Pehr Lindholm

Lindholm, Pehr, f omkr 1741, d 4 febr 1813 i Sthlm, Maria. Elev hos snickarmästaren Lars Fogelberg i Sthlm 2 nov 64, snickargesäll 26 april 69, gesäll hos klaverbyggaren Gottlieb Rosenaii 69 — 71, hos instrumentmakaren Johan Broman 71—febr 72, hos dennes änka febr 72 — 26 jan 73, klaverbyggarmästare 11 nov 74, fick burskap 7 okt 88, erhöll inträde i snickarämbetet 29 april 91, drev sin verkstad som bolag tills med svärsonen Henric Johan Söderström 00-09, allt i Sthlm. - MA:s GM 4 april 81.

G 1) 12 april 1773 i Sthlm, Maria, m Ingeborg Hansdtr, f omkr 1749, d 22 dec 1790 i Sthlm, Maria; 2) 2 okt 1791 i Sthlm, Kat, m Lovisa (Louise) Holm, f omkr 1759, d 20 maj 1824 i Sthlm, Maria.

Omedelbart efter det L blivit snickargesäll torde han ha övergått till intrumentmakaryrket. Som mästerstycke (under hallrätten) förfärdigade han "ett väl arbetat klaver", dvs klavikord. 1781 ansökte han om att tas in i snickarämbetet o erbjöd sig att som mästerstycke bygga ett klaverinstrument, som han benämnde "Crescendo". För detta klaver hade han redan tidigare så erhållit MA:s guldmedalj. Hans inträde i snickarämbetet fördröjdes dock av okänd anledning ytterligare 10 år.

Inom äldre sv klaverbygge intar L en central plats. Till skillnad från sina samtida yrkesbröder, främst Mathias Petter Kraft (bd 21) o Pehr Lundborg, vilka även tillverkade stråk- o knäppinstrument, synes L:s produktion uteslutande ha ägnats klaverinstrument, huvudsakligen klavikord o hammarklaver, ehuru han genom sina privilegier också tilläts bygga cembaloinstrument. Genom en jämn produktion av hög kvalitet under en tidrymd av närmare fyrtio år uppnådde o befäste han sin ställning som den ledande klavermakaren under gustaviansk tid. I L:s verkstad, belägen på Skaraborgsgatan på Södermalm, utbildades även en rad dugliga gesäller, utom svärsonen H J Söderström främst J Söderberg, J Appelgren, E Wessberg o sannolikt C J Nordquist, vilka förde hantverket vidare till c:a 1820/30, då en generationsväxling ägde rum o en ny era inom klavermakeriet inleddes.

Av sin samtid skattades L högt i synnerhet for sina klavikord: med "ett Lindholmskt Claver" avsågs sålunda det yppersta av så- dana, som stod att erhålla. Sv klavikordbygge hade fram till c:a 1740 varit starkt beroende av utländska, främst nordtyska förebilder. Det lösgjorde sig emellertid vid denna tid från dessa o utvecklades på ett för europeiskt bygge i övrigt unikt sätt genom de tankar om konstruktion av vissa mekanikdetaljer (resonansbotten o steg) jämte stränglängder (mensurer), som lanserades inom VA av N Brelin (1739) resp J Faggot (1756). Dessa idéer, som slog igenom ovanligt snabbt, anammades först o vidareutvecklades av L:s läromästare J Broman. Den som emellertid fullkomnade "det svenska klavikordet" var L.

L:s klavikord är både möbelstilistiskt o konstruktionsmässigt synnerligen likartade. Med instrumentens omfång som indelningsgrund förefaller L att ha tillverkat tre huvudmodeller: under 1770 —80-talen dominerade omfånget F1 – a3, c:a 1780 tillkom omfånget F1 – c4, vilken modell kom att bli den klart övervägande fram till L:s död, o från 1790-talets slut förekom en modell med fullt utbyggda sex oktaver, C1 –c4. Klavikorden är samtliga extremt stora instrument av c:a 2 000 mm:s längd (som mest 2 220 mm) med en stomme i franskpolerad mörk mahogny som "lyxmodell" eller laserad i brunt (mahognyimitation) som en billigare o vanligare variant, alla prydda med en enkel men smakfull inläggning i buxbom o ljus mahogny runt klaviatur o på anhängningsstocken. På samtliga har resonansbotten en mot stommens långsidor diagonal ådring, medan en parallell ådring är det normala inom kontinentalt bygge. De har raka 8'-steg med avsvängning endast i bas- o diskantpartierna ("liggande S"), ett 4'-register om mellan 17 o 25 toner i det djupaste baspartiet såsom normalt, ett medvetet utnyttjande av 8'-strängarnas resonansförmåga, då dessa tilläts klinga fritt utan dämpning mellan steg o stämnaglar, samt mycket långa mensurer (som mest ca 1 900 mm) med de djupaste bassträngarna av över-spunnen mässing. Klangligt ger detta ett instrument med för klavikordet avsevärt större volym än normalt o med egenskaper, som står hammarklaveret förhållandevis nära utan att for den skulle förlora klavikordets fördelar med en strängkontakt, som möjliggör vibrato ("Bebung"). Denna klangliga o speltekniska beskaffenhet torde ha varit hemligheten bakom "det svenska klavikordets" popularitet såväl i Sverige som i utlandet.

Av en fjärde klavikordmodell av I, har ett fåtal instrument bevarats. Den förefaller ha tillhört en experimentserie från 1790-talets början, där i motsatt riktning klavikordet övertagit vissa väsentliga byggnadstekniska drag hos hammarklaveret. Dessa klavikord, som har ett förhållandevis litet omfång, A – e, är också betydligt mindre (c:a 1 600 mm) med avsevärt kortare mensurer (som mest c:a 1 300 mm) o har en resonansbotten med ådringen parallell med långsidorna, egenskaper som i samtliga fall är karaktäristiska för hammarklaveret. L:s förutsättningar att experimentera med överlappningar mellan dessa båda klaverinstrument var mycket goda. Det instrumenthistoriskt sett tämligen unga hammarklaveret kan i Sverige beläggas först 1756. Efterfrågan torde till en början huvudsakligen ha tillgodosetts genom import. Den förste inhemske klavermakare som byggde hammarklaver i större utsträckning var L. Hans produktion av dessa, som påbörjats redan under 1770-talet, synes enligt vad som hittills är känt enbart ha varit inriktad på sådana i rektangulär form (modellen benämnes efter 1820/30 taffel). Att döma både av yttre utförande o inre konstruktion (stötmekanik) torde de ha influerats av eller tom kopierats efter samtida engelska instrument.

Liksom klavikorden uppvisar hammarklaveren mycket små variationer sinsemellan. Detta tyder på att L för varje modell har arbetat efter samma mallar med en ritning som utgångspunkt, något som sannolikt var en nyhet för tiden. Därigenom har L kunnat lägga upp större produktionsserier än sina konkurrenter, vilket jämte en ökad specialisering av arbetskraften inom verkstaden har möjliggjort en högre tillverkningshastighet. L:s verkstad kan sägas ha varit Sveriges äldsta klaverfabrik i modern mening.