Michael Koch

1 Koch, Michael, f 20 febr 1715 i Uddevalla, d 2 sept 1789 där. Föräldrar: handlanden o rådmannen Jöns K o Margareta Simzon. Inskr vid univ i Greifswald 3 maj 30, vid UU 14 sept 31, v häradsh, borgmästare i Uddevalla 23 juni 47—4 jan 73, led av borgarståndet vid riksdagarna 46—72 (led av SU o mindre sekreta deput), kommerseråds n h o v 6 dec 72, grundade firma M K & söner.

G 1) 25 maj 43 i Uddevalla m Christina Knape, f 21 juni 21 där, d 20 juli 47 där, dtr till handelsmannen o v borgmästaren Anders Andersson K o Christina Cecilia Sjöberg; 2) 53 trol i Vänersborg m Christina Brun, trol f där 26, d 30 okt 99 i Uddevalla, dtr till räntmästaren Johan B o Maria Törnquist samt förut g m häradsh Christer Malmström.

K växte upp i ett förmöget hem, där det rådde en förfinad franskinspirerad kultur. Hans far hade grundat bruken Kollerö, Rådanefors o Öxnäs, alla i Älvsb, o Fredriksfors i Skar o fick slutligen assessors titel. Startkapitalet till sin förmögenhet hade Jöns K förvärvat med sin hustru. Från omkr 1720 var han Uddevallas främste skattebetalare. K utbildades till jurist o blev 47 utan medtävlare borgmästare i Uddevalla. Hans borgmästaretid har kallats Uddevallas guldålder, beroende på att den sammanföll med första hälften av den stora sillperioden under 1700-talet men också på hans eminenta ledarebegåvning.

Sin rikspolitiska bana började K, när han följde sin svärfar Anders Knape till riksdagen 46—47. Han blev snabbt en av borgarståndets ledande hattar o medlem av SU. I egenskap av ledamot av mindre sekreta deputationen undertecknade han 16 jan 51 tillsammans med frih Otto Fleming o den kände naturvetaren o biskopen Johan Browallius det av den sistnämnde i republikansk anda författade memorialet Om irriga begrepp rörande fundamentallagen, vilket innehöll ytterliggående åsikter om ständernas obegränsade suveränitet. I sina yngre år var K en svuren motståndare till kungaparets strävan efter ökad makt. Efter hovpartiets misslyckade revolutionsförsök i juni 56 föreslog han hårdare fängelse för de häktade, sedermera avrättade grevarna Brahe o Horn. K:s politiska inflytande kulminerade detta år; det krympte sedan i takt med hattpartiets nedgång under slutet av 50-talet i samband med pommerska kriget. K, biskop Halenius o borgmästare Hanquist var de enda, som i SU 15 mars 62 talade mot en separat fredsuppgörelse med Preussen. Till "räfstriksdagen" 65 hade K återvalts som fullmäktig av hemstadens borgare. Hattarnas ledare i borgarståndet, borgmästare Schauw i Landskrona, sökte riva upp ståndets beslut i fråga om avsättningen av fyra riksråd, vilket ledde till tumultartat gräl under tvenne plena. K och Sacklén från Björneborg hade instämt med Schauw. Alla tre förklarades ansvariga för dessa uppträden "som satt en skamfläck på ståndet" o förklarades förlustiga säte o stämma vid denna riksdag.

Sedan hattpartiet 65 slutit förbund med hovpartiet lyckades det 69 för sista gången komma till makten, o såväl K som hans bror Carl invaldes i borgarståndet. K blev ånyo ledamot av SU. Förgäves försvarade han vid den stora uppgörelsen mellan partierna under debatten i april 72 det angripna hattrådet, varefter han efter mössornas seger besviken återvände till Uddevalla. Under åren hade hans inställning till kungamakten förändrats. Han sällade sig till de många hattar som med tillfredsställelse hälsade statskuppen i aug 72. Det har tom antytts, att K i förväg kände till planerna. Han stod högt i gunst hos Gustav III o hörde till de första som ur kungens hand fick motta den i maj instiftade Vasaorden. Då Gustav III besökte Uddevalla 6 dec 72 underskrev han på rådhuset en kommerserådsfullmakt för K.

Redan 62 hade K insett svårigheterna att kombinera borgmästaretjänsten med sina rikspolitiska intressen, varför han erhållit tillstånd att överlåta det mödosamma kommunalarbetet på en vice borgmästare. Formellt behöll han dock borgmästarebefattningen till jan 73, då han tog avsked med ett tal, som han lät trycka i Sthlm s å. Han redovisade där med stolthet allt som uträttats under hans ämbetstid: det nya stadshuset hade inretts o möblerats, stadens torg samt åtskilliga gator o gränder hade stensatts, staden hade erhållit fiskbryggor o packaretorg m m. K, den forne förkämpen för ständernas suveränitet, avslutade sitt tal med en hyllning till Gustav III, som med den allsmäktiges hjälp hjältemodigt hade avskaffat ett "mer än odrägligt aristokratiskt välde".