Tillbaka

Karl August

Start

Karl August

Kronprins

Karl August (Christian August), f 9 juli 1768 på Augustenborgs slott på Als, Danmark, d 28 maj 1810 i Kvidinge, Krist. Föräldrar: hertig Frederik Christian av Slesvig-Holstein-Sönderborg-Augustenborg o Charlotta Amalia Wilhelmina av Holstein-Plön. Överstelöjtn i danska armén 81, studier vid univ i Leipzig 82—84, militärutbildn vid Livreg i Khvn 85—88, överste vid kronprins Frederiks reg 87, chef för Jydske infanterireg o kommendant på fästn Fredericia 88, generalmajor i infanteriet 90, i österrikisk tjänst juli 97—01, kommendant på Fredrikstens fästn i Norge samt chef för Søndenfjeldske infanterireg o kommenderande general sunnanfjälls där 10 juni (instr 10 aug) 03, kom till Norge mars 04, ordf i den interimistiska regeringskommissionen där 24 aug 07, vald till sv tronföljare 15 o 18 juli 09, fältmarskalk o ståthållare i Norge 25 juli—29 dec 09, kom till Sthlm jan 10, avlade trohetsed o hyllades av ständerna där 24 jan 10. — Ogift.

K fick sin första uppfostran på Augustenborg o studerade sedan några år vid univ i Leipzig. Efter militär utbildning i Khvn fick han 1788 befälet över det "jydske infanteriregement" o blev kommendant på Fredericia fästning. Han tog 97 tjänst i österrikiska armén. Under andra koalitionskriget 98—01 kommenderade han som generalmajor en brigad. I juni 03 utnämndes han till kommendant på Fredrikstens fästning o till befälhavare över alla militära styrkor i södra Norge. Kort före utbrottet av kriget mellan Danmark-Norge o England i aug 07 förordnades han till ordf i den interimistiska regeringskommissionen i Norge, vilket innebar att alla civila o militära maktbefogenheter där kom att ligga i hans händer. Redan i juni 08 hade K:s norska styrkor slagit tillbaka de sv trupper som infallit i Norge i april, o med kung Frederiks tveksamma medgivande slöt K 7 dec 08 ett stillestånd med den sv västarmén.

I Norge uppnådde K på kort tid en enastående popularitet. Med sitt behagliga väsen o spartanska levnadssätt vann han sympati både hos soldaterna o bland befolkningen i övrigt. Efter revolutionen i Sverige i mars 09 kom han att spela en politiskt mera framträdande roll än tidigare. I förhoppning att skapa fred i Norden genom återupprättandet av en skandinavisk union arbetade han nu för Frederik VI :s val till Sveriges konung. Hans ansträngningar hindrades genom Frederiks vägran att skänka Danmark-Norge en liberal konstitution o genom den krigiska politik kungen fortsatte att föra gentemot Sverige. K:s intentioner äventyrades också av Georg Adlersparres plan att välja honom till Sveriges kronprins för att därigenom åstadkomma en förening mellan Norge o Sverige.

I mitten av april sändes greve B B v Platen till Norge för att söka samarbete med K för upprättandet av en sv-norsk union. K vägrade dock att deltaga i några underhandlingar härom, trots att han erbjöds möjligheten att bli tronarvinge. Under maj månad fick han order av Frederik att fortsätta förberedelserna för en gemensam norskrysk invasion i Sverige. K lydde men försökte övertyga Frederik om, att Norges resurser inte var tillräckliga för ett sådant företag. Han fruktade, att ett fortsatt krig skulle leda till rysk dominans inte bara i Sverige utan också i Danmark-Norge. K var också irriterad över att kung Frederik sänt chefen för "Danske Kancelli" Fredrik Julius Kaas till Norge som medlem av regeringskommissionen, vilken han misstänkte hos kungen motarbeta hans militära dispositioner. Trots sitt missnöje med Frederiks politik fortsatte K att verka för att successionsfrågan i Sverige skulle leda till en skandinavisk union.

Allteftersom Frederiks chanser att bli vald blev sämre, såg K mer allvarligt på möjligheten att bli utsedd till sv tronföljare. När han 29 maj sammanträffade med greve C H Posse, accepterade han erbjudandet härom, ifall ett val av Frederik skulle visa sig ogenomförbart o om han inte behövde förplikta sig att aktivt understödja en union mellan Norge o Sverige. Adlersparre o Platen försökte emellertid kompromettera K inför den danska regeringen, så att han skulle se sig tvungen att leda en separatiströrelse i Norge.

Sedan K blivit underrättad av Adlersparre om att hans val till kronprins var nära förestående, vägrade han 19 juli att utföra Frederiks order av 14 juli att infalla i Sverige utan rysk hjälp. Frederik hade visserligen givit K rätten att fatta ett sådant beslut, men det kan dock förefalla som K härigenom velat skydda sin nya ställning. Denna tolkning av K:s motiv är emellertid knappast eller endast delvis riktig, eftersom han betvivlade att ett anfall mot Sverige skulle lyckas. Därtill kom att han tycks ha saknat personlig ambition att bli kronprins.

Frederik uppmuntrade K att avvisa det sv erbjudandet genom att utnämna honom till fältmarskalk o ståthållare i Norge. Men i aug, när han önskade fred med Sverige, tillät han honom att motta valet. Under de återstående månaderna av 09 dämpade K de an-tidanska känslorna i Norge, som hade utvecklats under kriget, genom att förmå Frederik till regeringsreformer o genom att neka att delta i separatiströrelser ledda av greve Wedel-Jarlsberg.

Efter freden i Jönköping begav sig K i början av jan 10 till Sverige för att inträda i sina plikter som kronprins. Han hade förut gått med på att ändra sitt namn till Karl August, som Karl XIII hade begärt. I Sverige hoppades man, att K skulle lyckas lösa den politiska kris o stilla den sociala oro som hade utvecklats 09. Han föredrog emellertid att inte ingripa på något avgörande sätt, förrän han blivit mer insatt i förhållandena. Adlersparre fick inte något bestämmande inflytande över honom, o K fortsatte att på skilda plan söka åstadkomma en skandinavisk union.

28 maj 10 dog K av slag under en trupprevy på Kvidinge hed i Skåne. Rykten att han hade blivit förgiftad av anhängare till den gustavianska kungafamiljen ledde till oroligheter, som kulminerade i mordet på greve Axel Fersen d y 20 juni i Sthlm, när K.s lik fördes i procession till Riddarholmskyrkan.

Leland B Sather


Svenskt biografiskt lexikon