Lemoine, släkt

Lemoine, namn på till Sverige inflyttade valloner. Det har här tidigast kunnat beläggas med Johan III:s livmedicus o hovjunkare Johan L (d mellan 1589 o 1604), som hade fordringar redan hos Erik XIV (RR) o adlades 1578, men till vilken inga ättlingar påträffats. Arbetare med namnet Le Moisne fanns vid Finspång i Risinge, Ög, 1625–29 o Norrköping 1630–32.

Nicolas L arrenderade 1633–42 järnbruket Högfors i Färnebo fjärding (nu Karbenning), Vm, av Jakob De la Gardie (bd 10), vilken från 1637 hade en Martin L som arrendator av Skärvikens järnbruk (nu Brahegård) i Skinnskatteberg, Vm. Den senare var troligen far till Claes Lemon (f 1694) vid Högbo bruk i Ovansjö (nu i Sandviken), Gävl, eftersom denne sannolikt är identisk med den Claes Mårtensson som gifte sig 1674 i Ovansjö. Denne Claes Lemon var far till kh Claes L (1687–1742) i Söderfors, Upps.

Nicolas L är möjligen identisk med den person med detta namn som 1657 blev föreståndare för bröderna [Abraham o Jacob] Mommas o Arendt Grapes (bd 17) kopparbruk Svappavaara i Torneå (nu i Kiruna), Nb. Efter att ha lämnat Högfors, bodde han omkr 1650 i Avesta. Det synes därför sannolikt, att han var far till Balthasar Lemoyne (d c:a 1674) som 1659 skrev till Abraham Momma o senare var myntskrivare o kyrkvärd i Avesta samt hade en son med namnet Nicolaus (Norberg). Balthasar Lemoynes son inspektören Isak L (d 1723, 57 år gammal) vid Garpenbergs bruk i Garpenberg, Kopp, var svärfar till västeråsbiskopen Andreas Kalsenius o far till bergmästaren i Skåne o Småland Gustaf L (d 1736) i Eljaröd (ej Flyaryd, som det uppges av Älmquist i Bergskoll), Krist, o till kapten Isaac L (1707–82), från vilken talrikt fortlevande allmogegrenar av släkten i Jämtland o Medelpad härstammar.

Balthasar Lemoynes son (Norberg) Johan uppges (Hülphers) ha varit identisk med faktorn vid Söderhamns gevärsfaktori Johan L (d 1705), som var far till kopparstickaren o vapenmålaren Carl Gustaf L (1698–1727). Dennes bror tullförvaltaren Johan Le Moine (1697–1767) i Sthlm fick 1762 av K M:t en ansökan beviljad, att hans söner skulle få vända på släktnamnet o kallas Nomell, eftersom han "icke fått njuta riktig prononciation" av sitt "fransyska tillnamn". Hans äldste bror, krigsfiskalen Eric Lemon (1696–1742) i Sthlm, var i äktenskap med en dotter till kontraktsprosten Jonas Halenius (bd 17) far till bruksläkaren vid Bäckhammars bruk i Ramnäs, Vm, Wilhelm Le Moine (1735–90). Dennes son, målaren o teckningsläraren Erik Wilhelm Le Moine (1780–1859) i Strängnäs, var far till målarinnan o tecknaren Augusta Charlotta Le Moine (1809–39). Augusta Le Moine är känd som vän till Adolf Törneros. Denna släktgren utdog på manssidan med hennes brors sonson, författaren Osborne Leonard le Moine (1878–1946).

Ovisst är sambandet mellan dessa personer o Jean Lemoin vid Berkinge bruk i Forsmark, Upps, som enligt Österlövsta dödbok 1720 var far till hammarsmeden Hubert Lemoin (1644–1720) vid Lövsta bruk i Österlövsta, Upps. Den senare var farfar till smältardrängen Jacob L (1715–83) vid Ortala bruk i Väddö, Sth, vars sonson skomakaren Jacob L (1800–51) vid Ortala var farfarsfar till lektor Ernst Magnus L (1883–1936) i Uppsala o byrådirektör Axel Siffer L (se nedan).

En uppgift (Sundberg), att Hubert Lemoin skulle ha varit bror till mästersmältaren Philip Lemoen (d 1730, 74 år gammal) vid Gimo bruk i Skäfthammar, Upps, har ej kunnat verifieras. Denne var far till guldsmedsåldermannen i Uppsala Carl Lemon (1702–86). Söner till denne var guldsmedsåldermannen där Eric Lemon (1732–1800), kommissionslantmätaren Johan Peter Lemon (1745–1804) i Läby, Upps, o tenngjutaren Jacob Lemon (1753–1810) i Sthlm. Både Carl o Eric L var välbeställda hantverkare, som gjort sig namn som silversmeder. De var också bägge kommunalt aktiva. I mars 1782 ansökte Carl hos K M:t om tillstånd att få överlämna sin ordinarie rådmansbeställning till sin son Eric, som av magistraten 10 jan s å blivit vald till eo rådman. Carl var då över 80 år gammal o hade i 40 år tjänat staden, 12 år som kämnär o 28 som rådman. Tenngjutaren Jacob L blev 1802 ålderman o efter hans död fortsatte änkan verksamheten, till dess sonen Carl Jacob Lemon (1794–1869) vuxit upp o kunde överta rörelsen. Han blev mästare 1816 o tenngjutarämbetets ålderman 1843, ett uppdrag som han avsade sig 1846. Sonen Carl (Jacob) Gerhard L (1819–51) gick i sin faders o farfars fotspår. Han lärde yrket i sin fars verkstad 1833–38 o blev mästare 1843 endast 23 år gammal. En bror till Carl Gerhard L var farfar till konstnären Josef Emil Lémon (1895–1956). En annan son var grosshandlare Adolph Olof Bernhard Lemon (1830–99) i Sthlm, som var ledamot av Sthlms stadsfullmäktige 1881–87. Adolph Lemon hade vacker sångröst o var far till Olof Carl Adolph Lemon (1866–1934), som var operasångare vid K teatern i Sthlm 1892–94 o 1896–99. Han var VD i Adolph Lemons ab 1903–18 o drev från 1924 fastighetsab Valvet i Sthlm. I äktenskap med sångerskan Blenda Gertrud Constantia Lemon, f Nilsson (1880–1969) var Olof Lemon far till operasångerskorna Benna Lemon-Brundin (f 1912) o Gurli Lemon-Bernhard (f 1916), g m prof Carl Gustaf Bernhard.

Outrett är sambandet — möjligen på mödernet — mellan ovanstående personer o krögaren Johan Ersson Ytter (d omkr 1742) i Lerbäck, Ör, som på 1720-talet började kalla sig Lemon o var far till kopparslagaren, tullinspektören o vice borgmästaren i Askersund Johan Lemon (1727–98), som var rdgm 1786.

Den i Danzig födde svärdsfejaren Johan Ludvig Lemon (d 1820, 37 år gammal) var farfars far till Karl Gustav (Gösta) Lemon (1874–1946). Gösta Lemon började sin bana som musikelev vid Livgardet till häst 1886 o var efter verksamhet som musikunderofficer vid Skånska dragonregementet i Ystad o som sjukgymnast tubaist i Konsertföreningen i Sthlm 1914–37. Han var ordf i Sv musikerförbundet 1913–40 o president i Nordisk musikerunion 1919–22 o 1931–34 samt tog 1922 initiativet till bildandet av Nordiska centraleuropeiska musikerunionen. Han blev LMA 1932. L:s självbiografiska anteckningar fram till 1921 publicerades i tidskriften Musikern 1944–46 med titeln Femtio år som drabant åt Fru Musica. Utan påvisbart samband med ovannämnda personer var sedermera konung Oscar I:s franskfödde lärare 1810–12 Louis L (1768–1853), som dog i Versailles.