Ruth I Hedberg

Hedberg, Ruth Ingar, f 8 juli 1900 i Burlöv (Malm), d 22 maj 1959 i Sthlm (Hedv El). Föräldrar: grosshandl Fredrik Jonas Collin o Helene Carolina Pehrsson. Studentex i Sthlm 20, inskr vid Sthlms högsk ht 20, FK 15 dec 25, medarb i Östgöta Correspondenten 33—38, FL 21 juni 48, medarb i Idun från 47, i SvD från 48. Förf.

G 9 maj 23 i Rotterdam m förf Karl Olof (Olle) Hedberg, f 31 maj 99 i Norrköping, son till civiling Karl David H o Anna Hermina Svartström.

Ruth H tillbringade sin barndom på ett skånskt gods. Hennes akademiska studier förlades till Sthlms högskola, där hon kom att tillhöra en krets av med henne jämnåriga lärjungar till Martin Lamm och Sven Tunberg, de s k "pastoralerna". Den dyrkan av ett behagfullt 1700-tal som ingick i kretsens umgängeston kom hon att på ett särskilt sätt förkroppsliga genom sin lätta spiritualitet och sin vetenskapliga inriktning på sv 1700-talslitteratur: hennes licentiatavhandling ägnades åt fru Lenngren. I denna krets lärde hon också känna sin make. Hon torde på många sätt ha haft betydelse för utvecklingen av hans författarskap, särskilt under de vanskliga åren före debuten. Omvänt har man att räkna med att impulser från Olle H spelat en roll för hennes skönlitterära arbeten. Makarna var praktiskt taget oskiljaktiga.

Som skönlitterär författare framträdde H under pseudonymen Elsa Eschillius. Den första av hennes två romaner, En vecka i Skåne (1934), bygger i sin miljöskildring på barndomsminnen. Den respektlösa och munviga flickan Dora torde vara ett med åtskillig självkritik utformat porträtt av H:s yngre jag. Berättelsen präglas av kvickhet, munterhet och uppfinningsrikedom; satiren kan vara ungdomligt skarp men saknar inte en underton av förståelse och medkänsla. H:s andra roman, Fru Dygd och fru Lusta (1942) har sin tyngdpunkt i porträtteringen av ett par mycket olika medelålders kvinnor i borgerlig Sthlmsmiljö och i det maliciösa studiet av kvinnligt beteende. Miljön från Sthlms högskola har utnyttjats som bakgrund för teckningen av ungdomarna i boken, vilka framställs med en övervägande sympatisk inlevelse, även om författarinnan ingalunda försummar tillfällena till spirituella kommentarer. Detta gäller särskilt den fint genomförda tragikomiska berättelsen om en ynglings hopplösa förälskelse i en medelålders kvinna.

Fr o m slutet av 1940-talet framträdde H huvudsakligen som teaterrecensent i Idun och som anmälare av litteraturhistoriska arbeten i SvD. H:s kritik präglas av psykologisk fantasi och snabb impressionistisk uppfattningsförmåga. Ett posthumt urval av H:s essäer och recensioner har samlats i volymen Ej med klagan (1960).