3 Lagerberg, Carl Sven Axel, f 26 jan 1822 i Gbg, Domk, d 25 mars 1905 i Sthlm, Göta livg. Föräldrar: överstelöjtn greve Claes Sven L o grev Hedvig Beata v Rosen. Kadett vid Karlberg 18 jan 37—18 nov 39, un-derlöjtn vid Andra livgardet 7 dec 39, studier vid h artillerilärov på Marieberg 1 okt 41—22 aug 44, andre löjtn vid livg 21 sept 42, medl av riddarhuset vid riksdagarna 47—66 o led av FK 67—84 (led av särsk utsk 67 o 83, av bankoutsk 68, av statsutsk 78—84), stabsadjutant vid livgardesbrigaden 15 maj 47, förste löjtn vid Andra livg 8 okt 47, adjutant vid livgardesbrigaden 30 dec 48, generalstabsofficer 5 juni 49, adjutant hos kronprinsen 22 maj 50, kapten i armén 6 april 52, i Andra livg 7 juli 53, major i armén 19 sept 54, stabschef vid livgardesbrigaden 29 sept 54, kapten o komp:chef vid Andra livg 15 juni 58, adjutant hos Karl XV 6 aug 59, överstelöjtn i armén o chef för hertigens av Östergötland stab 11 aug 59, andre major vid Andra livg 10 maj 61, överste i armén 2 maj 62, expxhef vid lantförsvars-dep:s kommandoexp 3 maj 62—11 okt 66, led av Sthlms stadsfullm 63—69, överste o sekundchef för Andra livg 25 sept 66, generalmajor i armén o förste adjutant hos Karl XV 5 juli 67, ordf i komm ang exercisreglemente för infanteriet 69—70, förste adjutant o chef för Oscar II:s stab från 22 okt 72, ordf i dir över allm garnisonssjukh i Sthlm 18 jan 73—19 mars 80, led av komm ang ny härordn okt 73—april 74 o okt 74— mars 75, tf överkommendant i Sthlm 14 juli 76, tf generalbefälhavare i första militär-distr 26 maj 77, generallöjtn i armén o generalbefälhavare i fjärde militärdistr 20 febr 80, chef för livgardesbrigaden 20 febr 80— 84, led av lantförsvarskomm juni 80—juni 82, ordf i krigshovrätten 18 nov 81 (tilltr 1 jan 82)—03, överkommendant i Sthlm från 21 jan 82, ordf i komm ang tjänstgöringsreg- lemente för armén okt 86—dec 88, generalbefälhavare i femte militärdistr 1 jan 89—7 febr 90, general i armén 6 dec 89. — LKrVA 64, serafimerriddare 87 (med briljanter 97).
G 14 nov 50 i Sthlm, Göta livg, m sin syssling grev Marianne Lovisa v Rosen, f 11 febr 27 där, Maria, d 17 okt 88 där, Andra livg, dtr till kammarherren greve Carl Axel v R o Christina Lovisa Aspelin.
Sven. L tillhörde 30—34 den äldsta årgången elever vid Hillska skolan på Barnängen i Sthlm. Modern, som blivit änka 29, gifte 34 om sig med chefen för Bohusläns reg generalmajor F G L v Mecklenburg, o i honom fick L en uppskattad styvfar. Hans morfar var den duglige o populäre landshövdingen Axel Pontus v Rosen i Gbg. L kände sig nära knuten till moderns släkt, o banden stärktes genom hans gifte. Morbrodern, hovmarskalken Gösta v Rosen, bosatt på Blasieholmen i Sthlm, spelade en viktig roll i L:s dagliga liv o förekommer ständigt i hans brevväxling. Släkten v Rosen stod kungahuset nära, o L blev tidigt vän till kronprins Karl o prins Oscar. De intima kontakterna med kungahuset kom att prägla hans liv mer än något annat.
Sin militära karriär gjorde L helt vid Andra livgardet, där han blev underlöjtnant före fyllda 18 år. Han fick den tidens krigshögskoleutbildning vid högre artilleriläroverket o blev generalstabsofficer. Som adjutant o stabschef vid livgardesbrigaden under kronprins Karls chefsskap följde L sin äldre, varmt avhållne kamrat E M af Klint i spåren; han efterträdde också denne som kommandochef. Med sin snabba uppfattning o sitt rivande sätt gjorde han sig gällande som en duktig trupputbildare på olika nivåer. Han bidrog verksamt till att skaffa Andra livgardet ett högt anseende inom sthlmsgarnisonen. Med liv o lust deltog han i fält-tjänstövningar. Han var skicklig stridsdomare o som generalbefälhavare en uppskattad inspektör o mönsterherre. Sina militära erfarenheter kunde han öka genom utländska kommenderingar, t ex till Ryssland 53, Preussen 61 o Tyskland 79. Hans sakkunskap kom bl a till sin rätt i utredningar o mångårigt riksdagsarbete. Trots alla förtjänster kritiserades han för att inte ta sitt arbete med tillräckligt allvar. När L utnämndes till generallöjtnant anmärkte hans regementskamrat Erik af Edholm, att han gått förbi sex generalmajorer, däribland G Sandels, "den ende i hela armén, som gjort verklig maktpåliggande tjänst . . ., medan Sven mest spelat kort och pratat". Politiskt gjorde sig L inte mycket gällande utåt. Han räknades till de frisinnade
o tillhörde 60 en minoritet på riddarhuset som ville gå Norge till mötes i ståthållarfrågan. Vid riksdagen 65 lyckades han vinna några av sina inflytelserika officersvänner för representationsreformen. Under det nya statsskicket samarbetade han utan allvarligare friktioner med lantmannapartiet. Ibland satte L färg på riksdagsdebatten med fyndiga o frispråkiga inlägg (t ex Tör-nebladh, s 66). På grund av sina frihandelsvänliga tendenser omvaldes han inte 84. Under mer än ett halvsekel var L bosatt i en alltmer omodern våning i huset Brunkebergstorg 13. Vid Gbgs handelskompanis fall 79 förlorade han sin med hustrun förvärvade förmögenhet o tvingades föra ett relativt anspråkslöst liv. Ofta sågs han på promenad i Kungsträdgården, stundom i sällskap med kung Oscar. Han förde en flödande o högljudd konversation, som gärna rörde sig om egna bedrifter. Han var kvick o slagfärdig men inte elak. Populärt kallades han "general Sven" eller "Sven i helvete"; det senare tillnamnet, som han fått i ett anekdotiskt sammanhang, hänsyftade på hans ofta använda kraftuttryck. L var medellång, upp i ålderdomen rak o spänstig, hade ett öppet ansikte med vakna, litet tjuvpojksaktiga ögon, vita mustascher o polisonger.
Bertil Broomé