Ragnar Lindblad

2 Lindblad, Ragnar, f 14 sept 1893 i Örebro, d 13 jan 1961 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: överstelöjtn Birger L o Sara Gabriella Waldenström. Studentex vid Karol lärov i Örebro 17 maj 12, officersvolontär vid Upplands art:reg 28 maj 12, genomgick officerskursen vid krigsskolan på Karlberg 13—14, underlöjtn i reg 31 dec 14, löjtn vid reg 28 aug 17, genomgick Artilleri- o ingenjörhögskolans högre kurs 18—20, löjtn vid Artilleristaben 1 nov 26, placerad vid Arméförvaltn:s artilleri-dep 1 nov 26—33, kapten vid Artilleristaben 1 jan 28, kapten i Svea art:reg 6 sept 28, i Karlsborgs art:reg (från 37 Karlsborgs luftvärnsreg) 2 juni 33, i Svea art:reg 30 nov 34, major i Karlsborgs luftvärnsreg 28 maj 37, överstelöjtn i luftvärnet 1 okt 39, överste där o chef för Karlsborgs luftvärnsreg 1 juli 41, chef för Ostgöta luftvärnsreg 1 okt 41, inspektör för luftvärnet 1 april 46, ordf för den av chefen för armén 1948 tillsatta luftvärnskomm, generalmajors i armén avsked 1 okt 53. — LKrVA 40.

G 1) 18 maj 1923 (-47) i Sthlm, Engelbr, m Tittie Liljestrand, f 12 dec 1902 där, Hedv El, dtr till assuransdir Peter Erik L o Tekla Carlberg o senare omg m K W A Th Glahnson-Petersen; 2) 1 juli 1949 i Sthlm, Osc, m Sigrid Maria Petzén, f 9 juli 1907 i Borås, dtr till dir Algot Wictor P o Selma Matilda Andersson samt förut g m dir K G Larsson Robell.

L:s tekniska kunnande grundlades vid Artilleri- o ingenjörhögskolan o kompletterades under mångårig tjänstgöring som artilleristabsofficer vid Arméförvaltningens artilleridepartements konstruktionsavdelning. Där deltog L bla i utvecklingen av den materiel som under kriget ingick i det sv luftvärnet. Han var emellertid inte endast tekniker, utan visade sig även vara en dugande truppofficer. Under ca åtta år tjänstgjorde han i olika befattningar vid Karlsborgs artilleri — sedermera luftvärnsregemente. Detta regemente var länge vårt enda luftvärnsfbrband. Där genomfördes — förutom soldat- o befalsutbildning — även omfattande tekniska o taktiska försök o där utarbetades de allra flesta av luftvärnets reglementen o instruktioner. L tog en aktiv del i all verksamhet vid regementet.

Som chef under fyra o ett halvt år för Östgöta luftvärnsregemente fick L tillfälle att utnyttja de erfarenheter som han tidigare förvärvat. Man hade vid det unga regementet (uppsatt 1939) ännu inte vunnit stadga i verksamheten. Påfrestningarna i samband med uppsättningen o under beredskapen hade inte gjort detta möjligt. Under L:s skickliga o kraftfulla ledning avslutades regementets uppbyggnad, o då grundades också det goda anseende i bygden o inom truppslaget som regementet behöll intill nedläggningen 1962. L:s förmåga att omsätta teoretiskt kunnande till praktiskt handlande kom särskilt till uttryck vid utbildningen i luftvärnsskjutning. Hans personliga färdighet i luftvärnstjänstens detaljer var imponerande.

När L 1946 tillträdde befattningen som inspektör för luftvärnet, var det i en för truppslaget brydsam tid. Luftvärnet hade 1937—45 genomgått en omfattande utökning o teknisk förnyelse. Under det andra världskriget hade det dessutom tagits i anspråk för den förstärkta försvarsberedskapen — kanske mer än någon annan del av Sveriges försvar. Flygets enorma utveckling — särskilt mot slutet av kriget — hade dock medfört att luftvärnets verkansförmåga, som under kriget varit fullt tillfredsställande, nu hade blivit för låg. Det gällde att stärka luftvärnets nya o snabbt uppbyggda organisation o att höja dess effekt, så att det återfick det förtroende o den respekt som det tidigare haft.

Först o främst gällde det att i materiellt avseende förnya luftvärnet. På L:s förslag anskaffades nya maskinriktade 40 mm luftvärnsautomatkanoner, som sedermera försågs med centralinstrumenteringar o radarutrustning. Det luftvärnskanonsystem som började byggas upp under L:s ledning står ännu 1980 kvar i arméns krigsorganisation. L insåg också nödvändigheten av att skyddet mot hotet från luften måste åvila alla truppslag. Under hans ledning arbetade 1948 års luftvärnskommitté, som bl a lämnade förslag till anvisningar för sådant skydd (såväl aktivt som passivt) o förslag om utbildning av arméns truppförband enligt dessa anvisningar. Anvisningarna inarbetades sedermera i arméns reglementen o består i sina huvuddrag fortfarande.

L ägnade under sin tid som inspektör ett särskilt stort intresse åt befälets taktiska skolning o åt luftvärnsskjutningens teknik o inom dessa områden åstadkom han nödvändiga förbättringar. Han insåg också tidigt radarns stora betydelse för luftvärnet. När L 1953 avgick, var läget inom luftvärnet ett annat än sju år tidigare. Ny materiel var under anskaffning, nya taktiska bestämmelser fanns o utbildningen hade förbättrats. Luftvärnet var "på väg uppåt".

Under hela sin aktiva tid var L en flitig skribent i den militära fackpressen. Efter pensioneringen utgav han en bok om det sv luftvärnet, i vilken han beskrev den tekniska utvecklingen o redovisade det dåtida luftvärnets organisation o uppgifter. Han såg även framåt, o mycket av vad han förutsåg har sedermera blivit verklighet. Inte minst gäller detta luftvärnsrobotutvecklingen.