Ludwig W Lewenhaupt

3 Lewenhaupt (Leijonhufvud), Ludwig Weirik (Wierich), bror till L 1 och L 2, f 25 aug 1622 i Västra Tollstad, Ög, d 15 april 1668 på Charlottenborg, Vinnerstad, Ög. Inskr vid UU 28 maj 35, vid univ i Leiden 39, ryttmästare o chef för fältmarskalken Gustav Horns livkompani till häst 12 mars 45, överstelöjtn vid Nylands o Tavastehus läns kavallerireg 30 nov 45, överste o chef för Östgöta kavallerireg juni 48, generalmajor av kavalleriet 24 jan 59, general av kavalleriet 31 aug 64, riksråd 12 okt 66 (tilltr ej), krigsråd 15 febr 67.

G 12 mars 50 på Neuenstein, Württemberg, m grev Charlotta Susanna Maria zu Hohenlohe-Neuenstein und Gleichen, f 28 sept 26 där, d 24 april 66 på Charlottenborg, dtr till sv generalståth, riksgreve Krafft zu H o pfalzgrev Sofia zu Zweibrücken-Birkenfeld, hertiginna i Bayern.

Ludwig L:s universitetsstudier följdes av en flerårig peregrination till Frankrike o Italien. Hans egen namnform var L men han kallas liksom bröderna oftast Leijonhufvud. Han återvände 1645 för att delta i slutfasen av Gustav Horns skånska fälttåg, bl a i en expedition till Blekinge i slutet av juli s å. Han begav sig 46 till den tyska krigsskådeplatsen o hjälpte Sveriges allierade lantgrevinnan Amalia Elisabet av Hessen-Kassel i hennes strider med fränden Georg av Hessen-Darmstadt o de kejserliga. Han åtföljde senare C G Wrangels huvudarmé bl a vid övergången av Donau o segern vid Zusmarshausen. I lägret vid Mossburg i Bayern tog L befälet över Östgöta ryttare — som han skulle behålla till sin död — o deltog i trettioåriga krigets sista drabbning, slaget vid Dachau. Han var efter freden förlagd i Württemberg o bodde ett år i Mergentheim vid Tauber. Han gifte sig på Neuensteins slott 50.

L återkom till Sverige s å o inrättade sig snart på sin nya sätesgård Charlottenborg. På riksdagen 55 representerade han sin släkt. Kort tid därefter embarkerade han med sina östgötaryttare till Polen. Han slöt sig till Karl X Gustavs armé, utmärkte sig i slaget vid Sobota 23—24 aug o deltog i intåget i Warszawa några dagar senare. På hösten 55 följde han G O Stenbocks operationer vid Novodvor. Under vintern tillfördes hans regemente den kungliga armén i Ostpreussen, o L utmärkte sig vid undsättningen av staden Lowicz o i drabbningen vid Golombo. I mars 56 blev han sjuk o vårdades i Warszawa. När den polska huvudstaden i juni s å återtogs av fienden, tillfångatogs L o frigavs först efter 16 månader i slutet av 57 ur fängelset på slottet Zamosc. Under danska kriget deltog han i övergången av Bält o den misslyckade stormningen av Khvn.

De sista åtta åren av sitt liv delade L mellan vistelser på sina gods i Sverige, tyska resor o deltagande i riksdagarna 60 och 64. Han anses vara det enda exemplet i sv historia på att en person, som utnämnts till riksråd, vägrat att mottaga ämbetet.

L ärvde efter sin mor Kasimirsborg i Gamleby, Kalm, o Jursby i Gottröra, Sth, som han gjorde till säteri med namnet Johannesberg. Han bytte 54 till sig Gimmene i Valstad (nu i Vättak), Skar. Av danske riksamiralen Niels Juel köpte han 64 Boserup i Risekatslösa, Malm. L fick 51 i donation på Norrköpings besluts villkor 32 hemman i Östergötland. Han upprättade här vid Vräk-nebro i Vinnerstad ett säteri, Charlottenborg, uppkallat efter hans maka o med huvudbyggnaden uppförd vid Motala ström, omgiven av trädgård o alléer.

L:s gemål var syssling till Karl X Gustav. Hon följde sin man under polska o danska fälttågen o delade hans fångenskap på Zamosc.

L o hans syskon hade betydande godsanspråk i Tyskland efter farmodern, Sidonia, grevinna zu Falkenstein. Till dessa egendomar hörde bl a slottet Reipoltskirchen. L:s äktenskap vidgade hans tyska jordintressen. Lewenhauptarnas godsprocesser skulle pågå årtionden efter L:s död.

I motsats till sina både äldre bröder utövade L inte högre befäl än som regementschef. När han ändock i likhet med dem upphöjdes till riksråd, måste orsaken främst ha varit hans börd, hans gifte med en medlem av den tyska länsadeln o hans omfattande godsbesittningar.