F O Erik Kempe

7 Kempe, Frans Olof Erik, son till K 5, f 15 juli 1898 på Drafle, Hemsö, Vnl, d 16 juni 1959 i Falun (enl db för Själevad, Vnl). Studentex vid Nya elementarskolan i Sthlm vt 17, inskr vid UU 3 sept 17, FK där 30 maj 19, FL 29 maj 23, disp 3 nov 23, FD 31 maj 24, anställd vid ab Robertsfors 24, VD, disp o led av styr för Asträsks ångsågs ab 27, för ab Robertsfors 28—48, led av styr för Mo o Domsjö ab 20—22 o 30—48, skogschef där 40—44, v VD 40—49 o VD från 49, led av styr för Gideå o Husums ab o Sandviks ångsågs ab 30, för Holmens bruks- o fabriksab 32—47, led av motorbränslesakk febr—sept 33, led av styr för Trafikab Grängesberg-Oxelösund från 34, av norrlandskomm dec 43—sept 44.

G 1) 22 april 24 (48) i Norrköping m Naima Wilhelmina Wahren, f 12 april 02 där, dtr till VD Carl Jacob W o Helga Ingegerd Dahllöf samt senare omg m flygdir J L W Aschan; 2) 29 mars 57 i USA m sin kusindtr förste v presidenten i Internat barnskyddsunionen Ruth Inga Carlgren, f 15 aug 13 på Sanna, Hemsö (enl fb för Örträsk, Vb), dtr till skogsvårdschefen Mauritz C o Fanny Charlotta Kempe samt tidigare g m dir P O Haraldsson Almström o amerikanske konsuln Francis Lecompte Spalding.

Erik K läste i Uppsala humanistiska ämnen o blev fil dr på en statsvetenskaplig avhandling om de sv hushållningssällskapen, i vilken han behandlade förvaltningspolitiska problem på jordbrukets område. Av sin far hade han från sin tidiga ungdom fått lära sig mycket om skogsbruk o skogsvård, o under ferierna praktiserade han som skogsarbetare. Efter hemkomsten från Uppsala skaffade han sig vid Robertsfors bruk erfarenheter som industriledare o 1928 blev han brukets disponent, när fadern drog sig tillbaka.

K:s insatser vid Robertsfors var en viktig orsak till att han 40 inträdde i ledningen o 49 blev VD för Mo o Domsjö. K ägde förmåga att se de stora linjerna o samtidigt snabbt bedöma o analysera tekniska o ekonomiska frågor. Under hans chefstid konsoliderades företaget, o dess starka expansion fortsatte. Företrädarnas skogsvård fullföljdes o intensifierades. På allt större områden vidtogs beståndsvårdande åtgärder, o årligen utsattes upp till 12 milj plantor uppdragna i bolagets egna plantskolor, vilket gav till resultat att skogstillväxten under 1950-talet ökade från 1,8 till 2,5 m3 per ha o år. Tillverkningen av trävaror koncentrerades till Domsjö, o den anrika sågen på Norrbyskär lades ned 52. Anläggningen i Husum byggdes ut o var i mitten av 50-talet Sveriges största cellulosafabrik. Utvecklingen mot högre förädling fortsattes. Bolagets massafabrik tillverkade endast blekta kvaliteter; ett pappersbruk uppfördes 51 i Hörnefors o på basis av biprodukter från massafabrikerna utvecklades en mångfasetterad kemisk industri, som i det dåtida Sverige saknade motsvarighet. K fullföljde också Mo o Domsjös traditioner på det sociala området bl a genom en grundlig upprustning av arbetarnas bostäder o frikostiga anslag till idrottsanläggningar o kulturell verksamhet i de kommuner där koncernen drev sin verksamhet. För sina insatser inom kulturminnesvården i Norrland fick han 56 VHAA:s Gustaf Adolfs-medalj.

Vid sidan om sin gärning som industriman var K en insiktsfull bibliofil. Under årens lopp bragte han samman ett par hundra inkunabler, vilka han skänkte till UUB, som även fick ta emot en donationsfond, som skulle möjliggöra inköp av äldre tryck o handskrifter. 35 möjliggjorde han för biblioteket att förvärva Långarkivet, o strax före sin död donerade han dit sin Bodoni-samling på 600 volymer, väl den finaste som någonsin hopbragts av en privatman.

K var inte lättillgänglig men enligt samtida fanns bakom hans något stela o reserverade attityd en fond av stillsam humor o naturlig älskvärdhet.