Lejonansikte, släkter

Lejonansikte, konventionellt, av eftervärlden efter sköldemärket bildat släktnamn för två medeltida släkter, vilkas medlemmar endast brukade förnamn o farsnamn.

1 Den i Östergötland o Småland uppträdande Nils Sestridsson (d tidigast 1299), som är den tidigast kände med detta vapen o var riddare redan 1287, har utan bevis förmodats ha varit far till den småländske frälsemannen Bengt Nilsson (d tidigast 1341), som också förde detta vapen. Dennes son häradshövdingen i Östra härad i Småland Nils Bengtsson (d 1364) beslagtog i spetsen för 60 man 1363 för konung Håkans (bd 19) räkning Linköpings biskopsbords gods o fick 1364 av samme konung alla gods som tillhört en av konung Albrekts anhängare. Hans andra hustru var dotter till riksrådet Peter Jonsson (Båt; bd 7, s 46 f) o änka efter riddaren Nils Dannäs (Bielke; bd 4, s 142) samt blev i ett senare äktenskap stammor för släkten Trolle. I ett tidigare gifte var Nils Bengtsson far till riddaren Bengt Nilsson (Niklisson; bd 3).

Den äldre Bengt Nilssons farbror Brud Bänason (d tidigast 1321), som bodde i Bergunda i Bergunda, Kron, o var bland konung Birgers löftesmän vid riksdelningen 1310, var enligt Arvid Trolles lagbok anfader på mödernet till bl a växjöbiskopen Hemming Larsson, marsken Erik Kettilsson Puke o upplandslagmannen Nils Gustafsson (Rossviksätten). Brud Bänasons son häradshövdingen i Östbo härad i Småland Bengt Brudsson (d tidigast 1365) var far till underlagmannen i Tiohärad o häradshövdingen i Uppvidinge Arvid Bengtsson (d mellan 1396 o 1402), av vars döttrar den ena blev en av släkten Trolles anmödrar. Vid flera tillfällen under åren 1373—89 (Larsson) dömde Arvid Bengtsson som underlagman i Tiohärad tillsammans med ko-nungsdomhavanden Brud Bengtsson eller Bänason (d tidigast 1389), vilken också förde L-vapnet o sannolikt var hans bror. Denne kan 1368 o 1377 beläggas som underlagman i de småländska delarna av Östgöta lagsaga. Bengt Brudssons bror häradshövdingen i Uppvidinge Jöns Brudsson (d tidigast 1366) torde under inbördeskriget liksom sin ovannämnde frände Nils Bengtsson ha varit en av konung Håkans anhängare, då han 1370 vid förhandlingar med hansestäderna av denne namnes bland dem som fått gods på Öland konfiskerade av konung Albrekt. Han var farfar eller möjligen morfar till Jöns Bengtsson (d tidigast 1444) på Svenneby i örtomta, Ög, som också förde L-vapnet. Denne var svärfar till riksråden Erik Magnusson (Örnfot) o Ulf Pedersson (Roos).

2 Hemming Ödgislason (d tidigast 1328), som också förde L-vapnet (Brocman), ägde jord i Småland o var riddare redan 1303, då han tidigast namnes. Han redovisas bland konung Birgers löftesmän i breven om riksdelningen 1310 o om dennes pantsättning av sina besittningar i Småland till den danske konungen 1318. Senast 1321 blev Hemming Ödgislason riksråd, o 1323 var han en av de fyra som representerade Sverige i fredstraktaten med Novgorod i Nöteborg. Hans dotter, som i det andra av sina tre äktenskap var gift med marsken Anund Finvidsson (Stallare), förde släkten Bielkes vapen, varför hans hustru torde ha tillhört denna högfrälse släkt. Västeråsbiskopen Ödgisl (Egislus; bd 12) Birgerssons (Likvidssönernas ätt) sigill visar L-vapnet vid sidan av hans fädernevapen, o eftersom han därjämte kallade Hemming Ödgislasons son Jon Hemmingsson (d tidigast 1349) "consobrinus", bör han ha varit Hemming Ödgislasons systerson. Jon Hemmingssons bror uppsalakaniken Arvid Hemmingsson (d tidigast 1349), som hade kanikprebenden även i Linköping o Skara, var en av de släktingar biskop Ödgisl sökte hjälpa till kyrkliga ämbeten. Jon Hemmingsson, som blev riddare något av åren 1340—43 o bodde i Ringhult i Fagerhult, Kalm, var far till riddaren, riksrådet o ölandslagmannen Anund Jonsson (bd 1), Sten Sture d ä:s farmors far.