Philip O L Klingspor

3 Klingspor, Philip Otto Leonard, sonsons son till K 1, f 23 sept 1845 i Norrköping, d 12 jan 1924 i Sthlm (enl db för Örtomta, Ög). Föräldrar: godsäg greve Otto K o Mathilda Ulrica Maria Montgomery. Kadett vid krigsakad på Karlberg 19 maj 62, utex 20 febr 67, underlöjtn vid livreg:s husarkår 8 mars 67, vid 1:a livgrenadjärreg 21 febr 68, löjtn 1 maj 74, ordonnansoff vid 2:a militärdistr:s stab 10 juli 79—82, led av Östergötlands läns hushålln:sällsk 80 (i förvaltn:utsk 80—04), v ordf där 02—22, löjtn i reg:s reserv 5 maj 82, led av Östergötlands läns landsting 85—98 o 00—22 (v ordf 98 o 00—12, ordf 13—18), kapten i reserven 18 aug 86, avsked 22 dec 86, led av FK 87—19 (led av tillf utsk 87B, av särsk utsk 89—92 o 18, av lagutsk 90—92, av bevilln:utsk 93— 96, av statsutsk 97—03 o 05—14B, av särsk utsk nr 1 04 o 17—18, v ordf där 18), av läroverkskomm maj 99-dec 02, hovmarskalk 30 nov 01, led av komm rör läkardistrikten juni 04—07, av löneregleringskomm april 07—okt 17, ordf i komm rör lönereglering för lotsverket okt 12—mars 13, ordf i Östgöta hypoteksfören 14—23. — LLA 02.

G 22 aug 71 på Strålsnäs, Åsbo, Ög, m Ida Maria Sjögreen, f 9 jan 49 på Bruzaholm, Edshult, Jönk, d 24 febr 21 i Sthlm (enl db för Örtomta), dtr till bergmästaren Christian Magnus August S o Helena Elisabet Dorotea Waller.

Philip K ärvde fideikommisset Grönlund i Östergötland, o jordbruket var hans huvudintresse redan under officerstiden. Han köpte flera egendomar, av vilka den viktigaste var det 1880 förvärvade Ekenäs i Örtomta, där han senare bosatte sig. Han hade då redan gjort sig bemärkt som framsynt o praktisk lanthushållare o blev s å medlem av Östergötlands läns hushållningssällskap. 82 lämnade han den aktiva officersbanan o övergick i reserven. Därmed fick han mera tid över för sitt tidigt väckta intresse för politisk verksamhet, vilket ledde till att han 85 blev ledamot av landstinget. Året därpå tog han som nyutnämnd kapten avsked ur armén o ägnade sig sedan helt åt jordbruket o politiken.

K intog omedelbart en respekterad ställning i landstinget, o då tullstriderna intensifierades utsågs han 86 i egenskap av protektionist till ledamot av FK. Han tillhörde där majoritetspartiets moderata grupp, betraktades som "tystlåten o försynt" (Tingsten), var föga framträdande som motionär o gjorde inga märkliga uttalanden i de större politiska debatterna men blev genom sina erfarenheter under många riksdagsår av betydelse för kontinuiteten i kammarens arbete. Han var allmänt uppskattad för sitt balanserade omdöme o för en saklighet o grundlighet som uteslöt förhastade avgöranden. Därför anlitades han flitigt o gjorde betydande insatser i olika utredningar o i utskotten, framför allt i statsutskottet.

Viktiga frågor borde enligt K gärna uppskjutas från ett år till ett annat innan beslut fattades, så "att man fått se dem från flera sidor". Själv hyste han som sitt parti ursprungligen betänkligheter mot en utjämning av den kommunala rösträtten, men i maj 00 anslöt han sig till lagutskottets sammanjämkningsförslag. Vid rösträttsdiskussionerna 04 hörde han till dem som var för en sammankoppling mellan skatte- o rösträttsfrågorna; han stod då också bland undertecknarna av en motion av Christian Lundeberg angående grundlagsändring av valrätten till AK.

Sin mesta tid som riksdagsman ägnade dock K åt frågor rörande statliga tjänster o löner, vilka han hade stor erfarenhet av såsom ledamot 07—17 av den 02 tillsatta stora löneregleringskommittén. Bland hans övriga insatser förtjänar nämnas hans arbete för läroverkens ombildning i läroverkskommittén 99—02 o i läroverksutskottet 04. Han intresserade sig också bl a för jordbruks- o skogsvårdsfrågor — i samband därmed försvarade han fideikommissens existens — liksom för kommunikationsärenden. Han hörde t ex 98 till den minoritet i statsutskottet som yrkade bifall till Ofotenprojektet under hänvisning till järnvägens betydelse för Norrlands kultivering. Däremot var han 08 emot att staten skulle förvärva Strömsholms kanal. Av särskild betydelse blev hans plädering 07 för inrättande av en vattenfallskommission, vilket senare ledde till vattenfallsstyrelsens tillkomst.

K deltog i Allmänna valmansförbundets konstituerande möte 04 o hörde där till dem som var för rösträttsfrågans upptagande på partiprogrammet. Han anslöt sig 12 till den grupp som röstade på Lars Åkerhielm mot Ernst Trygger som nationella partiets ledare.