Klinteberg, af, släkt

af Klinteberg, släkt, härstammande från kontraktsprosten Paul Klintberg (s 356) i Härslöv, Malm, vars söner överstelöjtnanten Fredric Ludvig Klinteberg (se nedan) o lagmännen Wilhelm Klinteberg (1759— 1829) o Svante (enl fdb Sven) Klinteberg (1761—1845) adlades med namnet af K, de båda förstnämnda 1807 o den sistnämnde 1809.

Wilhelm af K var häradshövding i Lane, Tunge, Stångenäs, Sörbygden o Sotenäs (sedermera Sunnervikens domsaga), Göt, 1798—1805 o i Allbo, Kinnevalds o Norrvidinge (sedermera Mellersta o Västra Värends domsagor), Kron, 1805—12. Han var 1806—07 ledamot av den kommitté som vid införandet av sv lag i Pommern skulle genomse o bearbeta den efter tyska förhållanden. 1808 sändes af K till Gotland för att för justitiekanslersämbetets räkning undersöka, om ämbetsmän eller andra svikit sin trohetsplikt i samband med den kortvariga ryska ockupationen av ön. 1809 blev han justitieråd men avsade sig redan efter 11/2 månad (Wedberg), då lönen blev lägre än som utlovats (Halling). Som tf justitiekansler var af K 1810 närvarande vid de första dagarnas förhör med de efter mordet på Axel v Fersen anhållna o tog initiativ till infordrande av rapporter från dem som morddagen haft att vaka över ordningen i Sthlm. Den befälhavande generaladjutanten i staden generalmajor IL Silfversparres ofullständiga rapport föranledde af K, som i annat sammanhang 1809 deklarerat "fiat justitia et pereat mundus" (må rättvisa ske, även om världen går under; Malmström; Wedberg), att infordra närmare förklaring. Silfversparre undandrog sig emellertid — trots förnyade aktioner från af K — detta med hjälp av Karl XIII o kronprins Karl Johan. De avlägsnade 1811 af K från justitiekanslersämbetet genom att förordna honom som landshövding, först i Halland o kort därpå i Malmöhus län, vars föregående landshövding ej ansågs ha varit situationen vuxen under försommarens upplopp. Som ordinarie landshövding i sistnämnda län från 1812 var han mångsidigt o energiskt verksam; "Större arbete har säkert ingen landshövding nedlagt på sitt ämbete" (Halling). Han styrde länet med patriarkalisk myndighet o lär ha blivit känd för att han "i sina kansliförhör lät prygla bönder som slavar" (Ahnfelt). Han blev 1815 friherre enligt RF § 37 o fick 1818 presidents n h o v. Brev från af K finns bl a i RA (104 brev till G F Wirsén), KB (65 brev till L v Engeström) o LUB (91 brev till J De la Gardie).

Hans son Göran Fredrik af K (1796— 1867) deltog i fälttågen i Tyskland 1813 o Norge 1814, blev kammarherre 1825 o överstelöjtnant 1855 samt bodde länge i Karlskrona. Fredrik af K var far till hovrättsrådet Fredrik af K (1852—1922) i Sthlm. Dennes äldste farbror, friherre Andreas Magnus af K (1788—1860) på Örsholm i Ör, Kron, var till sin död häradshövding i Allbo, Kinnevald o Norrvidinge efter sin far o fick lagmans n h o v 1825. Magnus af K var far till överste Knut Alfred af K (1834—1905) på Örsholm, som var farfar till f d generalkonsuln o översten för Västerbottens regemente Wilhelm af K (f 1901). Brorson till Knut af K var den i Argentina, Burma o Singapore verksamme ingenjören Svante Edvard af K (1868— 1917). Från en kusin till Svante af K härstammar en i USA bosatt gren av släkten.