P A Ludvig R Hammarskiöld

7 Hammarskiöld, Per Adolf Ludvig Regnell, brorsons son till H 2, f 26 juni 1869 på Sippersta, Dingtuna (Vm), d 4 juli 1958 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: majoren Per Theodor H o Sofia Gustafva Regnell. Mogenhetsex vid Västerås h a l 24 maj 87, underlöjtn vid Svea art:reg 8 nov 89, löjtn där 13 sept 94, genomgick artilleri- o ingenjörshögskolans högre kurs 93—95, repetitör där 1 nov 95, art:stabsoff 24 maj 98, kapten 4 dec 03, chef för art:staben 14 jan 09, major i armén 5 febr 09, major vid reg 3 febr 11, överstelöjtn vid Boden-Karlsborgs art:reg 31 jan 13, överste o chef för Smålands art:reg 10 april 15, chef för art:skjutskolan 19—20, överste o chef för Svea art: reg 16 sept 22, generalmajor o chef för 2:a arméfördeln 22 jan 26, chef för östra arméfördeln 1 jan 28, generalfälttygmäst o inspektör för artilleriet 1 juli 29, generallöjtn 20 jan 33, övergick i generalitetets reserv 34. — Sekr i art:komm 00—02, deltog i Bodenkommitténs arbeten 05, ordf i art: komm 14—15 o 22—23, led av flera statliga kommittéer rör försvarsväsendet, armé-fullm 23 o 25—26. — LSkS 03, LKrVA 07 (styresman 35—37).

G 22 juli 96 i Sthlm (Hedv El) m Gerda Cecilia Neijber, f 6 aug 74 där (Jak), d 22 nov 65 i Danderyd, dtr till stadsmäklaren Magnus Julius N o Augusta Henriette Moll.

I sin egenskap av artilleristabsofficer deltog Ludvig H i utarbetandet av reglementen, skjutinstruktioner m m för artilleriet. Hans gedigna kunskaper och rika erfarenhet på det artilleristiska området blev även flitigt utnyttjade i olika utredningar och kommittéer, bl a som ordförande i artillerikommittén 1914—15 och 1922—23, och på en lång rad krävande poster inom försvaret såsom chefskapet för artilleriskjutskolan 1919—20 och slutligen som generalfälttygmästare 1929—34. Under det första världskriget var han medlem av en studiekommission till ryska armén och östfronten.

I sitt 1894 påbörjade och med tiden omfattande militära författarskap sökte H belysa utvecklingen inom artilleriet i främmande arméer särskilt rörande materielen. Han behandlade även mera speciella frågor, som t ex Franska artilleriets skjutregler (1894) och Ammunitionsersättningen vid ryska fältartilleriet (1896). I en artikel om skjutolyckan vid Marma pläderade han för bibehållandet av artilleriets dåvarande säkerhetsföreskrifter.

H hade starka krigshistoriska intressen. Efter inträdet i pensionsåldern ägnade han sig åt grundliga forskningar rörande det sv artilleriet i äldre tid. Han behandlade därvid bl a ämnen som De äldre Vasakungarnas artilleri (1942), Artilleriet under Gustaf II Adolfs krig (1943) och Artilleriet i slaget vid Jankow den 24 febr 1645 (1945).

Under sin framgångsrika militära bana gjorde sig H känd som en rakryggad, spänstig och fordrande chef, som alltid var rättvis, personligt välvillig och varmt intresserad för sina underlydande. Han var ytterst mån om sitt vapen och dess anseende, och hans ständiga strävan var att hålla det sv artilleriet på ett så högt plan som tekniken och ekonomiska förhållanden medgav.