Johann Kankel

Kankel, Johann, f 21 nov 1614 i Wolgast, Pommern, d 29 juni 1687, begr 28 jan 1688 i Väckelsång, Kron. Föräldrar: byggmästaren Peter K o Elisabeth Timme. Boktryckarutbildn hos G Rhete i Danzig, skolmästare där 44, dessutom klockare vid S:t Katharinakyrkan där 1 maj 48, antagen till boktryckare hos Per Brahe d y 8 aug 66, förest för tryckeriet på Visingsö till sin död.

G 1) 11 nov 41 m Maria Selle, f 16, d 24 aug 53 i Danzig, dtr till rådmannen i Köslin Daniel S; 2) 3 mars 54 m Rebecca Effenbart, d efter K, dtr till fogden hos huset Reiffenstein i Schlesien Mattheus E.

Om K:s skolgång och tidigaste yrkesutbildning är intet känt. Möjligen kom han först i boktryckarlära vid den Rheteska officinen i Stettin. I ett par av K författade och hos Georg Rhete d y i Danzig 1639—40 tryckta skrifter kallar han sig "typographiae studiosus", varför han tydligen fullbordat sin utbildning hos denne. Sedan han förgäves sökt tillstånd att få etablera sig som boktryckare i Danzig, antog han befattningarna som skolmästare och klockare där. I nov 64 begav han sig till Sthlm försedd med rekommendationer till rikskanslern MG De la Gardie, som synes ha mottagit honom välvilligt. K:s förhoppning om att erhålla en egen officin i Sthlm kom dock på skam, och han måste till en början tjäna sitt uppehälle genom att driva en tysk skriv- och räkneskola på Norrmalm.

Sannolikt genom De la Gardies förmedling kom K emellertid i kontakt med Per Brahe. Denne hade av flera tecken att döma länge hyst planer på att upprätta ett eget "hovtryckeri" i anslutning till sin skola på Visingsö. I Röttle vid Gränna hade han också låtit anlägga ett pappersbruk, som vid denna tid huvudsakligen producerade tryckpapper. Sedan K av Brahe antagits till boktryckare, anlände han 17 sept 66 till Visingsö medförande tryckpress och övrig tryckeriutrustning. En skilsmässoprocess mellan K och hans andra hustru, som handlades i konsistorium och kämnärsrätt i Sthlm, kom dock att vålla avbräck i hans första verksamhet i Brahes tjänst. Det långdragna målet, som slutligt avgjordes i rådhusrätten 3 juli 68, gav f ö anledning till hans första kända sv tryck, ett unikt brev till hustrun daterat 20 juli 67 (SSA). K:s skilsmässoansökan blev avslagen.

Visingsborgstryckeriets tillkomst bör ses som ett led i Brahes strävan att hävda sitt grevskaps självständighet, samtidigt som det vittnar om hans kulturella intressen. Bland det 10-tal större arbeten, som på hans initiativ trycktes av K märks främst Nils Matson Kiöpings och Olof Willmans resebeskrivningar från Orienten (1667, ny uppl 74), Norlandz chrönika (1670), vars huvudparti utgörs av Jonas Rugmans översättning av Heimskringla, Alexandri Magni historia (1672), samt Per Brahe d ä:s Oeconomia (1677). Huvuddelen av de till ett drygt 50-tal uppgående kända Visingsborgstrycken utgörs av småskrifter såsom hyllningskväden o dyl, till stor del författade av K själv. Visingsborgstrycken är rent typografiskt sett av mindre intresse, med undantag dock för de s k labyrinttrycken, en specialitet, som utbildats i Tyskland och inom vilken K framstår som den sv mästaren. Sex sådana tryck av honom är kända, alla i unika exemplar. K var också sin egen stil-gjutare och ägde viss färdighet som träsnittare. Att han, såsom påståtts (Träsnitt ur sv kistebref), skulle ha varit banbrytare för de sv s k kistebrevstrycken synes dock sakna all grund.

Av Brahes brevväxling med K och andra befattningshavare inom grevskapet framgår klart hans starka personliga engagemang vid tillkomsten av visingsborgspressens större arbeten. Uppgifter om pappersleveranser från Röttle, om upplagornas storlek m m liksom typografiska detalj anvisningar lämnar värdefulla upplysningar om verksamheten vid den av K ledda officinen. I brist på kunniga medarbetare måste arbetet vid såväl kast som press till största delen utföras av K personligen. Med hänsyn härtill kan hans totala arbetsprestation anses som aktningsvärd.

Även efter Brahes död och den snart därpå följande reduktionen står K upptagen på Braheskolans stat. Hans sista kända tryck bär årtalet 1685. Året därpå erhöll K erbjudande att bli Uppsala akademis boktryckare efter den avsatte Henrik Curio (bd 9) men avböjde med hänsyn till sin ålder. Han avled 87 och fick sin grav i Väckelsång, ett par mil söder om Växjö, där sonen var kyrkoherde. På initiativ av Erik Dählbergh, då nyligen utnämnd till landshövding i Jönköping, såldes tryckeriet 26 aug 88 till Petter Hultman, som flyttade det till nämnda stad och därmed blev den förste boktryckaren där.

Redan under sin danzigtid hade K framträtt som författare av dikter i Martin Opitz stil och på Visingsö var han sedermera flitigt verksam som tillfällighetspoet. Sammanlagt ett 30-tal skrifter av hans hand är kända.

K var en bildad och beläst man såväl i antik litteratur som i samtida tysk lyrik. I sina dikter, brev och kalenderanteckningar framstår han som en ivrig lutheran med expressiva uttryck om papismen. Med ett hetsigt och uppbrusande temperament förenade han kärv humor och självmedveten yrkesstolthet.