Christian Linning

Linning, Christian, trol dp 10 aug 1714 i Sthlm, Kat, d 20 mars 1779 (enl bouppt) trol i Sthlm (begr 25 mars i Ty). Föräldrar: klädesmakaren Johan L o Anna Elisabet Svan. Blev elev hos snickaren Christopher Wellendorph dy sommaren 30, gesäll 4 okt. 34, mästare i snickarämbetet 31 okt 44, burskap som borgare 11 mars 46, ålderman från 7 nov 72, allt i Sthlm.

G 1) 27 nov 1744 i Sthlm, Maria, m Maria Christina Pihl, dp 24 aug 1723 där, ibid, d 15 nov 1746 (enl bouppt) trol i Sthlm (begr 19 nov i Maria), dtr till snickaråldermannen Sven P o Maria Nyberg; 2) 26 maj 1747 i Sthlm, Ty, m Maria Christina Wolff, dp 3 dec 1706 där, ibid, d 20 febr 1771 (enl bouppt) trol i Sthlm (begr 24 febr i Ty), dtr till snickaren Mickael W o Maria Christina Wulff samt förut g m snickaren Johan Hugo Fürloh.

Ännu på 1920-talet visste man föga om L:s produktion. Man kände till ett fåtal arbeten med hans namn, skrivet med bläck, men alla möbler med stämpeln CLN hade felaktigt sammanställts med Ludvig Neijber dy (under den felaktiga förutsättningen att denne även hade förnamnet Carl). Det var först då Gustaf Upmark o något senare Sigurd Wallin (1931) påvisat förekomsten av stämpeln CLN tillsammans med en skriven signatur "af Linning" på ett flertal byråar o bord som man kunde överblicka hans stora produktion av rokokomöbler: salsskåp, byråar, skrivbyråar o sekretärer, spelbord, toalettbord, schatull etc.

L:s mästerstycke 1744 var ett stort salsskåp av traditionell senbarock typ med två stora dörrar o faner av valnöt. Hans övriga tidiga arbeten, några i valnöt fanerade byråar av senbarock typ med en låg uppsats på skivan, visar så stor likhet med Fürlohs signerade byråar att man måste förutsätta en direkt påverkan. Vid sitt andra gifte 1747 med Fürlohs änka övertog L dennes verkstad. Först på 1750-talet började L arbeta i rokokostil av fransk karaktär. Tydligast återspeglas variationerna i hans utveckling, då man granskar den långa raden av rokokobyråar som bär hans signatur. De stilistiskt sett äldsta pjäserna har framsidans tre lådor stramt markerade som tre våningar, åtskilda av ornerade metallister. I nästa stadium försvinner de horisontala listerna o ersätts av böljande bladrankor, som inramar hela fasaden. Endast den översta lådans nederkant markeras med en diskret avsats i fanerytan. I det sista stadiet tillåts ingenting bryta fasadens helhet. Innanför de slingrande rambeslagen täcker rutfaneret hela ytan, o lådornas skarvar är nära nog osynliga.

Praktiskt taget alla L:s möbler är helfanerade i olika ädla träslag: valnöt, plommon, olivträ o jakarandaliknande träslag såsom königsholz, palisander, amarant etc. Vanligen har de stora buktiga ytorna lagts i rutfaner inom bårder av ett avvikande träslag. De gjutna metallbeslagen är alltid ciselerade o förgyllda. L:s arbeten når inte upp till den lätta elegansen i exempelvis Lorentz Nordins sekretärer, formerna är något tyngre o robustare, men den hantverksmässiga kvalitén är genomgående av högsta klass.

L:s dtr Anna Elisabeth L (1748-77) var g m ebenisten Georg Haupt (bd 18). L:s son Johan Christian L (1749-1801) fick sin utbildning till snickare hos fadern. Hans mästerstycke (mästare 7 maj 1779) utgjordes av ett lågt byråliknande skåp, som två år tidigare beställts av Gustav III o som sannolikt ritats av Jean E Rehn. Skåpet med sina tunga stenformer, fasadens intarsia o de sex låga benen intar en särställning i L:s œuvre. Närmast erinrar det om den byrå som Nils Petter Stenström några år senare utförde för prinsessan Sofia Albertina. L:s senare produktion omfattar huvudsakligen skrin o schatull med inventiös inredning för skrivdon, serviser etc. De är utvändigt helfanerade i mahogny o saknar all ornamental utsmyckning. Mot de mörka träytorna bildar smala mässingslister en effektfull kontrast, typisk för den sengustavianska modestilen.

L:s sonson Christian Arvid L (1781 — 1843) fick sin utbildning vid FrKA o blev 1810 agré vid akademin. Som skulptör utförde han ett flertal porträtt av den k familjen o adelspersoner. Av K M:t fick han 18 okt 1815 tillstånd att överta den lilla lergodsfabriken vid Ulvsunda, där han tillverkade vaser, krus, serviser o småskulpturer i klassicistisk stil, närmast inspirerad av wedgwoodfabrikens produkter. Han överflyttade 1828 till Finland. L:s insatser som skulptör är relativt obetydliga, men han försvarar väl sin plats i den sv keramikens historia.