Erik V Lemming

Lemming, Erik Valdemar, f 22 febr 1880 i Gbg, Garnisonsförs, d 5 juni 1930 där, Masth. Föräldrar: musikdir Oscar Christian L o Theolinda Maria Krouthén. Mogenhetsex vid h reallärov i Gbg vt 02, studier vid Gbgs handelsinst 02—03, anställd vid Köpmansbanken i Gbg 03—04, vid Gbgs polisverk 04—10, kamrer vid ab Gbgssystemet 10, VD där från 23. Idrottsman.

G 3 dec 05(—27) i Örgryte, Göt (nu: Gbg), m Ella Charlotta Winberg, f 12 maj 82 i Foss, Göt, d 4 mars 37 i Skallsjö, Älvsb, dtr till sergeanten Claes Efraim W o Ida Charlotta Carlsdtr.

Erik L tillhörde de många läroverkselever som i unga år greps av idrottsintresse, när idrottsrörelsen i Sverige började skjuta fart i slutet av 1800-talet. Då o lång tid framåt stod den fria (allmänna) idrotten i centrum för uppmärksamheten o det var inom denna disciplin L gjorde sina insatser. Hans bästa år sammanföll med det internationella tävlingsutbytets genombrott fr o m sekelskiftet, främst manifesterat genom de olympiska spelen. Som idrottsman representerade han några av Gbgs mest tongivande föreningar: pionjärsammanslutningen L.S. (Lyckans Soldater), Gbgs idrottsförbund o (from 1915) Örgryte idrottssällskap (ÖIS).

Tidigt slog sig L på den gren som kom att bli hans främsta: spjutkastning. Denna gren hade drivits fram i sin moderna tävlingsform o lanserats internationellt främst genom sv initiativ (V Balck). Utmärkande för L var emellertid hans mångsidighet. Endast medel- o långdistanslöpning torde ha varit honom relativt främmande. Hans första sv mästerskap (SM), hemförda 1899, gällde både spjut (76.90 m sammanlagt med höger o vänster hand) o stavhopp (2.90 m). Vid OS-debuten i Paris 1900 nådde han sin bästa placering i stav (fyra). Så småningom blev L dock alltmer inriktad på kastgrenarna, som han länge tränade o tävlade i. Sitt sista SM erövrade han 17 (kula), 22 hjälpte han ÖIS till seger i kampen om det åtråvärda mästerskapsstandaret genom att bli trea i släggkastning o ännu 48-årig presterade han 55 m i spjut. Idrotten var o förblev en omistlig del av hans liv.

Nationellt var L många år helt överlägsen i specialgrenen spjut, där han först omkring 14 efterträddes som primus av Y Häckner. Han vann sammanlagt ett 25-tal SM-tecken. Hans markanta dominans på hemmaplan vad kasten beträffar visade sig exempelvis vid SM-tävlingarna 08, då han vann alla fyra kastgrenarna (spjut, slägga, kula, diskus). Självfallet satte han också en rad sv rekord. I början av 09 bokfördes han för 9 sådana i kast (höger, vänster o sammanlagt; slägga dock endast en variant) — endast rekordet i kulstötning med höger hand saknades då. 09 noterade L officiellt världsrekord i spjut med 49.32 efter att under flera år med få avbrott ha gjort de bästa resultaten. Successivt ökade han längden för att 12 efter detta års OS nå 62.32 — ett världsrekord som stod sig till 19.

Höjdpunkterna utgjordes dock av OS-insatserna. Det var som fyrfaldig guldmedaljör i spjut vid de tre OS 06—12 (Athen, London o Sthlm) han vann sin största berömmelse. Mer än någon annan idrottsman bidrog L till de framskjutna sv placeringarna i nationstävlingen vid dessa OS. 06 vann han spjuttävlingen på 53.43 — drygt 8 m före närmaste man. Därtill kom han trea i kula o femkamp, fyra i diskus (fri stil) o stenstötning samt deltog i bronslaget i dragkamp. 08 vann han, likaså med klar marginal, spjut i såväl fri stil som med reglerad fattning (kring spjutets mitt). 12 segrade han med bästa hand, men konkurrensen — främst representerad av finländska kastare — hade då hårdnat (60.64 mot finländaren Saaristos 58.66). I den sammanlagda tävlingen (höger o vänster hand) fick han se tre finländare före sig, vilket dock tillskrivits en skada i vänster arm.

L:s framgångar byggde delvis på en god fysik. Mer avgörande var dock sannolikt hans välutvecklade känsla för stil o teknik. Oförtröttligt o systematiskt ägnade han sig åt att därvidlag söka förbättringar. Träningen bedrevs för sin tid i hög grad rationellt. Härtill kom en utpräglad koncentrationsförmåga, gott tävlingspsyke o okuvlig segervilja.

En rad av L:s samtida har framhållit hans starka personliga utstrålning, hans "tropiskt yppiga personlighet" (Tegnér i Idrottsbladet 30). Han hade en naturlig pondus, vilken fick honom att framstå som något av en fadersgestalt även inför idrottsmän som var tämligen jämnåriga. För dessa var han rådgivare o inspiratör, generöst meddelande sina tekniska rön o allmänna erfarenheter. I praktiken tycks han i mångt o mycket ha agerat som en inofficiell tränare. Hans goda regelkunskap o uppfattning om idrottsarrangemangs praktiska utformning kom också väl till pass i en tid, då kraven på tävlingarnas yttre genomförande ställdes allt högre. Med auktoritet delgav han funktionärerna sina inte alltid bekväma synpunkter.

Inför den idrottsintresserade allmänheten blev L den store föregångsmannen, ungdomens idol. Namnet L blev ett begrepp synonymt med seger. Han var däremot aldrig någon verklig idrottsorganisatör eller idrottsskribent, detta till skillnad från generationskamrater som K Hellström (bd 18), S Låftman o B Söderström. Utan tvivel hade han annars här kunnat göra värdefulla insatser. Han föredrog att förlägga sitt idrottsengagemang till Balders Hage o Valhalla i stället för till sammanträdeslokaler o redaktionsrum.

Efter att tidigare ha tjänstgjort vid polisen övergick L 10 till ab Gbgssystemet, där han blev kamrer. Han var dir E V Andrées medhjälpare bl a vid utarbetandet av det s k Andrée-systemet o blev dennes efterträdare som VD 23.

Till L:s personliga utstrålning o popularitet bidrog hans musikalitet, allmänna sällskapstalanger o vinnande sätt. Som skicklig pianist gjorde L ett antal uppskattade turnéer, vilka bl a affischerades med texten "Skjut ej på pianisten, ty han är världsmästare i spjutkastning". Vid sitt frånfälle omnämndes L på sina håll som de aktiva idrottsmännens motsvarighet till förgrundsgestalten bland ledarna, Viktor Balck. Ännu 43 karakteriserades han som "Sveriges mest berömde idrottsman" (S Lindhagen i NF:s sportlex). Klart står, att han mer än någon annan personifierar den tidiga sv tävlingsidrotten o dess betydande internationella framgångar.