S August Körling

1 Körling, Sven August, f 14 april 1842 i Misterhult, Kalm, d 21 okt 1919 i Ystad. Föräldrar: organisten Sven Magnus K o Anna Lotta Persdtr. Inskr vid Musikkonservatoriet i Sthlm ht 55, organist- o kyrkosångarex där 16 juni 58, musiklärarex där 31 maj 61, organist o kantor i Ystad 6 dec 65, dirigent för Ystads musiksällsk från 67, för Ystads orkesterfören 76—96. Tonsättare. — LMA 88, Litt et art 94.

G 8 juli 64 i Kristdala, Kalm, m Sophia Lovisa Dahlberg, f 11 nov 43 där, d 9 maj 24 i Ystad, dtr till köpman Nils D o Greta Carolina Nilsdtr.

Endast 16 år gammal avlade August K 1858 organist- o kyrkosångarexamen med högsta betyg i alla huvudämnen. Han bedrev också kompositionsstudier för Ludvig Norman o tog 61 musiklärarexamen. Från 66 tjänstgjorde K som musiklärare vid h a l i Ystad o som organist o kantor vid S:ta Maria kyrka där; dessa befattningar innehade han till 07 resp 11. För Ystads musikliv skulle hans insatser bli av stor o avgörande betydelse.

K stiftade 66 tillsammans med apotekaren Gustaf Smith Ystads musiksällskap, en sammanslutning som ägnade sig åt flerstämmig körsång o bestod av omkr 50 medlemmar. I samarbete med den smått legendariske apotekaren o bassångaren Salomon Smith (son till Gustaf S) grundade han tio år senare Ystads orkesterförening o 06 också manskören Harmoni som han ledde till 13. Han deltog flitigt i de av Smith anordnade kammarmusiksoaréerna, ur vilka 10 den ännu existerande Sydsv kammarmusikföreningen organiserades (28 omdöpt till Salomon Smiths kammarmusikförening). K hörde också till organisatörerna av de sommarmusikfester som 08—10 anordnades i Ystad.

I musiksällskapet ledde K en lång rad större o mindre körverk o för orkesterföreningen arrangerade han hundratals klassiska o romantiska verk för den aktuella numerären om i regel ca 20 musiker. Föreningen gav under K:s dirigenttid 12—14 soaréer o 2—3 större konserter årligen. Enligt uppgift komponerade K också uvertyrer o festmarscher för sin orkester, o till hans mera omfångsrika arrangemang hörde operaintermezzot Ett litet huskors (La Serva Padrona av Pergolesi). Under studieåren i Sthlm hade K framträtt som organist, pianist/ackompanjatör o violinist, o som kammarmusikspelare i Ystad ägnade han sig åt violinen o violoncellen; han var även instrumentalpedagog o till hans violinelever hörde Salomon Smith. K ansågs vara skicklig orgelspelare, o hans kör- o orkesterledning präglades av stor kunnighet o noggrannhet, vilket i förening med hans starka entusiasm o stora kollegialitet gjorde honom till stadens musikaliska centralgestalt.

Redan under konservatorieåren väckte K avsevärd uppmärksamhet med bl a en stråkkvartett o framstod som en lovande tonsättare. Men det dröjde till början av 80-talet, innan han började publicera sig på allvar, främst med sånger o manskvartetter, som snabbt blev erkända o omtyckta. Som romanstonsättare hör K till sin tids allra främsta. Han förenar i sina sånger en naturlig melodiföring o en välklingande pianosats med känsligt reagerande uttryck för dikternas olika stämningar. I en genre som vid denna tid utmärktes av en viss dilettantism framstår K:s produktion som fullödigt professionell, o i flera avseenden, främst i fråga om smidighet o behagfullhet i själva vokallinjen, överträffar han sin läromästare Norman. Hans stil är liksom i körerna o pianoverken närmast påverkad av den Leipzigskola i Mendelssohns efterföljd, som även Norman hyllade, men hos K finns också en tydlig nordisk ton, ofta med folkliga anklanger, o i de bästa verken en påtaglig, personlig atmosfär, som visar ett milt, ibland svärmiskt o alltid positivt temperament. I de flesta kompositionerna överväger de lyriska stämningarna — de valda dikterna innehåller oftast kärleks- eller naturlyrik — men K:s verk rymmer också fosterländskt högstämda inslag, särskilt bland kvartetterna o kantaterna, o humoristiskt turnerade sällskapsstycken av mer utåtriktat slag som t ex dryckesvisor.

Av K:s körverk har balladerna Håtunaleken o Sten Sture blivit särskilt uppskattade; båda är brett upplagda o har en frisk nationell karaktär. Den senare prisbelönades 88 tills med Saga på kämpens hög i Sällskapets för sv kvartettsångens befrämjande årliga pristävling, där K f ö redan 85 hade erövrat förstapriset med en samling om sex gedigna kvartetter. Av K:s romanser må framhållas Aftonstämning, Aprilvisa, Din bild, En speleman, Fröjd o kval, När stjärnehären blänker, Sagorna, Sångarkonst o Vita rosor; flera av dem hör till den bestående romansrepertoaren. K:s tyvärr alltför fåtaliga pianostycken visar stor uttrycksbredd o uppfinningsrikedom; pianosatsen, är livfull o tekniskt välbalanserad. Som hans mest omtyckta pianostycke framstår det eleganta Intermezzo. Man kan endast beklaga, att K genom sin rastlösa musikerverksamhet inte fick tid eller tillfälle att samla sig också till instrumentala verk av större format.