Rudolf M Klinckowström

2 Klinckowström, Rudolf Mauritz, f 8 aug 1816 i Sthlm, Nik, d 20 nov 1902 där, Hedv El (enl db för Ekerö, Sth). Föräldrar: överstelöjtn frih Axel Leonard K o Christina Charlotta Österberg. Kadett vid krigsakad på Karlberg 11 april 32, utex 18 mars 36, underlöjtn i ing:kåren 23 april 36, elev vid artdärov på Marieberg 1 sept 38, utex 18 jan 42, löjtn 9 febr 42, generalstabsoff 20 mars 44, informationsoff i befästn:konst vid krigsakademin på Karlberg 44—3 maj 46, deltog i riksdagarna 44—45, 47—48, 50—51, 53—54, 56—58 o 65—66, fortifikationsbe-fälh på skansen Dalarö nov 45—febr 47, kapten 3 juli 49, stabsadjutant hos överbefälhavaren för sv-norska ockupationstrupperna på Fyn o i Slesvig 49—50, adjutant hos Oscar I 30 april 51, major i armén 6 april 52, chef vid 2:a militärdistns stab 7 april 52—20 jan 59, sekr i utsk rör bestämmelser för Sthlms stads o Mälardalens befästande 56, överstelöjtn i armén 15 juni 58, militärattaché i Wien 11 jan 59—27 okt 65, överste i armén o generalstaben 28 jan 64, avsked från ing:kåren med tillstånd att kvarstå som överste i armén 18 sept 66, avsked ur armén 8 juni 77, led av FK 77—99. — LKrVA 51.

G 25 juni 63 i Darmstadt, Hessen, m hovfröken Marie Franziska Emilia Labenska, f 17 juni 32 i Paris, d 6 okt 07 på Sundby, Ekerö, dtr till ryske envoyén geheimerådet Camille de Labensky o Alexandrine Bergien.

Rudolf K:s militära bana var omväxlande. Han var några år repetitör vid artilleriläroverket o lärare i befästningskonst vid krigsakademien. Som ingenjörofficer tjänstgjorde han på Vaxholms, Dalarös o Karlstens fästningar. Upprepade gånger kommenderades K på studieresor till olika länder i Europa o författade vidlyftiga rapporter om organisationen av generalstabstjänsten, fästningsbyggnadskonsten, tross- o underhållsväsen mm. Han avgav 1848 förslag till organisation av den sv generalstaben. Juni—sept s å var K adjutant hos högste befälhavaren över armékåren i Skåne o aug 49—april 50 stabsadjutant hos högste befälhavaren över den sv-norska ockupationskåren i Slesvig. Stort arbete nedlade han på att utge sv arméns tjänstgöringsreglemente 57—58. Han blev en av våra första militärattachéer, nämligen i Wien 59—65, o ansågs ha varit lockad av tanken på en diplomatisk karriär.

K hade ett utpräglat politiskt intresse. Han deltog i flertalet ståndsriksdagar från 44/45. Vid riksdagen 65/66 bekämpade han De Geers förslag till representationsreform. Efter lång tids bortovaro från det parlamentariska livet insattes han 77 i FK som representant för Älvsb län. K ansåg sig härvid ha fått hjälp av Arvid Posse. Han tillhörde en liten grupp i FK, som i vissa frågor samarbetade med lantmannapartiet, men hade i riksdagslivet framför allt sin egen profil. Som flitig motionär o outtröttlig talare — inläggen bestod ofta av mängder av statistik men stundom också av mer eller mindre grova smädelser — betraktades K på de flesta håll som en tämligen odräglig riksdagskamrat. Han var järnhård tullvän o bl a sekreterare i den 80 bildade protektionistiska föreningen Svenska arbetets vänner. Med skarp blick bevakade han alla möjligheter till sparsamhet med statens utgifter. Han var stark anhängare av indelningsverket o motståndare till försvarsreformer. Samtidigt arbetade han för vidgad politisk o kommunal rösträtt o motionerade om bättre villkor för arbetarklassen.

Sina mest bestående insatser gjorde K på kulturlivets område. Kort tid efter sitt giftermål med den förmögna o excentriska Marie Labenska köpte han Stafsund på Ekerö. Vid den fersen-gyldenstolpeska konkursen (se SBL 15, s 649) lyckades K från sin fars kusin o egen jämnåriga vän Louise Gyldenstolpe, f Fersen, förvärva en hel del av det fersenska lösöret, bl a släktporträtt o det värdefulla familjearkivet med dess bestånd av t ex Marie Antoinettes o Axel Fersen d y:s korrespondens. K var en ivrig bok-o handskriftssamlare. Redan i unga år hade han lärt sig läsa medeltida pergamentsbrev (se hans dagbok 37 om besök på Rossvik, RA). Han var flitig kund vid Sthlms bokauktionskammare o stod i livlig förbindelse med in- o utländska autografhandlare. Han hade nära kontakter med G J Bonde på Ericsberg o Adam Lewenhaupt på Sjöholm o ökade sin handskriftssamling genom byten med dem. Bekanta är de ansenliga förvärv av arkivalier ur krigskollegiets arkiv, vartill han 68 utverkade K M:ts tillstånd; de innefattade bl a mer än 300 band 1628—1805, framför allt artilleriräkenskaper o avlöningslistor. K var flitig forskare i KA o gjorde också där, i likhet med andra handskriftskol-lektörer, förvärv för sina samlingar. Han bytte autografer med RA o fick därifrån utgallrade justitierevisionsakter. Med sina handskriftssamlingar handskades K delvis vårdslöst. Han har kritiserats för att han genom att förstöra huvuddelen av brevväxlingen mellan Marie Antoinette o Fersen "visade mera pietet mot den olyckliga drottningen än mot historiens gudinna" (Nornan 04). Räkenskapsvolymer från det fersenska godskontoret o band ur krigskollegiets arkiv "slaktades" o handlingarna plockades ut som autografer.

K:s stora handskriftsintresse gjorde honom till en av de mest aktiva krafterna vid bildandet av Sv autografsällskapet 76. I det första av sällskapet utgivna häftet av SAT publicerade K 79 en välskriven uppsats Några ord om autografer. De uppgifter som lämnats om hans njugghet med sina skatter (Wrangel) torde delvis ha varit överdrivna. Fryxell utnyttjade t ex Stafsundssamlingen.

K:s litterära produktion spände över vida områden. Ännu utnyttjas hans del 1 av urkundspublikationen Arkiv till upplysning om sv krigens och krigsinrättningarnas historia. Från sin egen handskriftssamling hämtade han den åttabandiga publikationen Axel Fersen d ä:s historiska skrifter (utgivningen delvis kritiserad av C G Malmström) o sitt arbete om Axel Fersen d y o franska hovet.

K:s privata liv var inte bekymmersfritt. Hans maka plågades av ständiga sjukdomar. Hon övergick till katolicismen, o frågan om ende sonen Axels religionsuppfostran föranledde slitningar mellan makarna. Till K:s hushåll i Sthlm o på Stafsund hörde sedan 71, då hon blev änka, den högt begåvade svärmodern, till vilken relationerna inte alltid var de bästa. En brors obestånd ställde anspråk på K:s stöd. Mot bakgrunden av dessa enskilda svårigheter imponerar K:s outtröttliga arbetsamhet som forskare, författare o politiker. Hans strävan att med vederhäftiga, ofta arbetskrävande utredningar underbygga sina otaliga omfångsrika motioner o riksdagsanföranden inger respekt, även om man måste konstatera, att han på grund av sina personliga egenheter sällan nådde önskade resultat.