Jöns Ljungberg

Ljungberg, Jöns, f trol 1736 i Ljungdalen, Hede, Jämd, d 19 sept 1818 där. Föräldrar: bonden Anders Jönsson o Märeta Persdtr. Erhöll privat undervisn av bokhållaren Lars Råmark vid Ljusnedals bruk, Jämtl, skrivare hos befalln:man Spårnberg i Sveg, Jämtl, i sex år omkr 50, lämnade Ljungdalen 56, inskr som gesäll hos schatullmakaren Isaac Ahlgren i Sthlm 57, utskriven efter gesällprov 61, utförde beställmarbeten under vandringar 61 —63, verksam som schatullmakare i Härjedalen från 63, gränstullvaktmästare vid Funäsdalens gränstull 1 juli 82—9 aug 10.

G omkr 22 mars 1772 i Hede m Lisa Grip, f 1750 i Jämtland (enl db), d 9 mars 1784 i Ljusnedal, dtr till kaptenen Daniel G o Christina Klockhoff.

I västra Härjedalen, nära norska gränsen, finner man ovanliga provinsmöbler i en fantasirik rokoko. Det är förvånande att en produktiv möbelskola verkat i så isolerade trakter, dit man den aktuella tiden inte hade allmän väg. Närmaste stad var Röros på den norska sidan. Det har tidigare ansetts att denna rokoko var norskinfluerad, men så är inte fallet.

Härjedalsrokokon är resultatet av en enskild konstnärsprestation, o upphovsmannen är inte en norrman utan en härjedaling från Ljungdalen, Jöns L, med utbildning på sv botten. L fick en vårdad uppfostran, delvis hos befallningsmannen i Sveg. Vid 20 års ålder begav han sig till Sthlm för att utbilda sig till schatullmakare. Han gick i lära hos mäster Isaac Ahlgren o utskrevs efter behörigt gesällprov 1761. Efter några vandringsår återvände han till sin fattiga hemtrakt. L fick en fast punkt vid Ljusnedals bruk, som under 1760- o 70-talen hade en blomstringstid. Han anställdes som konstmästare o skar bla matriser till järnugnar. Mitt i fjällvärlden byggdes ett litet corps de logi o ett nytt samhälle växte fram, Bruksvallarna. Här tillverkade L fanerade möbler för brukspatronen, o några finns kvar i trakten, bla en rutfanerad byrå i ädlaste rokoko o ett praktfullt fanerat skåp av mästerstycketyp. Ytterligare några signerade arbeten är kända från norrländska prästfamiljer, som haft anknytning till Ljusnedals bruk. L arbetade med faner i plommonträ, lönn, amarant o jakaranda, material som han medfört från Sthlm, men också i ene o hägg, som fanns på platsen.

L verkade även som kyrkoinredare o utförde 1763 en märklig predikstol i Vemdalens kyrka, bukig som en rokokobyrå o rutfanerad med just hägg. Inalles arbetade han för ytterligare fem härjedalskyrkor, Storsjö kapell, dit han skänkte en nummertavla, Ljusnedals kapell, Tännäs kyrka, där han vid hög ålder ledde ett omfattande ombyggnadsarbete, Lillhärdals kyrka o Hede kyrka, där han snidade de sköna ingångsdörrarna med blomrankor o rocailler.

Som kyrkoinredare överflyglades L av den produktive jämtlänningen Johan Edler (bd 12). Kundkretsen för fanerade möbler var heller inte stor, o när bruket på 1780-talet kom i ett ekonomiskt krisläge, upphörde konstmästarsysslan. Schatullmakaren tvingades då att se sig om efter en annan inkomstkälla o blev 1782 en statens tjänsteman som tullvaktmästare vid Funäsdalens gränstull mot norska gränsen. I denna syssla tycks han ha varit mera älskvärd än nitisk att döma av de personella berättelserna i Överdirektörens vid sjötullen arkiv. Man berömmer honom för hans vackra handstil, men det framgår tydligt, att han föredrog snickarbanken framför tullbommen.

Som bildhuggare o möbelsnickare har L berikat sin hemprovins. Hit återvände han som nyexaminerad gesäll med rokokon i bagaget o införde den nya modestilen i hemtraktens kyrkor o hem. Han återsåg aldrig huvudstaden, o mycket i den nya tiden gick honom förbi. När beställningsunderlaget för högreståndsmöbler sinade, lade han om produktionen för att passa bönder, kolare o brukstorpare. Det blev stabila möbler i furu, snidade i en glad blandning av rokoko o gustaviansk stil med tillsats av ornamentsdetaljer från de gjutmönster som han sett o själv skapat på båda sidor om gränsen. I L:s efterföljd växte det fram en lokal snickarskola, som under nästan ett århundrade skulle arbeta vidare i den ljungbergska traditionen, tills man stilmässigt mötte nyrokokon.

Flera signerade möbler är påträffade, både av L själv o av hans elever. De sentida snickarna har länge gjort direkta kopior o noterat att en stol är gjord "av modell" efter L, som skapat prototypen för stolarna (bl a en signerad karmstol från 1801, nu i Nord M). Flera av efterföljarna är kända: bröderna Anders (1791-1870) o Olof Halfvarsson (1797-1864), kallad Lill-Ola i Dalen o utflyttad till Jämtland, Jöns Andersson (1819-1908), Henrik Hansson (1807-1860), kallad Henrik på Högen o den skickligaste av dem alla, som också tidsmässigt kunnat vara direkt elev till L, Olof Ingebriktsson (1773-1854), även verksam som kyrkoinredare. Ingebriktsson utförde så sent som 1811 en korbåge i Vemdalens kyrka i renaste rokoko, vid en tid då man annars allmänt inredde kyrkorna i sträng nyklassicism, ett vittnesbörd om hur djupt förankrad den ljungbergska rokokon var i västra Härjedalen.