Carl G Lewenhaupt

6 Lewenhaupt, Carl Gustaf, bror till L 4, f 17 maj 1662, d 25 mars 1703 i Hamburg. Inskr vid UU 30 jan 72, officer vid Charles Königsmarcks reg i fransk tjänst 83—89, överstelöjtn i hannoveransk tjänst 90, överste för hertigens av Hannover garde 90, för ett nyuppsatt infanterireg i hertigens av Braunschweig-Celle tjänst 24 jan 92, för greve Philip Christoph Königsmarcks hannoveranska reg våren 94, kammarherre i sachsisk tjänst våren 95, överste av sachsiska infanteriet 9 maj 95, generalmajor av kavalleriet o chef för generalmajor Schackmans förra kyrassiärreg 21 okt 95, hauptman över kurkretsen 24 dec 95, överste för fältmarskalken v Schönings reg 96—99, sachsiskt sändebud till Danmark, Sverige o England 96, till Hannover 97, till Danmark o Sverige 97—98, medl av sachsiska ståthållarrege-ringen 14 juni 97, sachsiskt geheimeråd 11 okt 97, medl av sachsiska generalrevisionskollegiet 21 juli 98, sachsisk generallöjtn 3 febr 99, chef för grand-mousquetaire-gardet 22 mars 99—01, sachsisk generalkrigskommissarie o president i geheimekrigsrådet 99, general av sachsiska infanteriet 18 aug 01. G 6 febr 89 i Sthlm, Ty, m grev Amalia (Emilie) Wilhelmina Königsmarck (bd 21, s 776), f 20 aug 63 i Stade, d 13 jan 40 på Övedskloster, Öved, Malm, dtr till rikstygmästaren o generallöjtn greve Conrad (Curt) Christoff K (bd 21) o Maria Christina Wrangel.

Carl L tillhörde den stora krets av sv officerare, som under fredsperioden i slutet av 1600-talet sökte sig i utländsk krigstjänst. I L:s fall bidrog härtill att han vid lottdragningen om sitt fädernearv blivit utan sätesgård. Han fördes i olika herrars tjänst till skilda krigsskådeplatser. I kejsarens krig mot turkarna i Ungern deltog han först med hannoveranarna 1692 o sedan med sachsarna 95. L:s anställning hos August av Sachsen blev framgångsrik, delvis genom förmedling av svägerskan Aurora Königsmarck (se bd 22, s 1 ff). För L var goda relationer mellan August o den sv kungen ett livsvillkor. Förgäves sökte han efter Augusts val till kung av Polen vid en diplomatisk beskickning till Sverige 97—98 åstadkomma ett defensivförbund mellan Sachsen o Sverige. Han avvisades av Karl XII, trots att förslaget tillstyrkts av Bengt Oxenstierna o kanslikollegiet. Lika resultatlösa blev L:s ansträngningar under fortsatta förhandlingar efter hans återkomst till Polen.

Vid krigsutbrottet 00 blev L:s situation prekär. Han var hårt bunden till kung August o ansåg sig genom räfstepolitiken o motgångar i rättstvister illa behandlad i Sverige. Enligt Karl XII:s påbud 3 april 00 skulle alla undersåtar i Augusts tjänst ofördröjligen återkomma eller straffas med livets förlust. L sökte visa sin lojalitet mot Karl genom att inte delta i kriget med Sverige men mottog aug 01 en sachsisk generalsutnämning. En formlig ansökan om avsked ur Augusts tjänst avslogs i dec s å, o ett försök av Aurora Königsmarck att 02 intervenera till hans förmån hos Karl XII i sv högkvarteret misslyckades. För L återstod att dra sig undan till en neutral plats, Hamburg, där han tidigare vistats under flera år. Hans maka o barn begav sig hem till Sverige. Där hade L instämts för Svea hovrätt för sin uraktlåtenhet att infinna sig i landet. Trots egna försvarsskrifter o arbete från hans makas o några goda vänners, bl a Johan Olivecrantz, sida dömdes L 25 april 03 för förrädiska stämplingar att mista liv, ära o gods. L var då redan död. Domen upphävdes av Ulrika Eleonora 31 aug 19.

Jämte sin mor (d 1716) o sina syskon utsattes L för Karl XI :s räfster som hårt drabbade stärbhuset efter fadern. Efter sin i Cattaro 1687 avlidne bror Sten tillöste sig L Övedskloster i Skåne, som köptes av hans maka o därigenom undgick konfiskation enligt domen 03. De lewenhauptska arvsanspråken i Tyskland, bl a på Falkenstein, hävdade L framgångsrikt. Om sin makas godsbesittningar invecklades han i långvariga tvister med hennes anhöriga, bl a fastern Beata Elisabet De la Gardie. På L:s lott föll, om också starkt förminskat genom reduktionen, Lidö i Roslagen samt bl a delar av gods i Bremen, Holstein o Östersjöprovinserna.