Erik Kuse

Kuse, Erik, d 8 nov 1520 i Sthlm. Far: sannolikt väpnaren Karl Klemetsson i Almby, Jäder, Söd. Nämnes tidigast 1 febr 04 o var då häradshövding i Österrekarne, Söd, vilket ämbete han innehade ännu 9 okt 16, var häradsdomhavande i Västerrekarne, Söd, 2 maj 08 o 9 okt 09, blev 11 häradshövding i Åkerbo, Vm, vilket han var ännu 4 maj 17, tf lagman i Södermanland omkr 18, fogde på Sthlm 19 febr 19—17 sept 20.

G 1) m Bengta Eriksdtr, dtr till häradshövdingen Erik Karlsson (fyrfota djur) i Brunnsholm, Enköpings-Näs, Upps, o Anna Haraldsdtr (vädurhorn); 2) m Karin Nilsdtr, dtr till Nils Karlsson (Färla; bd 16) i Bergshammar, Fogdö, Söd, o Anna Filipsdtr (2 hjärtan) samt omg m fogden o häradshövdingen Henning Persson, även kallad Henning van Brokenhus.

Ordet kuse betyder i fornsv husbonde, överman, person som inger fruktan o vördnad. Det förekommer som tillnamn i Danmark o Småland från 1300-talet o i Södermanland o Sthlm från 1400-talet. K, som i vapnet förde en halv hjort, tillhörde en lågfrälse släkt, som redan 1400—05 i flera fastebrev från Österrekarne representerades av en Peder K (f tidigast 1424 enl Registratur-Book, p 78 f). En Peder K adlades 1444 (Registratur-Book, p 78) o nämnes 1449 som bosatt på Almby i Jäder, som åtminstone från 1507 var K:s sätesgård. 1482 bodde där en väpnare Karl Klemetsson (d tidigast 1489), förmodligen K:s far, som enl Rasmus Ludvigsson hette Karl K.

I olikhet med sina förfäder kom K att höja sig över provinsfrälsets nivå genom sin verksamhet i de yngre Sturarnas tjänst. Sommaren 05 skrev riksrådet Sten Kristiernsson (Oxenstierna), som förde befälet över de sv trupperna kring det kung Hans ännu tillhöriga Kalmar, till riksföreståndaren Svante Nilsson, att han ville behålla K o andra av herr Svantes svenner hos sig. Då riksföreståndaren 07 begav sig till Kalmar, blev K kvar i Sthlm. 09 skulle K jämte strängnäsbiskopen o lagmannen uppbära Södermanlands andel av den tribut som svenskarna skulle lämna till kung Hans enligt freden i Khvn, vilken dock till följd av brytningen mellan kungen o Lübeck aldrig kom att överbringas. Några dagar efter midsommar 11 skrev K till riksföreståndaren om ett upplopp i Nyköpings län, som föranlett honom att avsäga sig sitt häradshövdingeämbete i Rekarne o återlämna lagboken till bönderna. Dessa hade då bett honom återta denna o förbli häradshövding samt förklarat sig vilja näpsa dem som ej ville ge honom hans inkomster. I samma brev meddelade K, att han på marknaderna i Eskilstuna 24 juni o i Strängnäs 29 juni bjudit allmogen på öl o vunnit den för herr Svante o dennes son.

I dec 13 följde K den nye riksföreståndaren Sten Sture d y på dennes resa till Dalarna. I febr 15 deltog han i herremötet i Vadstena, o i febr 16 var han närvarande i Uppsala vid Sten Stures första sammanträffande med den nye ärkebiskopen Gustav Trolle. Ett par månader senare rekommenderade kanslern Peder Jakobsson (Sunnanväder) K till hövitsman på Västerås, men riksföreståndaren följde ej detta råd. I aug 18 deltog K i fredsförhandlingarna med Kristian II :s ombud på nuv Riddarholmen i Sthlm. I ett brev därom 20 nämner Hemming Gadh K med titeln lagman i Södermanland. Detta torde innebära, att K fått fungera som sådan, sedan detta ämbetes ordinarie innehavare, riksrådet Johan Arendsson (Ulv), 17 tillfångatagits av danskarna vid Stäkeholms erövring; efter sin återkomst namnes denne på hösten 20 åter som lagman där. Den i litteraturen spridda uppgiften, att K var riksråd, är oriktig (Carlsson 1920). Som fogde på Sthlms slott var K 20 en av männen kring Sten Stures änka Kristina Nilsdtr (Gyllenstierna; bd 17) o deltog i underhandlingarna om slottets kapitulation. Han nämnes 7 nov i Gustav Trolles klagoskrift o blev följande dag avrättad i Sthlms blodbad.

K är en av de få personer från Sturetiden om vilka samtidas omdömen kommit att bli bevarade. Då Peder Jakobsson 16 hos Sten Sture rekommenderade K till hövitsman på Västerås, gjorde han det med motiveringen att denne var "en god redlig karl i alle saker o väl känd med allmogen på Rekarne o i Snevringe". Av Hemming Gadh föreligger två karakteristiker av K, båda från våren 20. Den ena ingår i det brev till Sthlms magistrat, i vilket Gadh försvarade sig mot beskyllning för förräderi. Däri uppges, att "den ärlig god man K, han är väl så snäll [kvick] i sin håg och hjärta", o "han låter ej det minsta ord vara obemärkt". Den andra finns i en promemoria från Gadh till Kristian, i vilken denne begär ett särskilt brev till K som slottsfogde. K karakteriserades därvid som en "snäll" karl, som "råder mer än tio andra; vad han gör är gjort".