Judith Karlander

Karlander, Judith, f 31 mars 1865 i Ölmevalla, Hall, d 27 sept 1944 i Gbg, Domk. Föräldrar: lantbrukaren Elias Olsson o Anna Justina Jansson. Restaurangidkare.

G 5 sept 92 (–11) i Karl Gustav, Älvsb, m lantbrukaren Johan Petter Karlander, f 2 mars 57 i Kungsäter, Älvsb, d 29 febr 12 i Borås, son till lantbrukaren Carl Börjesson o Brita Persdtr.

"Broder Joachim, vi sutto vid vårt mörka öl och drömde om de silvervita källorna vid Rökstubackens slog, och vi sågo liksom syner så att stadens damm vi glömde, och det vart en kolarkoja utav Tullens svarta krog." Ölstugan Tullen vid Järntorget i Gbg, besjungen av Dan Andersson, var början på K:s restaurangimperium. Den stod alltid hennes hjärta nära. Hon övertog, startade o lämnade åtskilliga ställen, men Tullen behöll hon till sin död. Då hon 07 med fyra barn kom till Gbg, hade hon ingen tvekan om yrkesval. Tullen kunde hon överta genom ett lån av bryggeriägaren Melcher Lyckholm. Inom kort hade hon av ett ganska ruffigt ställe åstadkommit en trivsam o populär servering, där maten var lika god som ölet. På samma sätt som med Tullen gick det undan för undan med K:s näringsställen. Hennes övertagande av en lokal betydde modernisering o uppryckning — o framgång för henne. Vid Järntorget öppnade hon efter ett par år Buffé Karlander, ett förstklassigt musik- o nykterhetskafé, det första i Gbg. I den ljusa eleganta lokalen spelade framstående musiker. Buffén betydde något av en fostrargärning. De ungdomliga gästernas maner visade, att hon lyckats.

14 vågade hon sig på att överta Turisthotellet i Marstrand. Hennes 11 sommarår där hör till ställets lyckligaste perioder. Gamla Alphyddan klarade inte konkurrensen, o hon övertog även den. 18 återuppstod Frimurarelogens restaurang i Gbg efter ombyggnad. K fick hand om denna och drev den in på 20-talet. 23 kom hennes verkliga genombrott. Hon hade hand om Exportkaféet o den populära o ekonomiskt framgångsrika Tivolirestaurangen på gbgsutställningen. Nu kunde hon köpa Palace Hotel som blivit mer än något annat knutet till hennes namn. Hotellet o restaurangen i gamla Fürstenbergska palatset gav genom upprustning ökad trevnad åt gästerna, men K glömde inte heller personalen. Redan efter en vecka hade denna, som dittills ätit lite hur som helst i arbetet, fått en matsal med servering. K hade en sällsynt förmåga att få de anställda med sig i arbetet. De stannade i hennes tjänst, o hon följde sina flickors öden, även sedan de lämnat henne, hjälpande i fall av behov. När hotellet 37 firade 30-årsjubileum, fick 32 med över 15 anställningsår Patriotiska sällskapets medalj. Utdelaren landshövding Malte Jacobsson framhöll den utomordentliga betydelsen för rese- o turistlivet i en stad av ett hotell där en personlig omvårdnad av gästerna skapar trivsel o en önskan att komma tillbaka.

Greppet om Liseberg behöll K. Tivolirestaurangen blev nöjesfältets huvudrestaurang, o landeriets corps de logis blev det karlanderska Lisebergs Wärdshus. Från 38 omfattade sommarregimen även Trädgårdsföreningens restaurang. Hennes förmåga att få folk med sig gällde även den egna familjen. Två söner blev goda medarbetare. Det var välbehövligt ej minst sommartiden, då personalen kunde uppgå till inemot 600.

K hade en optimistisk läggning. Hon tvekade inte i vågsamma företag o hennes goda omdöme visade som regel rätt. Med stor energi o gott humör genomförde hon vad hon satt sig före. Organisationen löpte perfekt, men hon övervakade allt in i detalj, dagligen vandrande genom varje departement i sitt rike. "Frun" kallades hon av både personal o gäster. Det var i hennes fall en härskarinnas hederstitel. Hennes branschkunnighet kom även Gbgs o V Sveriges hotell- o restaurantförening tillgodo. Hon utsågs till hedersledamot. Som vittnesbörd om allmänt erkännande hade hon Vasamedaljen i guld.