Sven M Lampa

Lampa, Sven Magnus, f 29 aug 1870 i Od, Älvsb, d 19 dec 1950 i Uppsala. Föräldrar: kontraktsprosten Anders L o Johanna Margareta Elisabeth Ekman. Mogenhetsex vid Skara h a l 5 juni 88, inskr vid UU 3 sept 89, FK 30 jan 93, FL 29 maj 01, disp 26 maj 03, FD 29 maj 03, allt vid UU, sekr i ortnamnskomm 04—15, doc i sv folklivsforskn vid UU 30 mars 09, tjänstl från 15. — KorrespLVHAA 13. —Ogift.

L växte upp i olika pastorat i Västergötland, där hans far i tur o ordning var komminister för att slutligen bli kh i Varv i utkanten av Falbygden. I Uppsala studerade L främst nordiska språk o hörde till Adolf Noreens lärjungar. I den 97 tillkomna sammanslutningen Undersökningen av Västergötlands folkmål blev L den drivande kraften o var också förste redaktör av dess skriftserie Västergötland. Bidrag till landskapets kulturhistoria och naturbeskrifning. Hans doktorsavhandling (03) ägnades åt sv metrik, o han framträdde även i övrigt som forskare på detta område. Han var också intresserad av folkdiktningen i bunden form, vilket främst kommer till uttryck i den stora samlingen Folklekar från Västergötland (08).

Vid tillkomsten av ortnamnskommittén 04 blev L sekr o verkade som sådan till dess att han insjuknade 13. Kommittén började sin verksamhet med en granskning av ortnamnen i Älvsborgs län, o första delen av detta stora verk utkom av trycket 06. I rask takt följde t o m 13 redogörelser för 10 av länets härader. L torde härvid ha haft huvudansvaret för materialsamling, preliminär redigering o korrekturläsning. Studiet av ortnamnen kom att öka L:s intresse för topografisk forskning. Härvid kom han också att uppmärksamma den folkliga kulturen i sin västgötska hembygd, vilket ledde till flera värdefulla framställningar, främst den banbrytande skriften Fåleberg, anteckningar om en gammal västgötaby, den första monografin över en sv samhällsbildning av detta slag. 11 utgav L med inledning ett antal Byordningar från Uppland, bland dem den äldsta i Sverige från 1653 (i NordM).

Våren 02 sökte L förgäves anställning vid Nordiska museet, men 09 vann hans mångsidiga studier över den folkliga kulturen ett erkännande genom att han utsågs till innehavare av en för honom inrättad docentur i sv folklivsforskning vid UU, den första i sitt slag i landet. 13 drabbades L av en svårartad depression, som till livets slut band honom vid sjukrummet. Under 36 år vårdades han på Ulleråkers sjukhus. Under sin verksamma tid var han en flitig o samvetsgrann forskare o beskrives av dem som stod honom nära som "en god, hjälpsam och anspråkslös människa, en redlig vän" (Landtmanson). I sin ungdom deltog han livligt i nationslivet o hade det huvudsakliga ansvaret för den publikation Minnen från Vestergötland, som utgavs i samband med invigningen av Västgöta nations byggnad i Uppsala 01.