L Erik Lindgren

Lindgren, Lars Erik, f 2 febr 1828 i Baling-sta, Upps, d 17 nov 1911 i Rönninge, Salem, Sth. Föräldrar: lantbrukaren Lars Olsson o Anna Greta Ersdtr. Tjänstg vid flera trädgårdar, bla Haga kungsgård 50—51, vid LA:s experimentalfalt 51—53, handelsträdgårds-förest i Sthlm 53 — 55, bitr hos trädgårdsarkitekten Knut Forsberg 55, trädgårdsmästare vid Hornsberg, Kalm, 55 — 58, förest för Trädgårdsfören i Skara 58 — 63, lärare i trädgårdsskötsel vid folkskolesem där 58—63, utg av Tidn för trädgårdsodlare 62—01, trädgårdsmästare (79 dir) o förest vid LA:s ex-perimentalfälts trädgårdsavd hösten 63 — 31 mars 00. - LLA 87.

G 29 maj 1863 i Medelplana, Skar, m Johanna Fredrika Torstensdtr, f 3 febr 1840 där, d 27 juli 1922 i Salem, Sth, dtr till bonden Torsten Andersson o Maria Stina Andersdtr.

Efter en tid som apotekardräng i Uppsala ägnade Erik L sitt liv åt trädgårdsskötsel o åt att sprida kunskap om denna i det dåtida Sverige outvecklade näringsgren. Efter att ha fullgjort lärlingsår vid Hagaträdgården o på Experimentalfältet var han under ett par år föreståndare för en handelsträdgård i Sthlm för att därefter under ledning av trädgårdsarkitekten Knut Forsberg (bd 16) delta i anläggningen av bl a Berzelii park. När han senare blev chef för Hornsbergs stora trädgård i Kalmar län o längre fram för Skaraborgs läns nyanlagda mönsterträdgård o trädgårdsskola i Skara, imponerade han genom sitt teoretiska kunnande o sina praktiska färdigheter. I Skara var han även lärare i trädgårdsskötsel vid seminariet o bidrog genom de resultat han nådde till att ämnet blev obligatoriskt för blivande lärare. L hade obetydlig skolunderbyggnad men drev systematiska självstudier o förvärvade en god allmänbildning, i vilken ingick det latin som ansågs erforderligt for trädgårdsmästare o så mycket tyska att han kunde brevväxla med tyska botanister o trädgårdsmän.

Trädgårdsavdelningen hade ett par år gått med förlust, när L hösten 1863 kom till Experimentalfältet, o i LA fanns planer på att låta den upphöra. Den nye föreståndaren — senare direktören — rationaliserade driften o ökade försäljningen särskilt av trädplantor, o efter ett par år räckte överskottet från trädgårdsaffärerna till avlöning åt några av tjänstemännen vid de vetenskapliga avdelningarna. Sedan 1830-talet ingick i avdelningens uppgifter skyldigheten att ge trädgårdsarbetare även teoretisk undervisning i växtodling. Denna utbildning omstöptes av L till en ordnad trädgårdsskola med handledning även i naturvetenskap, räkning, skrivning o teckning. Skolan, där L i drygt tio år skötte all undervisning, vann snabbt anseende även i grannländerna, o fram till 1900 utexaminerades därifrån 700 trädgårdsmästare.

På Experimentalfältet drev L omfattande försök med förenklade odlingsmetoder o med nya arter o varieteter av prydnads- o nyttoväxter. Genom denna praktiska verksamhet, genom sin undervisning samt kanske framförallt som skribent fick han stor betydelse för sv trädgårdsodling, som dittills huvudsakligen varit en angelägenhet för de förmögna men nu genom hans energiska propaganda blev något av en folkrörelse. L:s Trädgårds-bok för folkskolor och landtmän (1861), som kom ut i åtta stora upplagor, o Handledning i trädgårdsskötsel för folkskolor (1876) var några decennier läroböcker i sv skolor. Tillsammans med Norrbottens fruktodlingspionjär telegrafdirektören L A Ringius gav han ut Trädgårdsbok för Norden o tillsammans med A Pihl o G Löwegren i nio delar Handbok i svenska trädgårdsskötseln (1872—84).

I LA:s Handlingar o tidskrift o i den av L — med ekonomisk framgång — under 40 år redigerade Tidning för trädgårdsodlare redogjorde han under eget namn o under olika signaturer för sina många experiment med odlingar av fruktträd, bärbuskar, salixarter, spånadsväxter o trädgårdsblommor o sina försök med för Sverige nya rotfrukter o grönsaker. Han gav anvisningar för tillverkning av cider o marmelad o om hur man skulle dräpa getingar o bladlöss. Han skrev klart o begripligt o torde ha varit 1800-talets mest lästa författare inom trädgårdsområdet. Efter pensioneringen lät han bygga en stuga i Rönninge, kring vilken han anlade en stor trädgård o fortsatte med experimentodlingar till sitt sista år.

L:s son Erik Torsten L (1870—1954) reste 1890 på uppdrag av en Londonfirma som orkidéjägare till Brasilien o stannade sedan kvar i Sydamerika. Liksom sin far intresserad av odlingsexperiment prövade han olika grödor o slutade som framgångsrik odlare av bananer o citrusfrukter. I El Gran Chaco i Paraguay förvärvade han en egendom på 30000 har o blev en känd person i sitt nya hemland. Han behöll sitt sv medborgarskap, gjorde insamlingar till sv museer, bekostade zoologen C Olrogs expedition i Paraguay 1946—47 o hedrades med Linnémedaljen o Vasaorden.