Carl Kullberg

1 Kullberg, Carl, f 13 aug 1742 i Helsingborg, d 17 febr 1808 i Västra Karup, Krist. Föräldrar: snickaren Anders Larsson o Margareta Juliana Engelholm. Inskr vid LU 7 juli 61, prästv 14 dec 65, pastoralex 1 febr 68, disp pro gradu phil vid LU 12 mars 68, mag däT 29 juni 68, kh i Östra Strö o Skarhult, Malm, 9 maj 70, titulärprost 80, disp för teol kand-ex vid LU 22 juni 81, teol lic-ex 29 sept 81, disp för teol drsgrad 20 okt 81, TD 16 febr 82, allt vid LU, häradsprost i Frosta hd, Krist, 14 jan 95, kh i V Karup o Hov 9 mars 02.

G 29 juni 70 i Skarhult m Johanna Wallstedt, f 3 aug 54 där, d 31 dec 34 i Båstad, Krist, dtr till inspektören o kornetten Olof W o Johanna Schwartz.

Uppvuxen i ett fattigt hantverkarhem o faderlös i nioårsåldern kunde K endast tack vare kostdagar i välbärgade familjer fullgöra sin skolgång i Helsingborgs o därefter Landskrona trivialskolor. Efter teologiska studier vid LU prästvigdes han 1765. Han disputerade 68 inom fil fakulteten för magistergraden o kallades efter pastoralexamen av patronus, grevinnan Christina Piper, g Brahe, s å till Ö Strö o Skarhults pastorat, men då det fattades honom två år i den för innehav av kyrkoherdetjänst föreskrivna åldern, fick han inte domkapitlets kollationsbrev. Efter att ha tjänstgjort som vice pastor blev han efter förnyad kallelse utnämnd 70. Som ett erkännande av hans akademiska meriter får ses, att han utsågs till en av respondenterna vid prästmötet i Lund 70 på en avhandling med prof S J Munthe som preses o att han vid prästmötet 80 fungerade som vice preses. Vid sidan av församlingstjänsten bedrev K fortsatta teologiska studier o erövrade 82 den efter avlagda prov sällsynta teol doktorsgraden. Han förvärvade anseende för grundlig lärdom, o enligt en minnestecknare tycktes han "mera ämnad till katedern än till predikstolen". Det var dock som församlingspräst han kom att verka under hela sitt liv; försök att vinna akademisk befordran gjorde han aldrig.

K synes redan vid början av 70-talet eller ännu tidigare ha anslutit sig till den herrnhutiska rörelsen. Möjligt är att han i ungdomen rönt påverkan av kyrkoherde J Sundius i Allerum, banbrytaren för rörelsen inom Lunds stift. Som kontaktman mellan K o den från Herrnhut utsände diasporaarbetaren C Green, som 76 började sin verksamhet i Sydsverige, har K:s bror, guldsmeden Christian K i Ystad, fungerat. Green kom därefter ofta på besök i ö Strö o understödde där den verksamhet i herrnhutisk anda, som K upptagit o som ledde till att pastoratet blev det enda på den sydskånska landsbygden, där det uppstod en omfattande o djupgående väckelse med upptill 100-talet anhängare. K upprätthöll livliga förbindelser med trosfränder i Nordskåne, vilka stundom samlades till "sällskap" för inbördes tröst o uppmuntran. Trots K:s varma nit för herrnhutismens sak var hans attityd mot rörelsen en aning reserverad, o någon okritisk anhängare var han inte.

Vid den 84 uppkomna vakansen på domprostbefattningen i Gbg kallades bl a K att provpredika. Hans predikan betecknades i en rapport till Herrnhut som "ein gutes Zeugniss vom Heilande". K stöddes av en grupp inom brödraförsamlingen under ledning av de ansedda handlandena G B Santesson o J Kjellberg (bd 21). Han erhöll också majoritet vid valet, men enligt kungens uttalade önskan åtog sig biskop J Wingård även domprostämbetet o förklarades trots protester vald. Utnämningen av Wingård åstadkom en schism inom brödraförsamlingen i Gbg, vilken ledde till att K alltmera fjärmade sig från den herrnhutiska åskådningen. Hans kritik mot herrnhutismen röjer påverkan av den tyske bibelteologen J A Bengel. När den egentliga brytningen skedde kan inte fastställas. K:s avfall väckte stort uppseende o fick vittgående konsekvenser. Flera följde i K:s spår. I varje fall indirekt torde det ha påverkat H Schartau.

K var uppförd på förslagsrum till flera pastorat, innan han 02 fick befordran till V Karup, ett av stiftets rangpastorat. Han har, säkerligen inte utan skäl, fått eftermälet: "en verklig teolog o av de på en gång lärdaste o frommaste på sin tid" (Skarstedt).