Ingeborg

Ingeborg, f 1297, levde 1353, d trol 1356 eller 1357. Föräldrar: konung Erik "prästhatare" av Norge o Isabella av Skottland. Hertiginna av Öland från senast 1340.

G 29 sept 12 i Oslo m hertig Valdemar av Sverige, f på 80-talet, d febr 18 på Nyköpingshus, son till konung Magnus ladulås av Sverige o Helvig (bd 18) av Holstein samt tidigare g 02—05 m marsken Tyrgils Knutssons dtr Kristina.

I hade enligt isländska annalnotiser redan 1300 blivit trolovad med jarlen Jon Magnusson från Orkneyöarna. Denne torde ha dött, innan hon genom uppgörelsen i Oslo 22 mars 1310 mellan hennes farbror konung Håkon av Norge och hertig Erik (bd 14, s 308 ff) av Sverige lovades åt den senares bror Valdemar, samtidigt som Håkons dotter med samma namn lovades åt Erik. Efter bröllopet kvarstannade de båda brudarna i Norge till sept 1313, då de under festligheter mottogs i Lödöse.

Sedan Valdemar och Erik dött i fängelset på Nyköpingshus, namnes den ännu blott 21-åriga I bl a i förbundstraktaten med den danske konungens bror Kristofer 1318. Efter Magnus Erikssons tronbestigning i Sverige och Norge omtalas hon emellertid relativt sällan. Åtminstone de sista decennierna av sitt liv kallade sig I hertiginna av Öland, som jämte Stockholm och Finland tillfallit Valdemar vid uppdelningen av hertigarnas del av riket 1315.

Hennes son Erik, född 1316 (Flatöanna-lerna), är ej i övrigt känd. I brev från 1344 och 1345 nämns arv, som hon fått efter sina barn ("liberi"; "filii").