Magnus Lagerström

Lagerström, Magnus, f 16 dec 1691 i Sthlm,. d 5 juli 1759 i Gbg, begr 10 juli, Kristine. Föräldrar: regeringsrådet Magnus L o Helena Engelcrona. Sekr hos generalguvernören i Pommern sommaren 08, hovråds titel 10 jan 21, auskultant i kommerskoll o presidentsekr där 22—23, biträdde rikshistoriografen J Wilde 26—31, sekr i Sv ostindiska komp, Gbg, juni 31—46, dir i Nya ostindiska komp juni 46, avsked ur kronans tjänst med kommerseråds karaktär 10 juli 47. Översättare, mecenat. — LVS 47, LVA 48.

G 30 okt 33 i Gbg, trol Domk, m Clara Olbers, f omkr 13 där, d 18 juli 78 där, Domk, begr i Ty, dtr till assessorn Johan Andris O o Clara Schröder.

L växte upp i Pommern o gjorde en bildningsresa till olika tyska stater o Danmark. Främst tycks han ha ägnat sig åt språkstudier. Utom latin talade o skrev han med tiden engelska, franska, holländska o tyska o var inte obevandrad i polska, spanska o italienska. 1708 blev han enl egen uppgift (Biogr, RA) sekreterare hos generalguvernören i Stettin. Staden erövrades 13 av fiendestyrkor, o när samma öde två år senare drabbade Stralsund, dit den sv administrationen hade flytt, förlorade L sin tjänst. I samband med freden 20 for han till Sthlm i förhoppning att där vinna befordran men avspisades med en hovrådstitel o en torftig exspektanslön. En tid arbetade han som sekreterare hos presidenten i kommerskollegium D v Höpken o senare som amanuens hos rikshistoriografen J Wilde — huvudsakligen som korrekturläsare vid Wildes tryckeri — o som kompilator o översättare.

L sammanskrev böcker i lagfarenhet, veterinärmedicin o aritmetik o översatte dels uppbyggelseböcker av Francke o Bunyan dels komedier av Holberg o Molière. Hans försvenskningar via tyskan av Bunyans The pilgrim's progress o The holy war fick stor spridning. L översatte fem komedier av Holberg. Den politiske kannstöparen spelades på 30-talet av flera teatersällskap o Jeppe Nilsson på berget blev en folkbok — här mer spridd än i sitt hemland. L:s översättning av språkmästaren J Königs för tysktalande avsedda engelska grammatik var den första sv läroboken i språket. Den innehåller utom en ordlista grammatiska anvisningar, fraser och affärsbrev.

Under sekreteraretiden hos v Höpken, som hade en nyckelställning inom handelspolitiken o ville främja den långväga sjöfarten, hade L skaffat sig erfarenheter, som jämte hans språkkunskaper meriterade honom för sekreterartjänsten vid det 31 grundade Ostindiska kompaniet. När ledningen flyttade från Sthlm till Gbg, kom L att fungera som sekreterare, korrespondent, bokhållare o kassör. Hans mångsidighet gjorde honom närmast oumbärlig, o när han 46 efter första oktrojens utgång ansåg tiden vara inne för vila, lantbruk o litteratur, erbjöds han en synnerligen inkomstbringande befattning som direktör. Han hade gift in sig i en välbärgad borgarfamilj — han kunde redan 33 satsa 10 000 dlr smt i en av kompaniets expeditioner — o ett klokt handhavande av pengar gjorde honom rik. Han placerade en stor del i kompaniet, anlade i kompanjonskap med sin svåger en tobaksfabrik o förvärvade jordegendomar i Gbgs omgivning. På egendomarna experimenterade han i tidens stil med trädgårdsodling, åkerbruk o ängsskötsel o sökte i praktiken omsätta många av de rön, som beskrevs i VA:s Handlingar. När han hedrades med titeln kommerserråd, motiverades det med hans insatser för lanthushållningen.

L:s intresse för lantbruk hade väckt lust hos honom att studera naturalhistoria o efterhand önskan att få veta något om naturalierna i de länder som besöktes av kompaniets skepp. På 40-talet övertalade han medlemmar av skeppsbesättningarna att föra med sig hem etnografica, djur, växter o stenar från Indien o Kina. 46 skrev kompaniets läkare en naturalhistorisk instruktion för skeppspräster. Dessa borde enligt denna helst ha studerat för Linné eller av honom försetts med lämplighetsintyg, o längre fram förmådde L kompaniets direktion att utforma bestämmelser på detta område. Kaptener o styrmän skulle i sina journaler anteckna kartografiska, meteorologiska o magnetiska rön. Präster o fältskärer skulle samla naturalier o föra anteckningar om sina upplevelser o iakttagelser. Resultaten levererades till L, som såg till att de kom vetenskapen till godo. Exotiska ting vällde nu in över landet, samlades i Gbg o vidarebefordrades till VA, Uppsala univ, de kungliga samlingarna på Drottningholm o Ulriksdal o Linné. Bland de hemförda märkvärdigheterna fanns däggdjur, fåglar, fiskar, insekter, maskar o koraller, växter, frön, maskinmodeller o redskap. Mycket finns väl inte kvar, men många av VA:s kinesiska planschverk o böcker o den bägare av noshörningshorn som Linnean Society skänkte Gustav VI Adolf på hans 80-årsdag kan räknas dit. Linné beskrev i disputationen Chinensia Lagerströmiana o i praktverket Museum Regis några av hans gåvor. L lade ner möda o kostnader på att skaffa Linné en levande teplanta, o han dog i tron att han efter flera missöden äntligen lyckats, men när busken blommade visade sig den vara något annat. Manuskript o dagböcker av C Ternström, G F Hjortberg, O Torén — som redan under sin skoltid fick hjälp av L — o C H Braad togs om hand av L o sändes vidare för att i några fall tryckas, eller när det gällde Toréns Resa till Kina översättas till franska, engelska o tyska.

L hade ett välförsett bibliotek, som dominerades av historia o naturvetenskap men också innehöll en sådan raritet som Shakespearefolion från 1623. I gravskriften över L kan läsas, att hans medfödda munterhet följde honom in i döden o att han var en god kristen utan skenhelighet. Hans brev till VA:s sekreterare vittnar om hans munterhet även om han ofta klagar över att hans bräckliga hälsa gör honom trög, lat o duven. Linné uppkallade efter honom släktet Lagerstroemia inom fackelrosfamiljen o i stadsdelen Gårda i Gbg, där L hade sitt stadshem Gubbero, finns Lagerströmsplatsen o Lagerströmsgatan.