Eric Gustaf Lindström

1 Lindström, Eric Gustaf, f 18 sept 1792 i Gbg, Kristine, d 29 nov 1865 där, ibid. Föräldrar: handlanden Benjamin L o Elisabeth Maria Helling. Undervisn i hemmet, handelsanställn i Gbg 06—20, burskap som handlande 20, deläg i firma Fiedler, Lindström & Co 20, grundare avo deläg i tobaks-o handelsfirman Lindström & Brattberg 26— 49, led av dir för Sahlgrenska sjukh 30—33, av borgerskapets äldste 34—42, av styr för Willinska skolan 34—59, av dir för Gbgs sparbank 42-63, ordf där 55-63, allt i Gbg, led av riksdagens borgarstånd 44/45 o 47/48 (led av bankoutsk, förstärkta statsutsk, förstärkta lagutsk o förstärkta KU 44/45, av statsutsk o förstärkta bankoutsk 47/48), led av dir för fattigförsörjndnrättn i Gbg 46—47, ordf där 47, fullm i handelsfören 47 —51, led av styr för arbetarbostäderna från 49, av dir för pensionsinrättn för sjukliga o ålderstigna tjänstehjon 51—64, ordf där 55—61, led av allm folkskolestyr från 58, v ordf där från 60, led av stadsfullm från 63, allt i Gbg.

G 27 april 1823 i Gbg, Domk, m Carolina Johanna Linderoth, f 25 sept 1792 i Snöstorp, Hall, d 29 okt 1864 i Gbg, Kristine, dtr till kh Johan Peter L o Catharina Maria Boman.

L växte upp i en religiös handelsmannafamilj i Gbg. Efter 10 månaders skolundervisning o efter utbildning i handelsämnen hos fadern kom L att under två års tid tjäna i herrar Liedblads o Sjögrens handelsrörelse som bodbetjänt. Som 16-åring erhöll han tjänst hos handelsmannen Magnus Fiedler i dennes tobakshandel o blev denna firma trogen i 12 år. Vid sin avgång 1820 sägs han "ha ådagalagt den berömligaste flit, största oförtrutenhet samt sällsynta omtanke uti uträttande av sina göromål". L erhöll nu burskap som handlande i Gbg o blev delägare i firman Fiedler, Lindström & Co. 15 april 1826 grundade han i kompanjonskap med Johan Reinhold Brattberg (g m L:s syster Susanna Lydia L) tobaks- o snusfabriken o handelsfirman Lindström & Brattberg. Firman inrymdes i fastigheten Kungsgatan 46 (nuv biografen Victoria), ett fastighetskomplex som L inköpt redan 1820. Tobaksfabriken fanns i gårdshuset mot Kyrkogatan, där man även hade en bod för försäljning av snus o tobak. Åt Kungsgatan låg kontor o bostäder, o på gården fanns verkstadslokaler o stora stallbyggnader. Firman kom att under generationer förbli i släktens ägo o utvecklades under L:s ledning till en av de större firmorna inom denna bransch i Gbg. Efter Brattbergs död 1841 var L ensam ägare; 1847 inträdde sonen Bernhard Julius L (L 2) som delägare.

Redan tidigt engagerade sig L politiskt o blev 1826 ledamot av Gbgs stads taxeringskommitté. Hans många kommunala o samhälleliga uppdrag koncentrerades till särskilt tre områden; fattigvården, skolväsendet o bostadssituationen. Under intryck ay läkaren Pehr Dubb (bd 11), som L under dennes sista år samarbetade med i styrelsen för Sahlgrenska sjukhuset, intresserade han sig för frågor rörande fattigvårdens anordnande i Gbg. Som ledamot i direktionen för fattigförsörjningen skall han bl a ha starkt medverkat vid tillkomsten av försörjningsinrättningen vid Drottningtorget o vid utarbetandet av 1846 års reglemente för Gbgs fattigvårdsinrättning. Sedan L 1849 dragit sig tillbaka från affärsverksamheten, fick han möjlighet att i än högre grad än tidigare ägna sina krafter åt samhällsarbete. L var i många år ledamot av direktionen för pensionsinrättningen för sjukliga o ålderstigna tjänstehjon. Hans religiösa o sociala sinnelag framgår även av hans intresse for o ledamotskap av Bibel- o missionssällskapet, Sällskapet De fattiges vänner o Kristine kyrkoråd.

Sitt andra huvudintresse, skolväsendet, fick L tillfälle att odla inom allmänna folkskolestyrelsen från 1858. Redan 1839 hade han invalts i kommittén till "föreslående av åtgärders vidtagande gent emot fattiga barns försummade uppfostran", ett uppdrag som ledde till inrättandet av småbarnsskolor. Som mångårig ledamot i styrelsen för Willinska fattigfriskolan medverkade han aktivt till grundandet av dess slöjdavdelning. 1865, i sitt sista levnadsår, utfärdade han tillsammans med SA Hedlund (bd 18) en inbjudan till stadens tongivande damer att sammanträda för att diskutera en plan för en undervisnings- o övningsanstalt för äldre flickor i husliga förrättningar. Detta initiativ ledde till inrättandet av Praktiska hushållsskolan i Gbg.

För förbättrandet av bostadssituationen i Gbg kom L att spela stor roll. 1847 föreslog han på allmän rådstuga, att en kommitté för utredning av frågan om ändamålsenliga o billiga arbetarbostäder skulle tillsättas. Han hävdade, att fattigdomen inom den arbetande klassen tilltagit avsevärt o att en av orsakerna härtill var bristen på bostäder till rimliga hyror: en arbetskarl fick betala en tredjedel o därutöver av månadsförtjänsten i hyra. Kommittén tillsattes o L blev dess drivande kraft. Arbetet ledde till att arbetarbostäder uppfördes på ett av staden gratis upplåtet område, den sk Kaponnierängen, vid nuv Skansgatan i Haga. Tomten bebyggdes av ett enskilt bolag, sedan man upptagit ett av staden garanterat lån, vilket förmedlats av L genom hans kontakter med Gbgs sparbank. Byggnationen omfattade 1849 tio större o mindre envåningshus av trä, innehållande tvårums-, enrums- o spisrumslägenheter. Senare tillkom ytterligare tre större boningshus av trä jämte tvätthus, bakstuga o andra uthus, o i dessa kunde inte mindre än fyrtio lägenheter uthyras. Samtliga byggnader revs vid sekelskiftet.

Som riksdagsman i borgarståndet vid riksdagarna 1844/45 o 1847/48 slöt sig L till det liberala partiet. Han var en mycket flitig motionär o deltog bla i aktionerna mot de sedelutgivande privatbankerna, verkade för järnvägars byggande, intresserade sig för tullfrihet på sv export o for strängare bestämmelser for brännvinsutskänkning. Han motsatte sig uppförandet av ett nationalmuseum o reserverade sig mot den föråldrade kröningsståten med hänvisning till statens dåliga finanser.

Vid sin död testamenterade L varierande penningsummor till välgörande ändamål: barnhuset, handelsföreningen, Willinska fattigfriskolan, räddningsinstitutet på Hisingen, Sällskapet De fattiges vänner, pensionsinrättningen för ålderstigna o sjukliga tjänstehjon. Ändamålen för hans välgörenhet ger en god bild av hans livslånga intressen. Han beskrivs av sin samtid som en människa med ordningssinne o pliktkänsla, vars liv karaktäriserades av ihärdigt arbete o djupt allvar.