David Katz

Katz, David, f 1 okt 1884 i Kassel, Hessen-Nassau, Tyskland, d 2 febr 1953 i Sthlm, Osc. Föräldrar: grosshandl Isaak K o Mathilde Wertheim. Studentex i Kassel 02, dr phil vid univ i Göttingen 06, assistent hos sin lärare prof G E Müller där 07—18, privat-doc där 11, ledde den psykolog avd vid Forschungsstelle für Ersatzglieder an der Technischen Hochschule i Hannover 18— 19, prof i psykologi o pedagogik vid Rostocks univ 19—1 jan 34, visiting prof vid amerikanska univ 29, red för Zeitschrift für Psychologie 31—33, Honorary research fellow vid univ i Manchester o University College i London okt 33—mars 37, förste innehavare av den Enerothska professuren vid StH 19 febr 37—52, sv medborgare 25 juni 37, pres vid den internationella psykologkongressen i Sthlm 51.

G 30 jan 19 i Tyskland m barnpsykologen Rosa Heine, f 9 april 85 i Odessa, Ryssland, dtr till ingenjören Ivan H o Fanny Tarnopolski.

Endast 17-årig kom K från sin födelsestad Kassel till Göttingens univ. Han upplevde sin studietid som präglad av hård disciplin o militarism. När han senare lärde känna även engelska o sv förhållanden, framstod det tyska undervisningsväsendet som livsfientligt o farligt (Tysk uppfostran, 44). K studerade först matematik o naturvetenskap men kom efter hand mer o mer in på psykologin. Hans lärare blev den högt beundrade Georg Elias Müller, Tysklands vid denna tid jämte Wundt ledande psykolog. K fängslades starkt av honom o fick senare svårt att frigöra sig från hans auktoritativa inflytande. Müllers produktion låg främst inom psykofysiken o sinnespsykologin; hans inriktning var strikt experimentell med ett naturvetenskapligt färgat vetenskapsideal. K var länge assistent hos Muller o träffade där sin blivande hustru, även hon psykolog. Tillsammans studerade de framför allt barns intellektuella utveckling (Gespräche mit Kindern, 28).

Helt andra impulser mottog K vid de föreläsningar som hölls av filosofen Edmund Husserl. Dessa blev bestämmande för K:s hela inriktning. I Die Erscheinungsweisen der Farben und ihre Beeinflussung durch die individuelle Erfahrung (11) tillämpade han Husserls fenomenologiska metod experimentellt o sökte ge en direkt o förutsättningslös beskrivning av färgernas sätt att uppträda för individen. Samtida psykologer — inte minst Müller — behandlade problem rörande förnimmelser utifrån ett renodlat sinnesfysiologiskt perspektiv. K ställde sig frågan: varför inte studera färgfenomenens psykologi direkt i stället för att begränsa sig till problem som kan behandlas lika bra eller bättre av en sinnesfysiolog? Psykologin behöver psykologiseras! Medan tidigare psykologer bestämt fysiologiska egenskaper som klarhet, styrka o mättnad hos färgerna, klarlade K den rumsliga omgivningens betydelse för färguppfattningen o urskilde färgformer som filmfärger, ytfärger o volymfärger, där t ex filmfärger saknar de rumsliga bestämningar som utmärker ytfärgerna.

K fick aldrig tillfälle att arbeta i ett rikt utrustat laboratorium men utvecklade därigenom stor skicklighet att med mycket bristfälliga medel utforma precisa o sinnrika experiment med nära anknytning till verklighetens krav o egna upplevelser. Fastän främst experimentella var K:s arbeten också av teoretisk betydelse. Hans perceptionsteori 11 var närmast empiristisk i anknytning till den äldre associationspsykologin, t ex vad gäller färgkonstansens fenomen. Men i andra upplagan av färgstudien (med titeln Der Aufbau der Farbwelt, 30) framgår klarare de nya teoretiska utgångspunkter, vilka knöt K till gestaltpsykologin. Vår uppfattning av strukturer är omedelbar (holism), o delarna framträder först som resultatet av analys. Vår färguppfattning bestäms endast till en del av den individuella erfarenheten (nativism). K:s observationer användes av filosofen Ernst Cassirer i dennes Philosophie der symbolischen Formen. K kallades 19 till den nyinrättade professuren i psykologi o pedagogik i Rostock, där en mycket rik o varierad forskning kom till stånd. Han tog nu upp den komparativa psykologin, o även här gjorde sig det holistiska perspektivet gällande. Vid studiet av hungerinstinkter hos djur uppställde han den s k tvåkomponentteorin för att förklara djurets motivation då det äter: hungerns tillfredsställande beror inte endast på det fysiologiska behovet utan också av det omgivande fältet (Hunger und Appetit, 32).

K behandlade också beröringssinnet fenomenologiskt o påvisade därvid ett outforskat sinnesområde, vibrationssinnet (Der Aufbau der Tastwelt, 25). Liksom hörseln påverkades det av vågrörelser men var lokaliserat tillsammans med tryckreceptorerna. Här kom K:s genetiska perspektiv till uttryck, då han antog att vibrationsförnimmelsen kan vara ett mellanstadium i den fylogenetiska utvecklingen från känselsinnet till hörseln.

Vid denna tid uppehöll K livliga kontakter med kolleger: gestaltpsykologerna i Berlin, Stern i Hamburg o Rubin i Khvn. 29 fick han tillfälle att lära känna amerikansk psykologi som gästprofessor vid University of Maine. Men 33 förändrades hans situation. Judiska professorer avlägsnades systematiskt från tyska univ. K:s institution förklarades onödig, o han tvangs lämna landet. Under fyra år vistades han i England på temporära anställningar. Först efter två år kunde familjen komma efter. Det var pressande o svåra år, o hans produktivitet under denna tid är därför imponerande. Han tog sig an flera praktiskt psykologiska problem, t ex orsakerna till nedgången i brödkonsumtionen i England. Stödd av Julian Huxley fortsatte han sina djurpsykologiska undersökningar i Zoological gardens. De behandlade bl a rumsuppfattning, ljudlokalisation o intelligens hos apor (Animals and men, 37).

37 kom K till Sthlms högskola som förste innehavare av den s k Enerothska professuren. Lärostolen var en donation från 81, o tillsättningen blev ovanligt besvärlig genom svårigheter att tolka Olof Eneroths donationsbrev. Professuren skulle omfatta läran om "sambandet mellan naturlagarna o människans sedliga o fysiska natur med särskild hänsyn till det uppväxande släktets uppfostran till andlig o kroppslig hälsa". Behovet av en pedagogikprofessur spelade till en del in vid bedömningen av de sökande. K:s främste konkurrent var en annan tysk exilpsykolog, Adhémar Gelb, men då denne avled före utnämningen, erhöll K professuren. Han fick nu på nytt bygga upp en institution från grunden o med mycket knappa medel. För andra gången fick han ställa om sig till ett nytt språk. Redan inom ett år höll han föreläsningar på svenska, men han kom aldrig att behärska språket felfritt.

K hade alltifrån sin studietid i Göttingen stiftat bekantskap med sv forskare. Sv psykologer vid 1900-talets början, som önskade sig en grundligare skolning utrikes, hade naturligen valt att studera för Müller. Nu var det i stället K som drog internationellt betydande psykologer till Sthlm. Han fick dock inte många efterföljare i Sverige, men han betydde ändå mycket för sv psykologi genom att han etablerade kontakter utåt.

De undersökningar av mentalt arbete, tänkande o utformningen av kroppsuppfattningen som K utarbetade på 40-talet låg helt i linje med gestaltpsykologin. Han inriktade sig mer o mer på holistiska problem, o i Gestaltpsykologi (42) klarlade han förtjänsterna med Wertheimers o Köhlers skola men också dess begränsningar. Ingen teoribildning är tillräckligt stark för att kunna totaliseras, menade K, o han utvecklade heller inte någon egen skola. Han sökte vara flexibel o odogmatisk nog att välja metod o förklaringsmönster efter den problemsituation han uppfattade.

K är en av 1900-talets mest inflytelserika psykologer. Han blev grundare av en experimentell fenomenologisk metod inom psykologin. Hans internationella kontakter var omfattande o betydde rika impulser för den sv psykologiska forskningen. K:s vetenskapliga hållning utmärks av enkelhet. Liksom Bacon varnade han för vetenskapens idoler, som hindrar den omedelbara kontakten mellan forskaren o hans objekt. K använde enkel utrustning; han varnade för beroendet av invanda begrepp, teorier o metoder. K:s tidigaste undersökningar utmärks av hans åskådliga o levande beskrivningar av sina upplevelser. Han hade en utpräglad förmåga att observera o beskriva objekt o situationer som om han aldrig tidigare hört någon beskrivning eller förklaring av dem. Han talade om den metodcentrering som innebär att statistiken blir ett självändamål. "Psykologisk förståelse kan aldrig ersättas av statistik, hur avancerad den än är."

K:s två främsta vetenskapliga avhandlingar behandlade upplevelsen av färg o beröring, o upplevelser av värme o direkt kontakt med verkligheten är enligt ett vänporträtt lämpliga symboler att beteckna människan o psykologen K (Arnheim). Den omedelbarhet o "naivitet" som kännetecknar honom som forskare tycks ha varit ett uttryck för hans personlighet. Den nyfikenhet o öppenhet han ägde kunde ge intryck av barnslig hjälplöshet i sociala relationer. Han var en psykolog för vilken "the most fascinating thing to wonder about was a human experience", skriver vännen Robert MacLeod.