Frans H Kockum

1 Kockum, Frans Henric, f 27 sept 1802 i Malmö, S:t Petri, d 12 febr 1875 där, ibid. Föräldrar: spannmålshandl Lorens K o Anne Sophie Suell. Elev vid handelsinst i Lübeck, bokhållare i handelshuset Frans Suell 22—25, arrenderade F Suells tobaksfabrik, Malmö, 1 aug 25—26, innehade F H Kockums tobaksfabrik 29 mars 26—66 (VD o ordf i styr för F H Kockums tobaksfabriks ab, Malmö, 10 juli 66—73), burskap 27 nov 26, drev tegelbruk i Lomma 27—71, led av Malmö stads äldste 31—50, led av hamndir 39—66, innehade Kockums gjuteri & mek verkstad, Malmö, 40—66 (ordf i styr för Kockums mek verkstads ab 24 aug 66—73), deläg i Malmö ångbåts ab 40—50, innehade Örmo bruk, Södra Sandsjö, Kron, 46—75, deläg i Gällivare malmfält 47—50, deläg i Kallinge bruk, Ronneby, 49—52, ensam ägare från 52, deläg i Landskrona sockerfabrik 51—53, ordf i styr för Skånska sockerfabriks ab 14 juni 53—72, led av dir för tekn elementarskolan i Malmö 53—69, deläg i Manufakturab i Malmö 55—72, i Malmö mek bomullsväfveri 55—72, i Mattssonska bryggeriet, Malmö, 56—72, innehade Kockums manufakturverk, Ronneby 56—75, deläg i Virums kopparverk, Misterhult, Kalm, 60—63, led av stadsfullm i Malmö 63—66, deläg i Skånska cementab 71—75. Dessutom ägare av Kockums tobaksfabrik, bryggeri o såpfabrik i Åbo o Kockums mek verkstad i Fuzes-Abony, Ungern, samt deläg i Malmö franska ångkvarns ab, Tändsticksfabriken Phoenix, Malmö, Benmjöls ab, Malmö, o i Malmö porslinsfabrik.

G 7 juni 29 i Landskrona m Christina Do-rothea (Jeanna) Beijer, f 3 dec 05 i Malmö, S:t Petri, d 8 febr 75 i Malmö, ibid, dtr till stadsläkaren MD Gottfried B o Agneta Maria Halling.

Frans K kompletterade sin utbildning vid ett handelsinstitut i Lübeck o inträdde sedan som bokhållare hos fadern på handelshuset Frans Suells kontor i Malmö. K:s far, Suells svärson, hade 1821 övertagit detta företag, omfattande tobaksfabrik (etabl 1764), salt- o spannmålshandel, sockerraffinaderi, kalkbruk, tegelbruk, skeppsrederi o flera egendomar i Malmö med omnejd. När fadern 31 maj 25 plötsligt avled o K som äldste son måste taga över ledningen av företaget, befann sig detta i stora ekonomiska svårigheter o sattes i konkurs. K arrenderade emellertid från aug s å tobaksfabriken på förmånliga villkor, o understödd av släkten kunde han följande år vid konkursauktionen för 20 000 rdr bko inropa huvudfastigheten, det s k Jörgen Kocks hus i hörnet Västergatan—Frans Suellsgatan, som utom bostad för honom inrymde handelsaffären med tobaksfabriken i gårdshuset.

Kommerskollegium stadfäste firma F H Kockums tobaksfabrik 16 okt 26, o i nov erhöll K burskap i Malmö. Med stor skicklighet drev han upp rörelsen, så att fabriken på 10 år var en av landets främsta med en årstillverkning av 240 586 skålpund tobak o snus o en arbetsstyrka på 130 personer, vars barn gick i fabrikens skola. Tobaksfabriken var under hela K:s tid mycket lönsam. När konsul A G Holm ämnade anlägga en konkurrerande tobaksfabrik i Malmö, lyckades K få honom att i stället grunda en porslinsfabrik, till vilken han erbjöd sig satsa 40 000 rdr. Den blev dock olönsam o avvecklades efter några år med stor förlust, men K tyckte det var värt insatsen att slippa konkurrens med sitt säkraste företag. Det var vinsten från tobaksfabriken som medgav en satsning på andra projekt.

I okt 38 köpte K i södra förstaden egendomen Holmen på 49 989 kv-alnar, byggde sommarbostad o förvärvade sedan mera mark där. På ytterområdet (ung nuv Davidshallstorg) uppförde han gjuteri, smedja, filareverkstad o monteringshus i korsvirke. "I lantlig avskildhet" grundade han 40 F H Kockums gjuteri & mek verkstad, som 11 mars 41 erhöll kommerskollegii tillstånd. Handelshusets utlandsförbindelser användes för att skaffa modeller o ritningar på nya uppfinningar, tyska gjutare anställdes o andra sändes utomlands för utbildning. Redan 42 hade K 60 arbetare. En ångmaskin var den viktigaste förutsättningen för den skiftande tillverkningen av främst lantbruksredskap som plogar, tröskverk o hackelse- o såningsmaskiner. K:s produkter utställdes o prisbelönades ofta på de skånska lantbruksmötena. — Till sortimentet hörde snart också bränneriapparater, ugnar o spisar.

För kommunikationerna med Malmö hamn lät K gräva en kanal, färdig 45, från verkstadsområdet till Södra förstadskanalen. Stadens utbyggda hamn, i vars direktion K var aktiv, blev basen för hans varutransporter. En tid var han huvudredare för Malmö första ångfartygsbolag, vars s/s Malmö gick på Lübeck o Kristiania. Ombud antogs i Khvn o kuststäderna upp till Norrland, kommissionslager upplades i Sthlm, Gbg o flertalet sydsv städer. Som resande anställdes C D Kröger, senare ledare för K:s tobaks-, porter- o såpfabriker i Åbo. I Malmö var K drivande kraft också vid tillkomsten 45 av Gaslysnings ab, vars gasverk uppfördes av engelske ingenjören H A Milne med mycket material från K:s verkstad.

För att trygga gjuteriets tackjärnsförsörjning köpte K 46 (fastebrev 16 dec 47) Örmo bruk i s Småland vid Ronnebyån. 51 utvidgades bruket för produktion av gjut-gods åt jordbruk o hushåll, vilket alltmera efterfrågades. 49 köpte K Kallinge kvarn nära Ronneby tillsammans med kopparslagarna där A Hahn o H Ryffel o anlade vid Kalleberga vattenfall hammare o valsverk för heldrivna kopparkittlar m m. Verket kom i gång 51, o året därpå blev K ensam ägare. 53 införde han valsning av järnplåt, dels till tak o dels från 56 till klippspik. K hade fordringar hos Ryffel, o vid dennes konkurs 56 övertog han en fabriksbyggnad, "gamla sockerbruket", i Ronneby köping. Där anlade han en för Skandinavien ny industri: ett stansverk o förtenneri för hushållskärl, bl a för hembränning.

Nya utvecklingsmöjligheter för verkstadsprodukter fann K, när Södra stambanan 55 började anläggas mellan Malmö o Lund. 56 anställde han en verkmästare, Carl Holmberg, som praktiserat vid vagnverkstäder i Tyskland, o började tillverkning av järnvägsmateriel. Den första godsvagnen levererades 59, o K erhöll följande år genom Nils Ericson leveranskontrakt med järnvägsstyrelsen. Året därpå beställdes 60 öppna godsvagnar, o på fyra år framställdes ca 400 järnvägsvagnar, även för utlandet.

När Landskrona sockerfabrik 49 började moderniseras av nye ägaren, f:a Mattsson & Braune, Gbg, var K stor leverantör. K:s dotter Anne Sophie gifte sig 51 med H J Mattssons son Christian (56 jämte K m f 1 grundare av Mattssonska bryggeriet i Malmö). K blev kompanjon med H J Mattsson o tillsköt 70 000 rdr, varav 20 000 var resterande fordringar. Bruket raffinerade utländskt socker, men på Holmen gjorde K med hjälp av tyskar egna vitbetodlingsförsök. Resultatet blev lyckat, o 53 bildades Skånska sockerfabriks ab av K, H J Mattsson o dennes svärson Justus Tranchell, som blev VD. Odlingen förlades därefter till Säbyholm, o bolaget utvecklades snart till en storindustri. Som styrelseordf företrädde K den skånska sockerindustrin i 20 år.

K:s oförvägna spekulationer ledde inte alltid till bestående resultat. Upptäckten av guldfälten i Kalifornien 48 föranledde honom att året därpå sända dit sin kusin Frans Suell med varor från sina o släktingars företag: spik, tobak, kläder, borstar m m. Men expeditionen misslyckades p g a dysenteri, tullar o brand. Det som undgick lågorna såldes till underpris o K avstod då från guldgrävarmarknaden.

I slutet av 40-talet hade K tillsammans med fem skånska storgodsägare bildat ett bolag för exploatering av Gällivare malmfält. Men den fosforhaltiga malmen kunde då ej tekniskt utnyttjas o exportförbud rådde. Därtill kom transportsvårigheter. K planerade på ort o ställe en järnväg från fältet till kusten, men kapitalet var otillräckligt, o 50 var situationen hotande för bolagsmännen. K:s förlust uppgick till ca 30 000 rdr. Samtidigt förorsakade anhöriga honom betydande förluster, men han lyckades dock undgå konkurs genom försäljning av sitt värdshus Stadt Hamburg i Malmö o aktier i Malmö ångbåts ab. Han fick också hjälp av sin kusin Frans Schartau i Sthlm.

En annan spekulation var förvärvet 60 tillsammans med J G Bergvik av Virum säteri i Småland för att på ägorna uppföra en kopparhytta. I mindre skala blev den ej lönsam men K lyckades 63 i tid sälja den med god förtjänst till Milne o J Johnson & Son i London, som med större resurser utvidgade den. En originell idé var anläggandet av en mekanisk verkstad i Ungern, ca 15 mil nordost om Budapest. Verkstaden utförde tröskning åt storgods i omgivningen med ett dussin egna lokomobiler o tröskverk, vilka efter slutad säsong intogs för översyn. I början av 70-talet utbyggdes verkstaden med gjuteri, kvarn o sädesmagasin samt ingenjörsbostad åt platschefen. Man betalade med spannmål, som skulle malas i kvarnen. Det blev dock stora motgångar, skördarna slog fel o gjuteri o kvarn stod ofta outnyttjade. På världsutställningen i Wien 73 hade K en lokomobil utställd, men hans planer på agenturer i Wien o Budapest omintetgjordes av en börskris.

Den goda orderingången vid K:s sv företag medförde ofta kapitalkrävande utvidgningar, o detta i förening med hans många vågade engagemang gjorde, att bankerna vägrade honom kredit under den europeiska krisen 66. K måste för första o enda gången inställa sina betalningar, men utredningen visade, att hans tillgångar betydligt översteg hans skulder. En garantiförening bildades av hans vänner för att stödja honom, o flera av hans bolag ombildades s å till aktiebolag. I Kockums mek verkstads ab blev K styrelseordf o sonen Gottfried VD. I F H Kockums tobaksfabriks ab blev K själv VD o sönerna Lorens o Frans disponenter. Manufakturverket i Ronneby nedlades såsom ej lönsamt, men klippspiktillverkningen återflyttades till Kallingeverket, vilket liksom Örmo bruk ytterligare utvecklades.

K kunde således fortsätta o lyckades 68 få ensamrätt för Skandinavien på en tysk luftuppvärmningsapparat, som framgångsrikt installerades bl a i Petri kyrka i Malmö o Lunds domkyrka. Vidare gjorde han 69 en ny satsning på manufakturverket i Ronneby o tecknade ett femårigt avtal med firma Carl Thiel & Söhne AG i Lübeck om leverans av råa, stansade järnplåtskärl, som skulle förtennas. Avtalet var ofördelaktigt, o verket brann 72, men K lät genast uppbygga det i fördubblad skala. K var pionjär även inom cementindustrin. Det lilla tegelbruk i Lomma som han övertagit efter fadern utökades av honom med ganska betydlig cementfabrikation, vilken utgjorde grunden för Skånska cement ab, som bildades 71 med K som delägare. Slutligen lät han anlägga ett mindre skeppsvarv vid Malmö hamn, där han köpt tomt 21 nov 70 på auktion. Sonen Gottfried blev chef även här, o redan 72 sträcktes kölen till lastfartyget s/s Tage Sylvan på 700 ton. Varvet knöts till Kockums mek verkstads ab, som 1 nov 73 övergick till ett nytt bolag med samma namn, men där K ej längre ingick. När han halvannat år därefter avled, bildades även Kockums jernverks ab, omfattande Örmo o Kallinge bruk samt manufakturverket i Ronneby. K efterlämnade lågt räknat c:a 3,2 miljoner kr o en mängd livskraftiga industrier.