Ljungberg, Göta Albertina, f 4 okt 1893 i Sundsvall, d 28 juni 1955 i Lidingö. Föräldrar: arbetaren Carl Magnus Pettersson o Emma Matilda Olsson. Fosterdtr till Hilma Desideria L, f Herzman. Debuterade på K teatern 17, engagerad där 18 — 26, gästspel i Berlin 21, vid Covent Garden-operan i London i olika omgångar 24—29, engagerad vid Staatsoper i Berlin 26—29, vid andra scener i Tyskland periodvis 28 — 37, vid Metropolitan Opera House i New York 32 — 35, konsertverksamhet bla i Sydamerika 40—42, lär vid New York College of Music 45, gästspel bla i New York 50 o i Sthlm 51. - Litt et art 32.
G 1) 12 juni 1922(—29) i Sthlm, Engelbr, m regissören Harry Stangenberg i hans andra g, f 12 april 1893 där, Hedv El, d 3 nov 1941 där, Engelbr, son till läkaren MD August Emil S o Edith Karolina Schubert; 2) 29 okt 1935 m ingenjören Edwin Wedge i hans första g, f 28 jan 1910 i Trimountain, Mich, USA, son till Edward James W o Mary Ellen Hume.
Efter studier för Gillis Bratt o Mme Cahier samt vid operaskolan i Sthlm debuterade Göta L på K teatern 1917 som Gutrune i Ragnarök, Santuzza i På Sicilien o Elisabeth i Tannhäuser samt 1918 som Elsa i Lohengrin. Hon var sedan fast engagerad där fram till 1926 o gästspelade även senare, sista gången som Elisabeth säsongen 1937—38. Redan från debuterna hade L stor framgång med sin rena, expansiva o sensuellt färgade lyriskdramatiska sopran, sin vackra apparition o sitt temperamentsfulla sceniska utspel. Hennes genombrottsroll blev Myrtokle i d'Alberts Die toten Augen vid styckets sv premiär 27 sept 1920. Hon användes särskilt i vad som på tidens fackspråk kallades "intressanta" roller, ett karaktärsbetonat primadonnefack med partier som Madeleine i F d'Erlangers Noél, titelrollen i Max von Schillings' Mona Lisa o Asteria i Boitos Nero samt inte minst titelrollen i Richard Strauss Salome. Dessutom sjöng L Kersti i Rangströms Kronbruden vid den sv premiären 1922, Eurydike i Max Reinhardts uppsättning av Offenbachs Orfeus i underjorden, Rosalinda i Läderlappen samt både Freia o Fricka i Rhenguldet.
Trots många krävande uppgifter blev L kanske inte uppskattad efter förtjänst vid hemmascenen o uppträdde regelbundet utomlands from 1921. Hennes framställning av Salome väckte internationell uppmärksamhet, vilket ledde till engagemang vid Covent Garden i London, där hon 1924 gjorde sensation i denna roll, förutom i framträdanden som Sieglinde i Valkyrian o Gutrune. Hennes Sieglinde ansågs "rörande" o prisades för "ren och frisk sång", hennes Salome beskrivs av den berömde kritikern Ernest Newman som "märkligt fascinerande, ett perverst och bortskämt barn i början, som gradvis utvecklades till en vacker och vild varelse av kattsläktet med hunger efter blod". L återvände till Covent Garden 1927-28 under två säsonger bl a som Wagners Elisabeth, Eva (i Mästersångarna) o Kundry (i Parsifal) o hade dessutom stor framgång som Tosca. 1929 kreerade hor. i London titelrollen i Goosens Judith.
Framgången som Salome i London ledde till ett engagemang vid Berlins Staatsoper, o här framträdde L dels i wagnerroller som Elisabeth, Elsa o Sieglinde, dels i italienska partier, som tycks ha legat väl till for hennes röst o sångstil: Leonora i Odets makt, Santuzza, Nedda i Pajazzo o Tosca. 1929 framträdde hon under en säsong på Metropol-Theater i Berlin i operetten Die drei Muske-tiere mot Herbert Janssen o Joseph Schmidt. 1928—37 medverkade hon också under sex festspelssäsonger på den sk "skogsoperan" i Zoopot (Sopot i nuv Polen).
Under sin karriär studerade L vidare för ett ovanligt stort antal lärare, bl a Ferguson i London, Vittorio Vanza i Milano o Louis Bachner i Berlin. Detta tycks ha hindrat denna mycket originella artists röst från att bli det verkligt personliga instrument med homogen o jämn standard som man annars i regel finner hos sångare av hennes klass. Berlinpedagogen Oscar Daniel påverkade L att övergå till det högdramatiska facket hos Wagner o R Strauss, vilket delvis översteg hennes vokala resurser. 20 jan 1932 gjorde L sin första föreställning på Metropolitan i New York som Sieglinde. Samma säsong sjöng hon också Elsa, Isoide i Tristan och Isoide, Brynhilde i Nibelungens ring o Kundry. Följande år medverkade hon i Strauss Elektra först som Chrysothemis o sedan i titelrollen vid verkets Metropolitanpremiär o sjöng slutligen sin glansroll, Salome, vid verkets första återkomst till "Met" sedan skandalpremiären 25 år tidigare. Vidare kreerade L rollen som lady Marigold Sandys i Howard Hansons The Merry Mount och var verksam vid Metropolitan tom våren 1935.
L kom att framträda inför den amerikanska publiken i en imponerande rad roller ur den tyska repertoaren men hade inte samma framgång som i London o Berlin. Rösten var fortfarande ett imponerande instrument men hade förlorat i klangskönhet genom en alltför dramatisk repertoar. Liveupptagningar från Metropolitan av föreställningar av Salome o Elektra (den senare endast fragmentariskt) imponerar ändå o förmedlar intrycket av en sällsynt intensiv musikdramatisk artist. Den vokala nivån var dock högre på sångerskans oftast praktfulla kommersiella skivinspelningar från åren 1924—30, i vilka man bl a far glimtar av en gripande o kantabel Leonora i Odets makt, en imponerande Elsa, en passionerad Sieglinde, en intensiv Kundry med brett register o en Salome med säkert grepp om rollens enorma svårigheter.
Efter att ha lämnat Metropolitan 1935 verkade L bl a som lärare vid New York College of Music o fortsatte i viss omfattning att gästspela till andra världskrigets utbrott. Efter tio års tystnad återvände L med framgång till konsertestraden i New York 1950 o till Tivoli i Sthlm 1951. Hon var från 1952 tillsammans med maken skriven i Sverige.
L var en framstående lyrisk-dramatisk sopran, som framträdde tillsammans med de flesta av sin tids stora artister o räknades som en av de sceniskt mest intressanta av samtidens operasångerskor, närmast jämförbar med Marie Jeritza, med vilken hon delade många roller. L kom att framträda mycket som wagnersångerska men var särskilt framstående som tolk av komplicerade karaktärsroller hos R Strauss o de italienska o tyska "veristiska" tonsättarna. Om hennes stora ryktbarhet utomlands vittnar det faktum att ett stort antal av hennes inspelningar återutgivits på Lp-skiva i Nordamerika (Rococo 5252) o Europa (Preiser LV 176) under 1960-o 70-talen. Blyth's Opera on record har ett tiotal referenser till inspelningar av L i sina jämförande diskografiska analyser.
Stefan Johansson