Nils T Karleby

Karleby, Nils Theodor, f 18 juni 1892 i V Karleby, Malm, d 2 mars 1926 i Sthlm, Bromma. Föräldrar: snickaren Nils Jönsson o Teolinda Erlandsson. I typograflära på Skånska Soc-Dem i Helsingborg, elev vid Brunnsviks folkhögskola 11—12, typograf i Sthlm o elev vid Sthlms borgarskola 12—13, resa till Danmark, Tyskland o Frankrike, red-sekr i Nord boktryckarekonst 14—16, medarb i Skånska Soc-Dem 16—17, dess huvudred 17—20, red för soc:dem ung-domsförb:s tidskr Frihet 18—20, led av stadsfullm i Helsingborg 19—20, chef för soc:dem pressbyrån i Sthlm 20, led av soc:-dem partistyr 20—24, led o sekr i socialiseringsnämnden från 22 juni 20, medred för tidskr Tiden 22, ensam red från 25, studier i nationalekonomi vid StH från vt 22.

G 8 okt 17 i Helsingborg m Anna Elvira Söderberg, f 22 nov 96 i Hässlunda, Malm, dtr till skomakaren Olof Pettersson o Selma Persson.

Nils K:s publicistiska bana blev kort men märklig. Det är nästan ofattbart att han mitt under en nästan oavbruten sjukdomsperiod (tbc) orkade med att kommentera den politiska utvecklingen samtidigt som han skaffade sig ingående o omfattande kunskaper om samhället.

Hans aversion mot kejsardömets Tyskland hindrade honom inte från att med oro iaktta militaristiska tendenser hos de västallierade. Hans studier av den internationella utvecklingen förde honom till den uppfattningen att nationell självständighet, utrikespolitisk alliansfrihet o ingen inblandning i andra staters utveckling samt ett effektivt militärt men icke-militaristiskt försvar var ett sätt att värna demokrati o en successivt gående socialistisk samhällsomdaning. Han delade följaktligen i stort sett Hjalmar Brantings synsätt men ställde sig mera kritisk mot Nationernas förbund än denne.

K:s odoktrinära förtrogenhet med Marx gav honom många impulser. Gång på gång framhöll han att den marxistiska socialismens djupaste innebörd var demokratins fulländning. Därför vände han sig mot det svek mot socialismen som kommunisterna i Ryssland gjorde sig skyldiga till när diktaturen infördes. Med stor intensitet tog han upp kampen mot den sv kommunismen. Men han var också starkt kritisk mot den dåtida sv socialdemokratin. Det var inget fel på dess mål: arbetarklassens delaktighet i samhällslivet på lika villkor som andra samhällsgrupper. Hans kritik gällde bristen på ett praktiskt program, hur denna delaktighet skulle vinnas. Detta var desto mer besvärande som utvecklingen pekade på en fortgående kollektivisering av samhällsekonomin.

För K blev hans flyttning till Sthlm 1920 av avgörande betydelse. Under arbetet inom socialiseringsnämnden trängde han in i en mängd ekonomiska o sociologiska fakta både rörande utvecklingen i andra länder o i det sv samhället. I studierna i nationalekonomi under Gösta Bagge mötte han den nyklassiska nationalekonomin, vilken han i likhet med flertalet andra ekonomer o politiker vid denna tid sökte ge tillämpning inom finans- o arbetslöshetspolitiken. Vidare fick han kontakter med Axel Hägerströms filosofi o Vilhelm Lundstedts tillämpning av denna inom rättsvetenskaperna.

I socialiseringsnämndens betänkande Statens järnvägar som allmänt affärsverk fick K tillfälle att utveckla sin samhällssyn. Det skedde också i en serie artiklar, framför allt i tidskriften Tiden. En systematisk framställning ger han 26 i Socialismen inför verkligheten. K påvisar, hur illa de begrepp o doktriner som förekom i samhällsdiskussionen svarade mot verkligheten. Han framhåller hur äganderätten inte är någonting för alla tider givet utan ständigt förändras o kan genom statliga eller organisatoriska ingrepp helt omvandlas. Privategendomen i det principiellt kapitalistiska samhället känner inga inskränkningar i ägarens dispositionsrätt. Privategendomens intressen tillbakaträngs emellertid faktiskt genom varje socialpolitisk eller annan åtgärd i arbetarnas intresse. Detta är i grunden ett annat uttryck för att arbetarnas principiella ställning redan i det dåv sv samhället blivit en annan än i den typiska kapitalistiska ordningen, dvs egendomslös, isolerad, hjälplös, berövad varje statligt eller fackligt skydd, ett viljelöst verktyg i den kapitalistiske ägarens händer. Varje ingripande genom statliga eller organisatoriska åtgärder innebär ett upphävande av den principiella kapitalistiska ordningen. Enligt K är alltså staten ett naturligt instrument för samhällsomdaningen. De partiella reformernas väg är enligt honom inte ett uttryck för kapitulation inför borgerligheten utan en tillämpning av den demokratiska socialismens principer. K får jämte Ernst Wigforss anses vara den sv socialdemokratins främste teoretiker. Genom sin demokratiska lidelse o polemiska slagkraft har han i stor utsträckning bidragit till sv arbetarrörelses avståndstagande från den kommunistiska åskådningen. Genom sin senare insats under 20-talet lade han den teoretiska grunden för socialdemokratins fortsatta politik. Genom sina höga krav på moralisk integritet o sanningslidelse blev han till en förebild för många, särskilt inom den socialdemokratiska ungdomsrörelsen.