Tuve Nilsson Hasselqvist

Hasselqvist, Tuve Nilsson, f 2 mars 1816 i Hasslaröd, Osby (Krist), d 4 febr 1891 i Rock Island, Illinois, USA. Föräldrar: rusthållaren Nils Tufvesson o Sissa Svensdtr. Elev vid lärov i Kristianstad 30, inskr vid LU 10 okt 35, teol studier där, prästv i Lund 23 juni 39, pastorsförordn i Lunds stift 39—52 (bl a i Åkarp o Vittsjö), erhöll tre års tjänstledighet för prästerlig verksamhet i USA 18 juni 52, förest för sv förs i Galesburg, Illinois, 52—63, president i Augustanasynoden 60—70, prof o förest för Augustana College and Theological Seminary i Paxton, Illinois, 63—75 o i Rock Island från 75.

G 24 maj 52 i Mjällby (Blek) m Eva Helena Cervin, f 7 aug 20 i Kristianstad, d några år före H, dtr till handl Frans C o Lovisa (Louise) Laurentia Åkerman.

H tog sitt namn, då han som fjortonåring kom till lärdomsskolan i Kristianstad. Under studieåren i Lund tog han intryck av schartauanismen och P Wieselgrens väckelseförkunnelse och nykterhetspropaganda. Efter prästvigningen ambulerade han i tretton år som pastorsadjunkt i Lunds stift. Han kom att tillhöra den mot statskyrkans förkunnelse och organisation kritiska krets av skånepräster, som leddes av H B Hammar och C A Bergman. Redan i början av 1840-talet hade han bland det nordskånska väckelsefolket anseende som rätt lärare och räknades som »en av banbrytarna för liv i de döda benen».

På initiativ av förutvarande församlingsbor, som emigrerat till Illinois, blev H 1852 kallad att handha själavården i nybyggarsamhället Galesburg. Ungefär samtidigt kom koleran till Illinois. Den följdes av en väckelse och ökat antal kommunikanter i H:s pastorat. Denne blev uppskattad som förkunnare. Han hade en vacker tenorstämma och sjöng enligt samtida »som en ängel». Han var informell och spontan, uppträdde vitklädd under gudstjänsterna och avbröt ofta sin predikan genom att sjunga hymner och väckelsesånger från predikstolen.

Den lutherska kyrkan i USA befann sig på 1850-talet i en trängd situation. De över kontinenten spridda församlingarna var förenade i The General Synod, som dock inte var strängt konfessionalistisk utan påverkad av puritanism och metodism. H kom i samband med motsättningar inom synoden till en ny värdering av sv kyrkans lära och den lutherska tydningen av sakramenten, men han behöll en kritisk inställning till alla former av statligt inflytande över kyrkan. När de skandinaviska församlingarna 1860 sammanslöt sig i Augustanasynoden, som strängt anslöt sig till Augsburgska bekännelsen, blev H dess ledare. Några år senare blev han president och lärare vid samfundets prästseminarium, vilket han från »predikantfabrik» förvandlade till en ansedd läroanstalt. Prästutbildningen, som varit ensidigt teologisk, kom att vila på en bred allmänkulturell bas.

Redan 1855 hade H, som var en god stilist, börjat utge tidningen Hemlandet. Dess direkte ledare var han i tre år men hade livet ut stort inflytande över den ansedda tidningens innehåll. Genom Hemlandet och andra av honom utgivna tidningar — bl a Augustana — kom han att leda den politiska opinionen bland de sv emigranterna. Han agiterade för slaveriets upphävande, och under inbördeskriget drev han intensiv propaganda mot demokratiska partiet. Republikanerna fick även efter kriget hans stöd; han kom att tillhöra deras konservativa flygel och i Augustana fördömdes kommunism, socialism och strejker. På 1850-talet röstade flertalet svenskar i USA demokratiskt, men på 1890-talet enligt beräkningar drygt 90 % republikanskt.

H hade 1856 satt sig i förbindelse med bibliotekarie G E Klemming, av vilken han fick i uppdrag att i USA för KB:s räkning samla allt som där tryckts på svenska. Det gjorde han under resten av sitt liv mot en ringa ersättning. Bibliotekets samling av sv:-amerikanskt tryck är också unik. Han erbjöds en orden som belöning men avböjde av principiella skäl. Den teol doktorstitel han gärna använde hade han tilldelats av ett amerikanskt college. H var en lång vacker karl med stort huvud, stora blå ögon och väldiga kroppskrafter. Han var from som ett barn men kunde lätt brusa upp och då bli orättvis och småaktig. Han var livet igenom en arg vedersakare av sådana mänskliga svagheter som dryckenskap, kortspel, lösa seder och tobaksrökning. 1870 besökte han som representant för Augustana College hemlandet och möttes där av stor sympati.