Köhler, von, släkter

von Köhler, släkt, härstammande från Johannes Colerus eller Koler (d tidigast 1586). Han blev sekreterare hos domkapitlet i Riga senast 1555 o tillfångatogs av ryssarna 1558. Colerus anställning hos domkapitlet i Riga tycks ha lett till att han kom att arbeta för koadjutorn där, hertig Kristofer av Mecklenburg, o 1564—67 var han liksom denne polsk fånge. Han adlades 1569 av kejsaren tillsammans med sin bror Zacharias i Regensburg. 1584—86 var han präst i Dondangen i Kurland o fick 1561 av domkapitlet som förläning Smerle i Sunzel, Livland, på vilket hans son Dietrich Colerus (d tidigast 1592) erhöll livstids besittningsrätt av konung Sigismund. En annan son, Georgius Colerus, som inskrevs vid universitetet i Helmstedt 1578, var far till Hans K (d tidigast 1631), som 1629 av Gustav II Adolf fick brev på Smerle. Detta konfirmerades av drottning Kristina 1647 för hans söner. Av dem blev löjtnant (ej major) Claus K (f 1675) far till Fredrik v K (d 1723), som var i holländsk tjänst 1671—76, varunder han blev sårad i kriget mot Frankrike. Han deltog sedan i slaget vid Lund 1676 o utmärkte sig särskilt i slaget vid Landskrona 1677. 1700 befordrades han till överste för Västgöta tremänningsinfanteriregemente o 1712 för Upplands tremänningskavallerireg samt utnämndes s å till generalmajor av kavalleriet. Han blev friherre 1719 o fick generallöjtnants avsked 1723. Genom sitt äktenskap kom v K i besittning av säteriet Gullbringa i Halta, Göt, som under flera generationer kom att ärvas av ättlingar till honom. Brev till honom o koncept av honom finns i Bergshammarsaml, vol 235— 236, RA.

En av Fredrik v K:s nio söner Gustaf Wilhelm v K (1690—1739) utmärkte sig i slaget vid Gadebusch 1712, blev tillfångatagen vid Tönningens kapitulation 1713, rymde, deltog i fälttåget mot Norge 1716 o blev överstelöjtnant 1738. Han bodde på säteriet Vilsta vid Eskilstuna.

En annan av Fredrik v K:s söner var Johan Didrik v K (1693—1758). Han deltog i sjöstriden vid Köge bugt 1710, norska fälttåget 1716 o striderna med ryssarna i Sthlms skärgård 1719, blev överste 1757 o dog under kriget i Pommern. Han bodde från 1720-talet på sitt säteri Sämsholm i Norra Säm, Älvsb. I sitt andra äktenskap — med en syster till Johan Henrik von Kochen (s 439) — var han far till Fredrik v K (1728— 1810). Denne blev överstelöjtnant 1774, var vice landshövding i Kalmar län 1788—90, blev överste 1789 o fick generalmajors karaktär 1797.

Gustaf Wilhelm o Johan Didrik v K:s äldre bror Georg Reinhold v K (1687—1758) deltog i belägringen av Thorn 1703, sårades i slaget vid Holowczyn 1708, var med i slaget vid Poltava 1709 o tillfångatogs s å av ryssarna i striden vid Czernovitz. Efter långvarig fångenskap i Tobolsk kom han hem 1722. Han blev överste för Bohusläns dragonreg 1747, generalmajor av kavalleriet 1750 o generallöjtnant 1756. Liksom sin bror Gustaf Wilhelm var han svärson till Gustaf Cronhielm. En av hans sju söner Axel Johan v K (1746—1831) blev assessor i Göta hovrätt 1771 o revisionssekreterare 1782. Han var ledamot av Högsta domstolen 1789—92 o 1796—1806 o vice president i Göta hovrätt 1792—1806. Han talade ofta för mildare domar i brottmål än HD:s övriga ledamöter. Hans äldre bror Salomon Christoffer v K (1742—1814) var verksam på Nordsjön i 1780 års neutralitetseskader, blev överstelöjtnant 1781 o var landshövding i Blekinge 1783—89. Han blev stamfar för samtliga nu levande medlemmar av den friherrliga släktgrenen o var känd som en god anekdotberättare.

Förutom av denna friherrliga gren representeras släkten v K på sv riddarhuset av en adlig gren, som härstammar från en bror till Fredrik v K d ä o naturaliserades 1772. Dessutom fortlever även ointroducerade grenar i Finland o Norge. Släktens estländska o livländska grenar torde vara utslocknade. En ännu på 1800-talet fortlevande pommersk godsägaresläkt v K uppges vara av samma stam.