K Gustav Johansson

Johansson, Karl Gustav, f 13 mars 1895 i Ransberg, Skar, d 9 april 1971 i Sthlm, Osc. Föräldrar: lantbrukaren Alfred J o Hilda Fredriksdtr. Livsmedelsarbetare 10— 21, medarb i Folkets dagblad Politiken (FDP) 21, studier vid Brunnsviks folkhögsk 21—22, led av Sveriges kommunistiska ungdomsförb:s centralstyr 21—28, tf red för Stormklockan 22, red där 23—27, led av kommunistiska partiets centralkomm 27 o 29—64, utrikesred o tf chefred i FDP 27— 29, red i Ny dag 30, chefred där 34—jan 59, led av stadsfullm i Sthlm 42—44, av AK 45—62.

G 20 juni 29 i Sthlm, Engelbr, m FL Signe Gertrud Eva Palmær, f 11 febr 04 där, Hedv El, dtr till prof Knut Wilhelm P o Signe Elisabet Dillner.

Gustav J arbetade från 1910 som livsmedelsarbetare, först i Sthlm, senare en kortare tid i Gävle, och inträdde 1914 i socialdemokratiska partiet och dess ungdomsförbund. Han följde 1917 ungdomsförbundet vid brytningen med socialdemokraterna. I samband med splittringen av det socialdemokratiska vänsterpartiet 1921 och tillkomsten av Sveriges kommunistiska parti invaldes J i egenskap av det vänstersocialistiska ungdomsförbundets distriktsordf i Gästrikland i det under kommunistiskt namn ombildade ungdomsförbundets centralstyrelse och verkställande utskott. 1921 medarbetade J vidare en kort tid i FDP, som i likhet med ungdomsförbundets organ Stormklockan medförts av den kommunistiska majoriteten vid sprängningen. En period tillbringade J på Brunnsviks folkhögskola.

Redan 1917 hade J börjat medarbeta i Stormklockan. Efter att 1922 ha inträtt som tf redaktör för tidningen blev han kongressvald redaktör 1923 men återvände 1927 till FDP som utrikesredaktör och inträdde samtidigt i kommunistiska partiets centralkommitté. 1928 lämnade han ungdomsförbundets centralstyrelse.

Under 20-talets tre stora partisprängningar till vänster om socialdemokraterna följde J konsekvent den kominterntrogna gruppen, liksom han redan 1917 anslöt sig till den radikalare utbrytningen ur socialdemokraterna. Vid "andra sprängningen" 1924, som medförde Höglund-falangens successiva återvändande till socialdemokraterna, tillhörde J med Stormklockan majoriteten mot Zeth Höglund (bd 19), vars relationer till ungdomsförbundet blivit alltmer spända efter "första sprängningen" 1921. "Tredje sprängningen" 1929 innebar att Karl Kilbom och majoriteten i partiledningen — medförande FDP — bröt med Komintern och fortsatte som fristående kommunistiskt parti, från 1934 det s k socialistiska partiet. J anslöt sig på hösten 1929 tillsammans med Hugo Sillén, Sven Linderot och större delen av ungdomsförbundets ledning till den kominterntrogna minoriteten inom centralkommittén och måste därmed lämna FDP.

De s k sillénkommunisterna, som kunde överta själva partiapparaten, utgav från 2 jan 1930 Ny dag, sedan man okt—dec 1929 utgett Stormklockan som sexdagarstidndng i konkurrens med FDP. Efter att redan från starten ha ingått i Ny dags redaktion efterträdde J 1934 Sillen som huvudredaktör för tidningen. Sillén synes ha varit mindre benägen att driva den folkfrontspolitik, som aktualiserades vid 30-talets mitt och 1935 officiellt påbjöds från Moskva. Ny dag övergick samtidigt till morgonutgivning.

Som huvudredaktör för Ny dag kvarstod J tom jan 1959, då han efterträddes av C-H Hermansson, men han medverkade även under 60-talet i tidningen. J genomförde bl a tidningens flyttning 1938 till de nya lokalerna på Kungsgatan 84 med utökad tryckerikapacitet samt lyckades trots transportförbudet 1940—43 redan under kriget inleda 40-talets uppåtgående trend för tidningens upplaga. Vid 50-talets början inträdde däremot en stagnation och tillbakagång i upplageutvecklingen, som gick parallellt med partiets riksdagsrepresentation.

Redan 1929 inträdde J i det nybildade kominterntrogna kommunistiska partiets centralkommitté och arbetsutskott, där han kvarstod till 1964. J var även ledamot av Sthlms stadsfullmäktige samt av AK. Särskilt inom den kommunistiska politiken i Sthlm intog han under 40- och 50-talen en ledande ställning.

Personligen öppen och tillgänglig var J en stridbar och energisk debattör såväl med pennan som i talarstolen. Särskilt under 20-talet bedrev han en omfattande agitationsverksamhet på kommunistiska ungdomsförbundets uppdrag. Sin moskvatrogna grundinställning förblev J utan avbrott trogen med ett intensivt engagemang. I Svenska folkets undangömda öden (1969) hävdade han en konsekvent stalinistisk tolkning av bl a förspelet och inledningen till andra världskriget.

J:s litterära begåvning resulterade förutom i en omfattande politisk debattlitteratur i en lyrisk produktion — dikter, visor och kupletter — som han utgav under pseudonymen Hjorvard, delvis tillsammans med Ture Nerman. Några texter skrevs för Ernst Rolf och Karl Gerhard. Förutom Hjorvard har J som skribent använt signaturerna Hard och G. J.