Carl Johan Lindeberg

1 Lindeberg, Carl Johan, f 3 aug 1815 i Gränna, d 4 maj 1900 i Alingsås. Föräldrar: fanjunkaren Karl Fredrik L o Anna Fredrika Svanborg. Volontär i Jönköpings reg 37, inskr vid UU 6 okt 37, teol ex 2 dec 39, ekon ex 18 dec 39, FK 29 april 48, mag 16 juni 48, allt vid UU, lär i naturvetenskap vid h elementarlärov i Gbg vt 49, lektor där 25 febr 59—89, sekr i Gbgs o Bohusläns hushålln: sällsk 59-66. - LVVS 57.

G 22 dec 1876 i Gbg, Kristine, m Johanna Sophia Andersson, f 19 aug 1851 i Locketorp, Skar, d 24 dec 1898 i Alingsås, dtr till Johannes A o Stina Håkansdtr.

L var tidigt naturvetenskapligt intresserad, o som elev vid Linköpings gymnasium blev han sekreterare vid Naturalhistoriska sällskapet. Till universitetsstudier ansågs han sakna ekonomiska möjligheter. Under hans volontärtid vid Jönköpings regemente fanns bland cheferna den senare som professor o intendent vid riksmuseet kände kaptenen C H Boheman, som uppmuntrade L:s studiehåg o hjälpte honom till en informatorstjänst nära Uppsala. Studietiden blev fylld av slit o försakelser, men efter elva år disputerade han under E Fries' presidium på en avhandling om kärlväxter kring nordöstra Mälaren.

Året efter examen fick han tjänst som biträdande lärare i Gbg, o tio år senare blev han efter ytterligare en disputation o vidlyftiga undervisningsprov lektor vid samma skola. Eleverna fann honom vara en skicklig matematiklärare men ansåg hans undervisning i naturkunskap torr o tråkig. Han försummade zoologin, o i botanik krävde han utanläxor o grannsynt artkunskap. Trots att han inte sparade på underbetygen o hade ett bryskt umgängessätt var han populär.

Som botanist var L främst växtgeograf o systematiker. Hans första offentliggjorda uppsats hade titeln Om Grenna-traktens vegetation, o i fortsättningen publicerade han växtförteckningar från Vätternområdet o Västkusten. Han redogjorde 1863 för Bohusläns träd och buskväxter o 1878 för Hallands och Bohusläns fanerogamer och ormbunkar, o han var den förste som presterade en växt-förteckning omfattande hela Västkusten. På 50-talet redovisade han i Botaniska notiser för sina många växtfynd under resor i Norge.

Inom växtsystematiken arbetade L främst med släktena Hieracium, Rubus o Poa. Han hade en skarp blick för former o försökte liksom många före o efter honom att ordna de talrika fibblorna i arter, underarter o varie-teter. Han anförtroddes att beskriva släktet i 10:e uppl av Hartmans flora (1870) o i Blytts Norges Flora (1874). 1868-78 gav L ut Hieracia Scandinavica exsiccata i tre fasciklar, som 1882 följdes av Hieraciologiska bidrag, innehållande motiveringar för den nyordning han ville införa bland fibblorna.

1882 kom också första fascikeln av Herbarium Ruborum Scandinaviae, ett exsickatverk till vilket L fått ekonomisk hjälp från VVS. Denna hans bearbetning av släktet Rubus kritiserades strängt av specialisten professor F Areschoug, som beskyllde L för artmakeri o för att blanda politik i vetenskapen, då han vid namngivning hedrat en konservativ norsk politiker. I svar på kritiken anklagade L Areschoug för att i en av honom utgiven Rubus- monografi inte förutsättningslöst ha bearbetat släktet utan sökt anpassa sina undersökningar till Darwins läror. Mot darwinismen hade L redan på naturforskarmötet 1863 undertecknat en högtidlig protest o avfärdat den som ett utslag av modern "föreningsmani", själv ville han särskilja, inte sammanföra arterna.

Till en studieresa i Frankrike o Tyskland 1856 hade L fått Hvitfeldtskt stipendium. VA hade bidragit till hans undersökningar av Vätternfloran, men annars måste han själv — hans lön utgick första tiden med 10 tunnor spannmål per år — bekosta sina många botaniska färder. Småländsk sparsamhet o företagsamhet gjorde dem möjliga. Han höll, som han berättar i brev till N J Andersson, "experimentalföredrag i fysik och kemi i enskilda damkretsar", han var lärare vid lantbruksskolan i Partille, intendent vid Gbgs museums botaniska avdelning o i sju år sekreterare vid länets hushållningssällskap. I några av de årgångar av sällskapets Handlingar som han redigerade var han även medarbetare bl a med en längre redogörelse för en undersökning av länets torvmossar.

Vid pensioneringen flyttade L till Alingsås, där han oförtrutet fortsatte sina botaniska forskningar. Björksläktet var hans sista stora intresse o sommaren före sin död var han i Norge för att söka okända Betula-varieteter. Ännu i sina sena år behöll han som minne av volontärtiden en ståtlig hållning o ett korthugget sätt. Hans herbarium inlöstes av tre förmögna göteborgare o skänktes till Gbgs museum.