Mathias V Klintberg

Klintberg, Mathias Victor, f 9 okt 1847 i När, Gotl, d 18 juni 1932 i Visby. Föräldrar: prosten Matthias K o Antoinetta Virginia Agrell. Mogenhetsex vid h elementarlärov i Visby vt 66, inskr vid UU 1 okt 66, FK 30 jan 72, extra lär vid Maria lärov i Sthlm 1 april 72-vt 76, adjunkt vid lärov i Visby 18 okt 76, lärov :s sekr 83—93, bibliotekarie där 21 maj 84—12, disp 13 dec 84, FD 31 maj 86, lektor i franska o engelska vid lärov i Visby 16 maj 88—31 okt 12, förest för Gotlands fornsal 89—07.

G 2 aug 85 i Klinte, Gotl (enl vb för Visby stadsförs) m Dorothea Elisabeth Maria (Majken) Katarina Sundahl, f 30 april 56 där, d 11 april 33 i Visby, dtr till handl Johan Carl S o Carolina Emilia Cramér.

Mathias K läste i Uppsala nordiska o moderna språk med bl a sin landsman Carl Säve o M B Richert som lärare. Efter några års läroverkstjänstgöring i Sthlm blev han adjunkt i Visby o, sedan han disputerat för doktorsgrad, lektor där i franska o engelska. Redan som student hade K åstadkommit en omfattande kollektion petrifikater, o senare upprättade han ett stort herbarium av gotländska växter o samlingar av uppstoppade fåglar o insekter. Särskilt herbariet var till god hjälp vid hans ingående studier av öns växtnamn. K intresserade sig också för den rikt utvecklade gotländska folkmusiken. Han nedtecknade o samlade ett stort antal polskemelodier, som han utgav i tre häften 79—80. Ganska snart blev det emellertid studiet av folkspråket som kom att upptaga huvuddelen av K:s fritid. Han påbörjade 76 forskningarna i Lau, där målet ansågs särskilt ålderdomligt, o blev därmed för hela livet bunden vid denna bygd. Han lärde sig snart att tala målet som en infödd o knöt många värdefulla kontakter med befolkningen. Ett par av hans meddelare, Jakob Karlsson o J O Larsson, båda i Fie, gjorde efter hans instruktioner självständiga insatser, dokumenterade i omfattande uppteckningar, som kom K:s ordsamlingar till godo.

En välgörande stimulans i sitt arbete fick K genom ett besök 78 av Adolf Noreen, som samlade material för sin bok om målet på Fårö. Vid Noreens besök har tydligen ventilerats uppslaget till den doktorsavhandling som K några år senare framlade om Laumålets kvantitet o accent. Tillkommen före den experimentella fonetikens framväxt o utan tillgång till erforderlig teknisk apparatur fick avhandlingen ur vetenskaplig synpunkt begränsat värde. Den gav emellertid K tillfälle att framlägga ett fylligt urval ur sina ordsamlingar till stöd för fortsatt forskning. Själva insamlingsarbetet fick snart en mera fruktbar inriktning genom att K med förkärlek gjorde sina uppteckningar "under samtal med människorna i deras vanliga arbete, på åker o äng, på sjön o i myren, likaväl som i vardagsstugan, snickarboden, smedjan o ladugården" (Herbert Gustavson). Detta arbetssätt gav åt själva ordsamlingen en ovanlig bredd o mångsidighet. Samlingarna har med rätta karakteriserats som "de ojämförligt största ock mäst uttömmande som finnas för någon socken i hela Sverige" (H Geijer i Sv landsmål 19).

K var en god tecknare o förstod att med pennans hjälp förklara även invecklade tekniker o metoder. Men märkligare är hans insats som dokumentärfotograf. Från tiden 02—22 finns bevarade mer än 1 500 negativ av delvis ypperlig kvalitet, vilka utgör en synnerligen värdefull källa för kunskapen om gotländskt folkliv i äldre tid. Det var sannolikt apotekaren J W Hamner (bd 18) som var K:s läromästare i fotografering o som också lärde honom att föra noggranna anteckningar om motiv, plats, tidpunkt, väderleksförhållanden o fotografitekniska data.

Vid flera tillfällen gjorde K aktningsvärda ansträngningar att färdigställa delar av sina rika folklivssamlingar för publicering. Han fick dock se endast ett arbete i tryck, den 14 utgivna skriften Spridda drag ur den gotländska allmogens lif, med rikt illustrerade framställningar om höskörd o om tjärbränning enligt traditionella metoder. Bland liknande arbeten, som inte publicerats, märks ett omfattande manuskript Fångstredskap o deras tillverkning. Sitt föremålsintresse kom K också att odla som mångårig föreståndare för Gotlands fornsal. Mot slutet av sitt liv ägnade han sig åt vidlyftiga sammanställningar av gotländska växtnamn, varvid han även beskrev växternas användning (ms i olika redaktioner, det största på omkr 600 blad i folio). Arbetet på ordboken över Laumålet kom under allt detta att skjutas i bakgrunden, o först 72, 40 år efter hans död, har utgivningen kunnat igångsättas.

K måste hela livet ha haft förmågan att nå kontakt med människor o vinna deras förtroende, i varje fall gällde detta den lantbefolkning han mötte i sitt forskningsarbete. "Genom sitt hurtiga, livfulla o rättframma sätt o sin humor blev han uppskattad av sina 'lauboar', på samma gång han genom sin starka auktoritativa personlighet blev respekterad" (Gustavson). Med åren tillkom drag av misantropi, o mångsidigheten i intressena medförde en splittring, som jämte en viss fallenhet för omständlighet lade hinder i vägen för en samlad insats.