H Hugo Lilliehöök

10 Lilliehöök, Hjalmar Hugo, bror till L 9, f 13 mars 1845 på Odenstad, Gillberga, Värml, d 12 okt 1912 på Broxvik, Jonsberg, Ög (enl db för Skeppsh, Sthlm). Elev vid Lindahl & Runers mek verkstad i Gävle juli 61—maj 62, ord elev vid Teknol inst 1 sept 62, avgångsex 7 juni 65, anställd hos Maudslay sons & Field i London 65—66, ritare där 66—sept 67, anställd vid Emery Press Co i New York 67—okt 68, vid John Jewett & sons där 18 okt 68-12 jan 72, maskinkonstruktör vid Motala verkstad 20 mars 72—74, maskiningenjör vid Gefle-Dala jernvägs ab maj 74—dec 76, ing i flottans konstruktionsbyrå 77, tf ing vid ma-riningenjörstaten 9 nov 77, ing där 29 okt 81—89, verkstadsförest vid flottans varv i Sthlm 82—89, lär i ångmaskinlära vid sjökrigsskolan 86-89, dir vid mariningenjör-staten 10 sept 89, chef för ingenjördep vid flottans varv i Karlskrona 1 okt 89—96, ordf i Sv uppfinnarefören 89—90 o 97— 99, led av komm:er ang förändringar av sjökrigsmaterielen sept—nov 92, av AK 94—96, överdinassistent vid marinförvaltn 1 juni 96—98, överdir o chef för mariningenjörstaten 11 aug 98—05, led av komm ang modernisering av vissa pansarbåtar nov—dec 98, av Sthlms stadsfullm 99—03, av styr för KTH från 4 okt 01, av 1901 års sjökrigsmaterielkomm juni—nov 01, av komm ang omorganisation av mariningenjörstaten april—aug 04, marindir av l:a graden vid mariningenjörkåren 05, marin-överdir o chef för kåren 1 jan 06—mars 10, led av 1906 års typsakk ang flottans stridsfartyg sept 06—jan 07, av 1908 års typsakk ang pansarbåtstyp för sv flottan dec 08— febr 09, av ytterligare en komm ang pansarbåtstyp för sv flottan sept—nov 09, VD vid Luth & Roséns elektriska ab o Ludvigsbergs verkstads ab i Sthlm 10-sept 12. — LÖS 89, LKrVA 93, HedLÖS 05.

G 17 sept 1878 i Sthlm, Ad Fredr, m Ingeborg Emilie Augusta Enell, f 26 jan 1857 i Karlstorp, Jönk, d 17 juni 1945 i Sthlm, Skeppsh, dtr till regementsskrivaren Anton Gustaf E o Hedvig Jacquette Nordenskiöld.

Hugo L började tidigt sin tekniska bana, åt vilken han sedan ägnade hela sitt liv. Sexton år gammal blev han elev vid Lindahl & Runers mekaniska verkstad i Gävle. Efter examen 1865 från fackskolan för maskinbyggnadskonst o mekanisk teknologi vid Teknologiska institutet i Sthlm begav sig L omedelbart utomlands för att söka vidgad praktisk utbildning. I London var han anställd först vid Maudsley sons & Field sjömaskinverkstad o därefter som ritare på samma Firmas skeppsbyggeriavdelning. 1867 var han konstruktör hos Emery Press Co i New York o året därpå blev han biträdande uppsyningsman hos Firman John Jewett & sons i samma stad.

Några år efter hemkomsten till Sverige arbetade L som maskiningenjör vid Gefle-Dala järnväg o införde under denna tid flera av honom själv uppfunna maskintekniska förbättringar, såsom ångvärmeledning i järnvägsvagnar. 1877 anställdes han vid mariningenjörstaten där han skulle göra sin fortsatta karriär. Han tjänstgjorde först som verkstadsföreståndare vid ingenjördepartementet i Sthlm o som lärare i ångmaskinlära vid sjökrigsskolan. Efter sju år som chef för ingenjördepartementet i Karlskrona återkom L till Sthlm o tillträdde 1898 befattningen som överdirektör o chef för mariningenjörstaten. Han deltog i arbetet på maskiningenjörstatens omorganisation o blev 1906 chef för den nya mariningenjör kåren. 1894—96 var han ledamot av AK o framträdde där som moderat protektionist (Carlsson). Några år kring sekelskiftet var han stadsfullmäktig i Sthlm.

L deltog i utredningar beträffande sjökrigsmaterielen, men användes särskilt för uppdrag o studier i utlandet inom den del av ingenjörsvetenskapen, som ägde tillämpning inom sjöförsvaret. Sålunda avreste han i början av 1882 till England för att underhandla om beställning av en torpedbåt o överhuvudtaget göra sig bekant med de tekniska framstegen för sådana fartygsbyggen. Senare på året återvände han, dels för besiktning av den beställda torpedbåten o dels för studier, varvid företrädesvis nämns byggandet av "med trä klädda korvetter av stål eller järn" — ett uttryck, som väl illustrerar den fullständiga omvälvning de därefter kommande trettio åren kom att medföra för sjökrigsmaterielen.

Som chef för marinförvaltningens ingenjöravdelning ledde L arbetet med att ta fram konstruktionerna till alla de fartyg som 1898—1910 byggdes för sv flottan: pansarbåtarna Dristigheten, Äran, Wasa, Tapperheten, Manligheten o Oscar II, pansarkryssaren Fylgia samt ett antal jagare, torpedbåtar o ubåtar. Många av dessa förblev i tjänst tom andra världskrigets slut. Han genomdrev införandet av Yarrow-pannan i flottan. Likaså var det under hans tid som införandet av ångturbiner som propellermaskiner beslutades för flottans fartyg.

Efter pensioneringen blev L direktör vid Luth & Roséns o Ludvigsbergs verkstäder men lämnade av hälsoskäl denna befattning i sept 1912. Redan följande månad avled han hastigt under ett besök hos dottern o mågen på Broxvik. Han ligger begraven på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.