J C Carl Kempe

1 Kempe, Johan Christoffer Carl, f 19 nov 1799 i Stralsund, Nicolai, d 17 okt 1872 (enl db för Hässjö, Vnl) på ångfartyget Ångermanland mellan Härnösand o Sthlm. Föräldrar: skeppsredaren o köpmannen Carl Bernhard K o Anna Maria Wallis. Anställd hos A Wallis, Sthlm, 12—19, hos Johan Wikner, Fantskog, 19—22, burskap som handlande i Härnösand 15 sept 23, bildade tills med Olof Johan Wikner firman Johan Wikner & co 23, ensam ägare av firman med sågverksenheten i Mo 36—58, led av dir för navigationsskolan i Härnösand 41, erhöll bergskoll :s tillstånd att inrätta manufakturverk i Mo 4 maj 42, privilegium att uppföra stångjärnshärd o hammare där 26 sept 42, led av styr för Sjöassuransbolaget i Härnösand 49—68, drev Mo sågverk o bruk under firma J C Kempe från 58 (i kompanjonskap med sin svåger S M Franzén 60—71).

G 1) 22 april 23 på Fantskog, Skog, Vnl, m Anna Catharina Wikner, f 27 nov 96 där, d 7 febr 38 i Härnösand, dtr till sågverksägaren Johan W o Helena Olsdtr Scherdin; 2) 25 april 44 i Härnösand m Anna Fransisca (Fanny) Franzén, f 29 maj 20 i Kumla, d 10 april 48 i Härnösand, dtr till skalden o biskopen Frans Michael F (bd 16) o Sophia Christina Wester; 3) 26 sept 49 i Umeå landsförs m den föregåendes syster Charlotta Elisabeth Christina Franzén, f 11 mars 22 i Kumla, d 12 juni 74 i Sthlm, Jak.

Carl K växte upp under politiskt oroliga förhållanden i det då ännu sv Stralsund. När hans far i samband med napoleonkrigen råkade i ekonomiska svårigheter, sändes han 1812 till sin morbror Albrecht Wallis i Sthlm för att utbildas till köpman. Wallis var redare i stor skala, ägde Tanto sockerbruk i Sthlm o Dybäcks säteri i Skåne. På hans kontor vid Södermalmstorg blev K väl insatt i både sv o internationella affärsförhållanden. Efter en kontrovers med morbrodern, som var känd för ett strävt o nyckfullt lynne, tänkte K sommaren 19 återvända till Tyskland, då han genom en kollega på morbroderns kontor, Olof Johan Wikner, erbjöds ett arbete som bokhållare hos dennes far, kofferdikaptenen, skeppsredaren, sågverksägaren o handlanden Johan Wikner, som drev en omfattande rörelse med kontor i Härnösand. Där blev K efter kort tid en högt värderad medarbetare.

Kort efter kapten Wikners död gifte sig K med hans dotter, o efter att ha vunnit burskap som borgare bildade han tillsammans med svågern firman Johan Wikner & co. Under firmans första tid låg affärsverksamhetens tyngdpunkt på grosshandel med lappmarksprodukter, alster av ångermanländsk hemslöjd, spannmål o kolonialvaror, längre fram blev seglation, skeppsbyggen o skogshantering det väsentliga. Olof Johan Wikner bodde på herrgården Fantskog utanför Härnösand, medan K hade sin bostad o firmans kontor i en byggnad, som han i mitten av 20-talet låtit bygga vid Lilla torget o som länge var stadens största borgarhus. Hans hem blev en medelpunkt för Härnösands sällskapsliv. Själv kom han att inta en bemärkt plats i stadens ekonomiska liv o fick med åren anseende som dess främste köpman. Han blev 25 en av stadens äldste; några år senare var han en av initiativtagarna till sparbanken o längre fram till den filialbank som utvecklades till Hernösands enskilda bank.

Svågrarna drev vid sidan av det gemensamma företaget egna rörelser. Wikner, som helst vistades på sin lantegendom, överlät efterhand allt större del av affärerna åt K, o 36 ansågs det lämpligt att upplösa handelsbolaget. K, som fortsatte rörelsen under det gamla firmanamnet, blev mot 30 000 rdr i mellanavgift ägare till fastigheter i Härnösand, skeppsparter, varulager o Mo sågverk med underlydande hemman.

Johan Wikner & co hade vid Härnösands varv o andra ångermanländska varv låtit bygga ett tiotal mindre fartyg, som gick i fraktfart huvudsakligen på östersjöhamnar. Skepparna på härnösandsfartygen var vid denna tid självlärda, o när K för sina båtar lät hämta nautiskt skolade befälhavare från sin hemtrakt i Pommern, kom det att betyda en uppryckning för stadens sjöfart. Efter flera goda seglationsår beslöt K mot slutet av 30-talet att utöka rederirörelsen. Han köpte ett strandområde vid Bränneriviken norr om staden o lät där uppföra skeppsbäddar, magasinsbyggnader, arbetarbostäder o så småningom även en segelduksfabrik o en repslagarbana. Vid denna anläggning, det s k Nya varvet, byggdes under åren 38—60 för K:s räkning 26 fartyg från slupar på 15 läster till skeppet Hindoo, som med sina 289 läster under flera år hörde till den sv handelsflottans största. Fartygen fick anseende för goda sjöegenskaper, o i kompanjonskap med andra härnösandsfirmor o sin bror Henrik (K 2) drev K under ett par årtionden en omfattande rederiverksamhet. Efter Krimkriget blev verksamheten mindre lönande. Han sålde då underhand sina fartyg o 60 även Nya varvet. 65 var hela hans stora handelsflotta skingrad.

Mo sågverk vid Moälven i n Ångermanland var ursprungligen en tämligen obetydlig tre ramars vattensåg med ett tiotal anställda. Under de år firman ägdes gemensamt av svågrarna tycks Wikner haft hand om sågverket. När K blev ensamägare, lät han bygga ut sågen med ytterligare en ram. Vid samma tid köpte han mark i Domsjö vid Moälvens mynning för att utvidga den lastageplats dit det sågade virket flottades o varifrån det sedan skeppades vidare. Då sågen 53 ödelades av brand, ersattes den av en med större effekt, o vid mitten av 60-ta-let var försäljningen av sågade varor från Mo drygt 5 gånger större än 30 år tidigare. De betydande vinsterna från sågverket använde K ännu mot slutet av 60-talet helt till iordningställande av flottleder, skogsköp o nyanläggningar.

När de första ångsågarna byggdes i Norrland i början av 50-talet, ställde sig K tveksam, men när längre fram tämligen driftsäkra anläggningar konstruerats, lät han i Söråker i Hässjö socken bygga en ångsåg, vars årliga tillverkningsvärde snart översteg Mosågens. I närheten lät han vid Klingerfjärden anlägga en lastageplats, ett mindre varv o Söråkers gård med manbyggnad i herrgårdsstil. 58 överlät han till sina söner Wilhelm o Bernhard firman Johan Wikner & co, o dit fördes utom grosshandelsrörelsen även Söråkers ångsåg.

Själv bildade K egen firma under eget namn med kontor i Sthlm, dit han flyttat med hustru o yngre barn. Familjen var mantalsskriven i Hässjö o tillbringade somrarna på Söråkers gård, som ingick i K:s firma. Han hade dessutom behållit varv, fartyg, lastageplatsen i Domsjö o anläggningarna i Mo. Två år senare trädde han i bolag med sin svåger grosshandlare Seth Franzén, som blev delägare till en fjärdedel av Mo med underlydande domäner. Vid årsskiftet 64—65 togs ett avgörande steg mot storindustri, då företaget lät bygga en ångsåg i Domsjö. I början av 70-talet var firma J C Kempe en av Ångermanlands största trävaruexportörer. Vid planeringen av denna utbyggnad o de med den sammanhängande stora skogsköpen gjorde Seth Franzén en betydande insats, men det tycks ha uppstått motsättningar mellan kompanjonerna, o 70 löste K ut sin svåger, som ville begagna goda konjunkturer på trävarumarknaden till att öka delägarnas kontanta uttag, medan han själv främst önskade skapa värden som kunde ge avkastning i framtiden.

K var en kraftfull man, som varken drog sig för hårt kroppsarbete, besvärliga resor eller långa dagar på firmans kontor. I Sthlm deltog han ogärna i något sällskapsliv, utom när det gällde samkväm i Norrlandsgillet, o sthlmarna kallade honom för den fattige Kempen för att skilja honom från hans bror Henrik. Han dog ombord på "Ångermanland" på väg hem från en inspektionstur till sågverket i Mo.