J Edvard Olson Kock

Kock, Jens Edvard Olson, f 16 sept 1866 i Khvn, S:t Johannes, f 13 juni 1955 i Malmö, S:t Petri. Föräldrar: exportören Jöns Ohlson o Amalie Kindblad o fosterson till preussiske officeren Carl Fredrik K. Genomgick handelsskola i Malmö, avlade mejeristex 90, mejeriförest 92, restauratör på Malmö tivoli 98 o artistisk ledare där 00— 02, innehade eget tivoli i Malmö 02—03, etablissemanget Linelund 03—07, ägare till Biografen i Malmö 06, VD för Lunds biografteater 10—42, för Malmö biografab 13—42, för Fastighetsab Nya Malmö 17— 35, ordf i Skånska biografmannaförb 18, ord led av Sv biografägarförb:s styr 26—36 (HedL 36).

G 1) 22 dec 94 (—21) i Malmö, S:t Pauli, m Anna Hansson, f 22 juli 68 i Eskilstorp, Malm, t 8 april 39 i Malmö, S:t Petri, dtr till lantbrukaren Hans Nilsson o Karna Jo-hannisdtr; 2) 3 juli 21 i Malmö, S:t Petri, m Annie Mathilda Bachman, f 27 okt 95 där, S:t Pauli, dtr till skeppshandl Axel Fridolf B o Anna Helena Persson.

En tid efter Edvard K:s födelse gifte sig modern med f d preussiske officeren Carl Fredrik K, efter vilken K fick sitt tillnamn. Familjen flyttade 1876 till Malmö, där K avslutade sin skolgång. Han genomgick handelsinstitut, avlade mejeristexamen 90 o blev två år senare mejeriföreståndare. Fram mot sekelskiftet försörjde han sig i en rad varierande yrken; han försökte sig som cykelförsäljare, symaskinsagent, målargesäll o auktionsutropare, tills han 98 engagerades av den danske tivolidirektören Ole Oisen som restauratör på det nyöppnade Malmö tivoli vid Södra Förstadsgatan, där han snart även kom att svara för artistengagemangen. Då Oisens tivoli 02 stängdes för gott, startade K ett nytt tivoli på Östra Tullgatan men övergav detta redan följande år. Tillfälle erbjöd sig då att övertaga nöjesetablissemanget Linelund, där han anlade eget elektricitetsverk för belysning o illumi-nation. I Linelund började han sommaren 04 visa film i friluftsbiograf. Linelund låg helt nära Allmänna begravningsplatsen, varför många tog anstöt av att dansmusik o stoj störde gravplatsens stillhet. K måste därför 07 upphöra med restaurangrörelsen. Han hade kort dessförinnan (4 dec 06) köpt Biografen vid Södra Tullgatan 6, Malmös första biograf o snart känd o populär som "Kocks biograf". K blev hädanefter främst biografman o 13 VD i Malmö biograf ab, ett företag som han först 1 juli 42 sålde till Sv filmindustri. K svarade under sin verksamma tid för åtta biografer i Malmö, bland dem den 13 uppförda Metropol, en av landets första storbiografer. Men K ägde därutöver biografer i Lund, Eslöv, Limhamn o Trelleborg.

Sin biografkedja byggde K upp i hård konkurrens med Frans Lundberg, en annan expansiv o företagsam biografpionjär i Malmö, vilken blev en av Sveriges första filmproducenter. K stärkte sin ställning genom att tidigt liera sig med Sv biografteatern, med vars chef, Charles Magnusson, han förstod att uppehålla de bästa relationer. Victor Sjöströms o Mauritz Stillers storfilmer kom därigenom att alltid få sina malmöpremiärer på K:s biografer. Under sin aktiva tid var K ordf i Skånska biograf-mannaförbundet, styrelseledamot i Sv film- o biografmannasällskapet (sedermera Sv filmkammaren), i Sv filmsamfundet samt 26—-36 ordinarie ledamot av Sv biografäga-reförbundets styrelse o 36 hedersledamot. Som betydande fastighetsägare var K VD i Fastighetsab Nya Malmö.

K var en på samma gång diplomatisk o hårdför förhandlare o affärsman. Som utåt spendersam o generös men inåt en ytterst ekonomisk företagsledare var han i många avseenden en typisk representant för filmbranschens "Griinderjahre". I likhet med Charles Magnusson sökte han energiskt skapa anseende o respektabilitet för biografnäringen genom att bygga förstklassiga biografer, i glans o festivitas imiterande teaterbyggnader, samt genom en förbättrad filmrepertoar. För egen del var K angelägen om statuspräglade kontakter med det högre borgerskapet i Malmö, vilket han delvis uppnådde som medlem i Frimurareorden o Par Bricole, där han var en trägen o mycket uppburen sällskapsbroder. K blev en välkänd o populär malmöprofil o fick namn om sig som magnifik o matglad middagsarrangör i sitt representativa hem. I mycket torde K ha tagit sin legendariske forne arbetsgivare Ole Oisen, grundaren av det världsberömda filmbolaget Nordisk Films Kompagni, till förebild. I likhet med Oisen försökte sig K både som filmförfattare (Det gröna halsbandet, 11) o filmproducent, då han finansierade Edvard Perssons första filmer, Studenterna på Tröste-hult (23) o Den gamla herrgården (25), spelade o regisserade av den blivande publikidolen. Men i motsats till Oisens filmförsök stannade K:s på en blygsam, provinsiell nivå. I likhet med Oisen samlade K på kinesiskt porslin o gammalt ryskt silver o som samlare kunde han kanske med större framgång tävla med den beundrade förebilden. I sitt skånska gemyt, sin fysiska rondör o frodiga sällskaplighet visade K en viss fränd-skap med Edvard Persson.