var L dock på sitt säteri Mossle eller Helmershus vid Värnamo. Litteraturuppgiften, att han 1678 skulle ha deltagit i sin f d svåger G A Banérs intriger mot Johan Gyllenstierna, beror på förväxling med hans släkting Per L Knutsson (se nedan). 1684 reste han till Ungern, där han deltog i kriget mot turkarna men insjuknade, o dog i Schlesien. Av hans söner stupade den ene vid Poltava 1709, o med den andre utslocknade släktens grevliga gren på manssidan 1710. Gustav Helmer L:s äldre bror Axel L (1637—92) lät bygga om det av fadern uppförda slottet på Lövstad, blev kammarråd 1665 o hovmarskalk 1666, var landshövding i Uppsala län 1666—79 o förlorade både grevskapet o friherreskapet genom reduktionen. Hans gemål var riksrådet Johan Gabriel Stenbocks syster Maria Elisabeth Stenbock (d 1693), känd som drottning Ulrika Eleonora d ä:s hovmästarinna o närmaste väninna o genom den bekanta spökhistorien från likvakan för drottningen. De var morföräldrar till C G Tessins gemål o farföräldrar till presidenten Magnus Julius De la Gardies (bd 10) gemål, som vid sin död 1745 var den sista av släkten L:s grevliga gren.

Axel Jönssons, Erik Jönsson L:s o Sven L:s halvbror (Svea hovrätts arkiv; De la Gardieska saml) Knut Jönsson (d före 1586) kom i besittning av Ottinge i Lofta, Kalm, genom sitt äktenskap (Gillingstam 1962) o uppges (Stiernman; Indebetou) ha varit ståthållare på Nyköpings slott 1581. Han var far till Jöns L (d 1631) på Ottinge. Denne var en tid skeppskapten (Börjeson o Hafström; Tunberg) o senare hovjunkare hos hertig Karl, satt 1600 i domstolen i Linköping över Sigismunds anhängare, fungerade 1602 som budbärare mellan Karl o Kristian IV av Danmark o var 1610 fogde i Tjust. Hans bror Per L (d senast 1607) på Kleva i Björnlunda, Söd, följde 1589 Johan III till Livland (Hausen) o var 1598 verksam för Sigismunds räkning (RR; Tunberg). Efter dennes sonson överstelöjtnanten Christer L (1625-73) fick säteriet Ringshult i Torpa (nu Blå vik), Ög, sitt nuvarande namn Liljeholm. Hans kusin överstelöjtnanten Per L Knutsson (1624—86) på Götvik (länge förväxlad med sin tidigt avlidne kusin Per L Crismansson, d tidigast 1660, på Kleva) förekommer i vissa av de händelser som belyser maktspelet mellan de avgångna riksförmyndarna o männen kring Karl XI. Han var 1675 inblandad i den s k Widekindi-affären (Wadén 1952). 1678 åberopades L o vice presidenten i Svea hovrätt Arvid Ivarsson (Natt o Dag) av Gustav Adam Baner som vittnen beträffande dennes beskyllningar mot Johan Gyllenstierna (bd 17). Denne skulle efter Cromwells mönster ha velat störta Karl XI. Sedan Gyllenstierna befunnits oskyldig, åtalades L o Arvid Ivarsson. Åtalet mot L kom dock aldrig att fullföljas. Hans bror överstelöjtnant (ej överste) Johan L (d 1676), som 1676 uppgav Vänersborg till danskarna (Sthen Jacobsen), var i äktenskap med en dotter till Johan Matthiæ (bd 20) far till Eric Johan L (d 1715). Denne blev efter utländsk örlogstjänst skeppskapten 1698. Han satt 1704 i Karlskrona i generalkrigsrätten över Carl Henrik von Löwens misslyckade expedition till Archangelsk 1701 o utmärkte sig 1705—06 under sjöstriderna med ryssarna i Finska viken. L blev schoutbynacht hösten 1709 (konf av konungen 1712), deltog i viceamiralen G Wattrangs expedition till Finska viken 1710, ledde sommaren 1711 en expedition till Gotland o Balticums kuster o deltog på senhösten så i H Wachtmeisters överförande av trupper till Pommern (Oscar Fredrik) o i Wattrangs undsättning av Wismar (Lagermark 1928). 1712 (ej 1714) befordrades han till vice-amiral, o 1713 ledde han en eskader, som vid Hangöudd hindrade ryssarna från att utsträcka sina härjningar till Åbo skärgård. 1714 deltog L i Wattrangs operationer i Finska viken. Våren 1715 blev han amiral o seglade med en eskader via Gotland till Reval, där han angrep en rysk eskader. Kort därpå deltog L i Claes Sparres undsättningsexpedition till Stralsund, som ledde till sjöslaget med danskarna vid Rügen, i vilket han stupade, träffad av en kanonkula. Från en kusin till honom härstammade släktens längst kvarlevande gren. Den utdog på svärdssidan 1763 o på spinnsidan 1826.