Johan Magnus Lindstedt

Lindstedt, Johan Magnus, f 14 juli 1844 i Långasjö, Kron, d 18 mars 1919 i Torsås, Kalm. Föräldrar: hemmansägaren Carl Petersson o Kristina Gummesdtr. Skolstudier i Växjö o Karlskrona, inskr vid UU vt 69, teor teol ex där 31 jan 70, prakt teol ex där 24 maj 70, prästv i Ljungby 17 juli 70, upprätthöll flera prästtjänster på Oland o i Kalmar-trakten 18 juli 70— 15 aug 75, bla i Långlöt 1 maj 71 — 1 juni 72, i Torsås 1 juni 72— 1 maj 73 o 1 sept 73-1 febr 74 o i Kalmar 1 febr 74-15 aug 75, komminister i Löt o Alböke, Kalm, 24 maj (tilltr 1 sept) 75, dessutom tf komminister i Föra o Persnäs, Kalm, 1 sept 75—15 okt 76 o 17 dec 76—7 febr 77, pastoralex i Kalmar 21 sept 78, kh i Borgholm 14 mars 79, ordf i stadsfullm där 80—sept 92, kh i Torsås 4 april 91 (tilltr 93), led av styr för Kalmar-Torsås järnvägsab 97 — 09, kontraktsprost i Södra Möre kontrakt 1 maj 04—30 april 12, v ordf i centralstyr för Allm sv prästfören 03—13, led av kyrkomötet 08, 09 o 10. — Teol hedersdr vid UU 31 okt 17.

G 23 maj 1871 (lysn i Lösen, Blek, 30 april) m Inga Maria Hedström, f 9 april 1832 i Lösen, d 12 april 1919 i Torsås, dtr till lantbrukaren Carl Peter H o Helena Grönlund.

Som den förste kyrkoherden i Borgholm hörde L till de mest drivande krafterna, när det gällde att skapa förutsättningar för staden att bli en attraktiv badort. Hans åtgärder sågs inte överallt med blida ögon, eftersom de ledde till skattehöjningar. Åtgärderna medförde dock så småningom ett ökat välstånd för staden o till sist erkändes allmänt, att L i allt verkat för Borgholms bästa. L kom, sedan han tillträtt kyrkoherdebefattningen i Torsås 1893, att göra mycket betydelsefulla insatser för den isolerade bygden med dess stagnerande näringsliv. Han understödde i tal o skrift livligt planerna på en järnväg mellan Kalmar o Torsås o tillhörde Kalmar-Torsås järnvägsab:s styrelse under många år.

L tog också energiskt itu med praktiska frågor i samband med församlingsarbetet. I Torsås restaurerades kyrkan o prästgården, o han verkade för uppförandet av ett nytt ålderdomshem o tillkomsten av en ny begravningsplats. Dessutom tog han initiativet till en högre folkskola, som blev fröet till en kommunal mellanskola, för vilken han under några år var inspektor o hyste ett livligt intresse.

Mest känd torde L vara för sitt initiativ till bildandet av Allmänna sv prästföreningen (A.S.P.), en sammanslutning som under årens lopp, inte minst under Ludvig Lindbergs (s 227) ordförandeskap, skulle komma att spela en utomordentlig roll för kyrkan o prästerskapet. Av det första protokollet framgår, att L lämnat förslag till stadgar. Han hoppades, att det hos prästerskapet allmänt kända behovet av en fastare sammanslutning nu skulle gå i uppfyllelse (1 sept 1903). Vid A.S.P.:s första allmänna möte i Örebro 1904, då L fungerade som ordförande, redogjorde han för hur tanken på en sammanslutning av detta slag hade väckts hos honom. Han såg i en sådan en möjlighet för prästerna att råda bot på den alltmer tilltagande avkristningen o materialismen. Vid föreningens möten spelade L alltid en uppmärksammad roll, o han intresserade sig särskilt för prästernas löner o befordringsfrågor. Han manade också till stor försiktighet vid indragning av tjänster. Även när det gällde prästernas sammanhållning inom det egna stiftet, skulle L göra sig starkt gällande. Så bildades 1914 efter ett förslag av honom ett sk diakoniråd i Kalmar stift, som främst hade socialt-kyrkligt arbete på sitt program, o i anslutning till detta bildades året därpå, också på hans initiativ, Kalmar stifts diakonikrets, som bla avsåg att befrämja en bättre församlingsvård inom stiftet. Vid de kyrkomöten där L var närvarande väckte han en rad ibland ganska omfattande motioner, som bl a tog upp frågor om kristendomsundervisningen, årliga prästmöten inom stiften, diakonistyrelse i varje församling o förbättrande av själavården vid lasarett o barmhärtighetsinrättningar. Beträffande undervisningen hävdade han (1910), att någon annan lärobok än Luthers lilla katekes inte skulle auktoriseras. Han hade en hög uppfattning om denna o ansåg den vara alltigenom ekumenisk o passande för alla tidsåldrar.

L var en utmärkt själasörjare o predikant, som utom vid sina ordinarie gudstjänster i församlingens kyrkor också predikade i skolorna, där han med förkärlek anordnade extra gudstjänster med en rikare liturgisk utrustning. Bakom aktiviteten o entusiasmen dolde sig tungsinne o oro (herdaminnet). L plågades under hela sitt liv av ohälsa o sjukdom.