Knut Lilljebjörn

Lilljebjörn, Knut, f 4 april 1765 på Odenstad, Gillberga, Värml, d 19 maj 1838 i Karlstad. Föräldrar: v häradsh Knut Jacob L o Anna Elisabeth Welin. Sergeant utan lön vid Närkes o Värmlands reg 30 okt 74, inskr vid UU 10 febr 77, fänrik vid nämnda reg 7 dec 84, avsked 12 april 91.

G 1) 6 maj 1788 i Väckelsö, Borgvik, Värml (Stiernstedt 1947, s 58) m Elisabet Johanna (Jeanna) Troili, f 11 april 1773 på Ransberg, Ransäter, Värml, d 2 maj 1805 på Odenstad, dtr till löjtn o bruksägaren Henric T o Anna Christina Berger; 2) 1811 m Stina Lisa Althar, f 13 nov 1783 i Fryksände, Värml, d 16 febr 1864 i Nyed, Värml, dtr till kh Carl Johan A o Agneta Lisa Carlström.

Kaptenen vid Närkes o Värmlands regemente Björn Nilsson (d 1651) är den äldste kände stamfadern för släkten Lilljebjörn. Han fick för lång o trogen krigstjänst genom k brev 30 maj 1650 ett antal hemman i Gillberga o Värmskog att bruka "med adlig frihet". Han dog under en resa till Sthlm för att vinna bekräftelse på sitt adelsskap. Sonen löjtnant Nils L (d 1717) antog släktnamnet. Hans sonson, L:s far (d 1775), innehade sedan 1762 Odenstad i sydvästra Värmland.

L sändes 1777 till Uppsala för att studera men återkallades snart till Odenstad av modern, som var rädd för att uppsalavistelsen skulle bli alltför dyrbar för familjen. Efter några år av sysslolöshet blev L 1784 fänrik vid Närkes o Värmlands regemente. Två år senare dog modern o L övertog Odenstad. Han gifte sig 1788 med den 15-åriga Jeanna Troili o under de första åren roade sig de unga tu ordentligt. Det tycks ha gått festligt till på Odenstad med jaktpartier o dryckesgillen. Med tiden kom emellertid ekonomiska bekymmer. Enligt dottern Anna Lisa var fadern varken god ekonom eller jordbrukare. Misshushållningen ledde till att mindre gårdar avyttrades o förmögenheten minskade undan för undan. 1805 dog hustrun o E G Geijer, som elva år senare blev L:s svärson, skrev att hon kanske dog "undan många bekymmer; ty L:s affärer, om man skall döma efter hans förlägenhet att utbetala obetydliga summor till sin gosses informator, måste ej stå väl" (E G Geijer, 1920, s 58). Så småningom tvingades L lämna Odenstad o flyttade med sin hustru i andra giftet till en våning i Karlstad. Från denna tid finns ett känt brev från Geijer till H Järta av 10 sept 1837. Efter en ingående beskrivning av den L:ska familjens torftiga våning, summerar svärsonen: "Så bor och lever en man, som i sina dagar känt välstånd, ja rikedom, nu vid 72 års ålder, men glad med de glada, och den älskvärdaste gubbe man kan se" (Geijer, 1931, s 547).

L är kanske mest känd som svärfar till Geijer. Han var emellertid på många sätt rikt begåvad. Enligt Geijer spelade han vio-loncell som ingen annan i landet, o han hade djupa litterära intressen. I sjuttioårsåldern lärde han sig engelska, o 1837 fann Geijer honom läsande Shakespeare på originalspråket med hjälp av lexikon. Vid samma tid hade Geijer sett en uppsats av L:s hand om "Sederna för 60 år tillbaka i provincen", som han tyckte mycket om o lät göra avskrifter av för vidare spridning. Först 1862 utgavs skriften i tryck under titeln Hågkomster af fordna dagars tänkesätt, seder och bruk i min födelseort av sonen regementskommissarien vid Värmlands fältjägarkår Henrik L (1797-1875). Denne var konstnärligt begåvad o hade ärvt åtskilligt av faderns litterära ådra. Han gav även ut sina Hågkomster från ungdomen (1865), en fortsättning på dessa (1867) o några ytterligare minnesbilder (1873 o 74). Både L:s o sonens skildringar är av mycket stort kulturhistoriskt värde, även om den sistnämnde saknar faderns mustigt friska originalitet. Det har visat sig att dessa minnesbilder ger Fina inblickar i o en ökad förståelse för den verklighet som bl a ligger bakom Gösta Berlings saga (exempel bla hos Ulvenstam, s 218 o 227).

L:s dotter Anna Lisa L (1790-1861) gifte sig 17 jan 1816 på Odenstad med E G Geijer. På äldre dar skrev hon en levnadsteckning som flitigt utnyttjats av geijerforskarna. Den utgavs 1947 av W G Stiernstedt i publikationen Två släktled berätta.

Alldeles i slutet av sin levnad gjorde L, dottern o dotterdottern tillsammans med Geijer en resa till Baldersnäs. I gästboken skrev L sitt namn o därunder: "Utan yrke och hemvist men med en ynglings känslor för det sköna". Träffande har L karaktäriserats på följande sätt: "Han är i sin levnads sammanflätning av sorglöshet, musik och stoicism en frände till de bästa kavaljererna i 'Gösta Berling' och han bekräftar att det funnits ett solitt verklighetsunderlag till den magnifika dikten" (Landquist, 1954, s 252).