Klas M Linroth

Linroth, Klas Mauritz, f 20 juni 1848 i Övre Ullerud, Värml, d 13 dec 1926 i Danderyd, Sth. Föräldrar: flottningschefen Claes Carl Axel L o Laura Elvira Dahlgren. Inskr vid Karlstads hal 60, mogenhetsex där 2 juni 68, inskr vid UU 17 sept 68, med fil kand 26 maj 69, MK där 30 nov 72, stipendiat i fältläkarkåren 30 dec 72, pensionär där 30 okt 73 — 1 febr 77, ML vid Kl 26 april 76, amanuens vid Serafimerlasarettets kirurg avd okt 76—juni 77, t f förste bataljonsläk vid Flottans station i Karlskrona 1 juni 77, ord 6 sept 78—febr 82 (tjänstl från aug 80), bitr stadsläk i Karlskrona 77-79, disp vid Kl 24 maj 79, MD vid UU 31 maj 79, sundhetsinspektör i Sthlm 1 juli 81, förste stadsläk där 20 jan (tilltr 1 febr) 82—1 april 98, led av dir för Sthlms hospital 83 — 98, av kyrkogårdsnämnden där 87—90, profis nhov 11 dec 91, led av överstyr för Sthlms folkskolor 91-98, av dir för GCI 28 mars 96—04, av jubileumsfondskomm okt 97—febr 98, av komm ang inrättandet av en statsmedicinsk anstalt okt 97 —nov 99, tf generaldir o ordf för medicinalstyr 1 april 98, generaldir23 sept (tilltr 1 okt) 98-21 juni 13, led av stadsfullm i Sthlm 00—04, av överstyr för Oscar II:s jubileumsfond 01—22, ordf i komm ang läk:distr mm juni 04—juli 07, i dir för allm änke- o pupillkassan 05 — 23, i komm ang medicinalstyns omorgjuni 08—sept 10, i dir för Serafimerlasarettet 14—20, led av styr for Livförsäknanst Trygg 03 — 21, dess ordf 22-26. - LVS 98, LKrVA 02, HedL Sv läk:sällsk 03, LVA 05 (preses 14-15).

G 19 aug 1877 i Solna m Hildur Carolina Stuart, f 22 jan 1854 i Piteå landsförs, d 27 mars 1949 i Södertälje, dtr till bruksägaren Robert Edvard S o Emma Ling.

Klas L sökte sig efter medicine kandidatexamen till fältläkarkåren o tjänstgjorde kortare tider vid olika förband. Under åtta månader arbetade han hos kirurgen C Santesson. Han tänkte bli kirurg o skrev 1879 en avhandling om Blodkärlsvulsterna och deras behandling. Han fick ett resestipendium, besökte kirurger, men bytte inriktning o vistades aug 1880 till juni 1881 samt under två månader 1882 för huvudsakligen hygieniska studier i centrala Europa o i Storbritannien. Sex månader tillbringade han vid Max v Pettenkofers hygieniska institut i München, tidens förnämsta. Han lärde sig bakteriologins grunder på C W v Naegelis botaniska institution av H Buchner, senare Pettenkofers efterträdare.

Hygienen stod inför förvandling. De epidemiska sjukdomarna hade alltid varit de stora folkdödarna. Orsaken till dem hade man sett i luftförändringar o dålig miljö. Den gamla teorin om levande smittämnen hade bekräftats tack vare Joseph Listers antiseptiska metod samt Louis Pasteurs o Robert Kochs geniala forskningar. Varbakterierna o tuberkulosbacillen upptäcktes, ungefär vid den tid då L anställdes som förste stadsläkare i Sthlm. Nya upptäckter följde, smittsjukdomarnas orsaker uppenbarades o hygien blev tillämpad bakteriologi.

Bakterierna spreds från sjuka, varför dessa-måste isoleras o deras bostäder desinficeras. Om samhället med tvång isolerade sjuka, måste samhället bestå god vård. Friska men smittfarliga måste även isoleras o bjudas viss komfort. Sjuka med olika sjukdomar måste hållas isär, helst i olika byggnader. Under L:s ledning växte ett modernt epidemisjukhus upp vid Roslagstull i Sthlm, en fästning där fienden hålles innesluten o ett mönster för motsvarande sjukhus ute i landet. Den kirurgiska aseptiken slog igenom o ställde hårda krav på hygien o på nya sjukhus. L ledde ny-o ombyggnader av flera stockholmssjukhus (S:t Göran, Maria, Sophiahemmet, barnsjukhuset Samariten).

Vid ympning med kokoppor mot smittkoppor var det vanskligt att förvara ympämnet. Man ympade därför från arm till arm, dvs när en ympkoppa var mogen, överfördes en droppe av dess innehåll till en annan person. En "vaccindepå" var en läkare, som åtagit sig att ständigt hålla vaccinationer gående. Det var ett framsteg, när man började odla ympämnet på kalvar. L lärde sig metoden o levererade från 1884 "animal" vaccin.

Som stadsläkare studerade L epidemierna, deras sätt att sprida sig o den miljö där de förekom. Genom medicinsk statistik utröntes vilka sjukdomar som var väsentliga att angripa. Statistiken måste bygga på enhetlig o klar nomenklatur. Även här ingrep L energiskt o klokt. Likbränning innebar en sanitär vinst i en storstad, o L drog en lans för denna nya sed.

Tuberkulosen var tidens stora sjukdom; den förorsakade vart sjätte till sjunde dödsfall. L insåg genast konsekvenserna av upptäckten av tuberkelbakterien, sjukdomen var smittsam, de sjuka borde isoleras. L såg som mål att skaffa vårdplatser till alla sjuka, även de obemedlade. 1896 ordnade Sv läkaresällskapet en diskussion om riktlinjer för hur samhället borde bekämpa sjukdomen. L stod bakom sällskapets uttalanden, o dessa präglade länge samhällets åtgärder. De syftade till att minska förekomsten av tuberkelbakterier i miljön. L:s önskemål var att fa specialsjukhus för de botbara, att ta om hand o isolera smittspridare, att desinfektera de sjukas bostäder o kläder, att hålla snyggt i offentliga lokaler, att upplysa allmänheten samt att motarbeta tuberkulos hos husdjuren, särskilt kor o svin. De sk jubileumssanatorierna (Oscar II:s jubileumsfond från 1897) byggdes under L:s uppsikt; senare inrättade städer o landsting sanatorier. Inom Nationalföreningen mot tuberkulos var L aktiv o pådrivande.

L hade visat sin duglighet som praktisk hygieniker. Sedan han 1898 blivit generaldirektör för medicinalstyrelsen, kom hans administrativa skicklighet till sin rätt. Många medicinska nyheter krävde nya linjer for verkets arbete o för arbetet på fältet. Med klar blick drev L fram praktiska reformer inom alla områden. De fåtaliga medicinalråden kunde rimligtvis inte följa vetenskapens alla landvinningar, utan experter knöts till styrelsen, de sk vetenskapliga råden. Rättsmedicinen bröts ut o fick egen organisation (Statens rättskemiska laboratorium, rättsmedicinska o rättspsykiatriska nämnderna). Statens bakteriologiska laboratorium kom till 1909, ursprungligen som en avdelning av den då inrättade Statsmedicinska anstalten (upplöst 1917), o 1911 inrättades Statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Under L:s tid som generaldirektör fördubblades antalet vårdplatser för mentalsjuka. Gamla hospital utvidgades, nya byggdes o planerades. En befattning som överinspektör för sinnessjukvården inrättades. Målet var en human vård o tillvaro för de psykiskt sjuka. L:s personliga engagemang för dessa frågor framgår av hans biografi över C U Sondén, som hade reformerat hospitalsväsendet ett halvt sekel tidigare.

L var en av Sv läkaresällskapets mest aktiva ledamöter. Här lade han fram sina planer o fick dem diskuterade. En bestående insats gjorde han som ordförande i den kommitté, som byggde sällskapets alltjämt nyttjade vackra hus vid Klara östra kyrkogata.

L var det trägna arbetets man. Han satte sig in i ett ärendes alla detaljer o tänkte igenom de praktiska följderna av ett beslut. Försedd med välgrundade sakskäl drev han på ett enkelt o rättframt sätt igenom vad han funnit vara klokt o nyttigt. L var ingen sökande forskare men var utpräglat saklig o såg snabbt vad som var väsentligt o praktiskt användbart i det nya som forskningen bjöd. Han var rättrådig, gedigen o vänlig, o hans auktoritet sattes aldrig i fråga. Åtog han sig ett uppdrag genomfördes det effektivt o plikttroget.

L:s tid räckte också till för familjen o för hans herbarium med växter från landets alla hörn. Han var en vänskapens man. Om hans människointresse vittnar hans varmhjärtade minnesteckningar.

L förnyade Sthlms hälsovårdsväsen o omskapade medicinalstyrelsen från kollegieverk till ett byråorganiserat ämbetsverk. Han gjorde en utomordentlig gärning för vårt lands hälso- o sjukvård.