Tillbaka

Torsten R Lenk

Start

Torsten R Lenk

Vapenhistoriker

Lenk, Torsten Rickard, f 29 aug 1890 i Varnum, Värml, d 13 dec 1957 i Sthlm, Osc. Föräldrar: folkskollär Fredrik Nilsson o Ida Eriksson. Mogenhetsex vid h a l i Karlstad vt 09, inskr vid UU ht 09, FK där 29 maj 15, FM där 29 maj 18, tjänstg vid NordM 15 sept 18, förest för den hist hantverksavd vid jubileumsutställn i Gbg 19—23, även för allmogeavd där 20—23, amanuens vid Livrustkammaren 5 dec 23 (tilltr 1 jan 24)—44, led av styr för fören Pietas från 32, inskr vid StH ht 33, FL där 30 maj 34, museal rådgivare vid Sjöhist mus 35—38, disp vid StH 22 maj 39, FD där 30 maj 39, förest för Livrustkammaren 12 aug (tilltr 1 sept) 44—1 sept 57.

G 1) 9 okt 26 (—30) i Helsingör m Vibeke Claudius Larsen, f 28 okt 03 där, d 29 dec 31 i Sthlm, Hedv El, dtr till läkaren Sophus Claudius L o Clara Caroline Elliotta Boesen; 2) 18 mars 45 i Sthlm, Ad Fredr, m sjuksköterskan Elvy Idalia Elisabeth Åkerberg, f 2 okt 05 där, Kat, dtr till skorstensfejaren Karl Ture Hjalmar Å o Julia Idalia Christiansson.

Under de första åren efter magisterexamen 1918 ägnade sig Torsten L åt studier i nordisk etnologi o deltog i de undersökningar som Sigurd Erixon ledde vid Nordiska museet. Därefter medverkade han i förberedelserna till den stora gbgsutställningen 23 o kom att leda insamlingen av föremål till dess hantverksavdelning. Denna första insats på museibanan ledde till en amanuenstjänst vid Livrustkammaren 24, där han verkade till sin pensionering 57, alltsedan 44 som institutionens chef.

Som museiman upprätthöll L sin företrädare Rudolf Cederströms stränga krav på dokumentation o källkritik, o för föremålens del på klara proveniensuppgifter o äkthet. Samtidigt som han 29 utgav den första i egentlig mening populära vägledningen över institutionen, inledde han sina forskningar om eldhandvapen. Under andra världskriget deltog han i olika samarbetsorgan museerna emellan för skydd o evakuering av samlingarna. Efter krigsslutet ledde han nyuppställningen av samlingarna. Som museiman var han också intresserad av konserveringsproblem, särskilt ifråga om textilier.

Som vapenhistoriker är L känd genom sitt stora verk om flintlåset (drsavh) 39. Redan innan det blev översatt, till engelska 67 o till tyska 75, vann det internationellt erkännande o placerade honom bland vapenforskningens elit. L:s metodik var att låta dokumenten tala. På grundval av uppgifter i räkenskaper o inventarieförteckningar samt förlageteckningar ordnades det bevarade föremålsmaterialet, de gamla rustkamrarnas bössor o pistoler, till kronologiskt o typologiskt fast avgränsade grupper. Mästarnamn o verkstadstraditioner växte fram, när signaturer o datering konfronterades med arkivens uppgifter. Med L:s intresse för det typografiska o för reproduktionstekniken blev också verkets yttre form imponerande. Han publicerade också flera värdefulla undersökningar på heraldikens o textilkonstens områden. Som chef för en institution av gammalt historiskt ursprung kunde L lätt förledas till vissa retoriska överslag både i skrift o personlig framtoning, men hans betydelse för Livrustkammarens status o utveckling är odiskutabel.

Åke Meyerson


Svenskt biografiskt lexikon