Johannes (Johan) Hedenborg

Hedenborg, Johannes (Johan), f 21 okt 1786 i Heda (Ög), d 21 aug 1865 i Florens. Föräldrar: bonden Sven Carlsson o Elin Jönsdtr. Inskr vid UU 4 okt 11, tjänst som underläk vid Garnisonssjukhuset i Sthlm jan 17—juni 19, kir kand vid Karol inst 28 april 19, teol ex vid UU 23 nov 19, med fil ex där 14 juni 20, kir mag vid Karol inst 4 dec 21, medl av Sundhetskoll 6 dec 21, disp pro exercitio 22 maj 22, MK 18 juni 22, ML 12 okt 22, MD 11 nov 22, allt vid UU, läkare i Konstantinopel 25, huvudsakl bosatt i Alexandria från 29, prof:s n h o v 21 juni 34, sekr vid sv-norska generalkonsulatet i Alexandria 22 dec 37, bosatt på Rhodos från 42, v konsul där 1 dec 61, bosatt i Florens från 63. Forskningsresande, samlare. — LVA 33, LVS trol 34, Korresp LVHAA 54.

G 14 april 39 m Elise de Danelon, f omkr 13, d efter 96, dtr till engelske konsuln i Trieste o h h, f Bagnasco.

Efter skolgång i Linköping (1799—1811), där han efter fädernesocknen antog sitt namn, fortsatte H sina studier i Uppsala. Med sitt stora naturvetenskapliga intresse slog han slutligen in på läkarbanan. Omväxlande avlade han sina examina i Uppsala och vid Karolinska institutet i Sthlm, där han också fick sin praktiska utbildning. Han åtföljde amiralen C J af Wirsén och hovjunkaren C A Gyllenram på en resa till Danmark, Tyskland och Frankrike, troligen aug 1820—våren 1821 (H:s egen uppg 1821 —22 går ej ihop med hans avlagda ex; jfr Holmberg, s 15), och tillbragte större delen av vintern i Montpellier, där han åhörde föreläsningar i medicin och besökte sjukhuset. Enligt E Nonnens uppgift åtföljde han honom som informator på en resa i Uppland vid julhelgen 1821 och på sommaren 1822 under en resa i Dalarna. Under ledning av professor J Berzelius och med biträde av dåvarande adjunkten i kemi C G Mosander anlade H 1823 en inrättning för artificiellt karlsbadervatten i Kungsträdgården i Sthlm, på vilken han av kommerskollegium erhöll ett 10 års privilegium. Men redan två år senare sålde han denna och lämnade landet, driven av reslusten, såsom han själv säger. Den sv ministern i Konstantinopel C G Löwenhielm önskade för sin hälsas skull en sv läkare och H antog erbjudandet.

Våren 1825 anträdde H den långa resan dit genom Finland och Ryssland. På anmodan av sin vän livmedikus C J Ekström hade han åtagit sig att skaffa upplysningar om det ryska medicinalväsendet. Han gjorde sig därför god tid att studera sjukhus och utbildningsanstalter såväl i S:t Petersburg; som i Moskva. Över Tula, Poltava och Odessa anlände han på hösten 1825 till Konstantinopel. Med stor vänskap mottogs han av Löwenhielm och inbjöds att bo i legationshuset och intaga sina måltider där. Med Löwenhielm företog han i maj 1826 en tur till Dardanellerna och trakten däromkring med besök på platsen för det gamla Tröja och i aug s å till Nikaia, Brussa och Apollonia. Under båda dessa utflykter gjorde H samlingar av skilda slag. Följande år lämnade Löwenhielm sin post i Konstantinopel, men under hans efterträdare med ställning som chargé d'affaires, A Ihre, kunde H fortfarande njuta av den sv beskickningens gästfrihet. I Konstantinopel delades hans tid mellan studier i turkiska språket, medicinska forskningar och naturvetenskapliga exkursioner. Han började nu även att samla mynt. Under sista delen av sin vistelse i Konstantinopel fick han också tillfälle att besöka ryska krigsfångar från det pågående rysk-turkiska kriget och lämna dem läkarvård.

För sin hälsas skull beslöt H att lämna Konstantinopel och for i aug 1829 till Alexandria, där han fick bostad hos den sv-norske konsuln Giovanni d'Anastasy. Från Alexandria företog han 1829—april 1830 en expedition uppför Nilen till Nubiens gräns och följande år en resa till Palestina, Syrien och Cypern.

För att taga hand om sina hemsända samlingar återvände H i juni 1832 till Sverige. Redan i början av året hade regeringen beviljat honom en gratifikation av 500 rdr Hamb bko. I Sthlm var han sysselsatt med att ordna sina samlingar. Han mottogs i audiens av konungen och genom dennes ingripande beslöt regeringen att inlösa de då anlända samlingarna med 6 029 rdr bko. Efter tre månader återvände H till Alexandria, dit han kom 7 febr 1833.

Under slutet av 1833 och början av 1834 företog H en expedition till Röda havet, Steniga Arabien och Sinai och insamlade Hal 400 zoologiska objekt. En ännu längre expedition förde honom längs Nilen till Kartum och därifrån utmed Blå Nilen till Roseires. Samlingarna från denna färd fyllde 140 kistor och mindre lådor. För omväxling och studier gjorde han en mindre resa till Athen och Wien juni 1837—jan 1838. En betydelsefull förändring i H:s ställning skedde 1837, då han utnämndes till sekreterare vid generalkonsulatet i Alexandria med ett årsarvode på 1 000 Hamb bko (= 4000 rdr rgs). Därmed fick han en fast, om än ringa inkomst. Befattningen var ej förbunden med någon tjänstgöringsskyldighet. Han behövde inte heller bo i Alexandria. I febr 1839 förlovade sig den 53-årige H med d'Anastasys guvernant Elise de Danelon och gifte sig med henne två månader senare. Kort därefter råkade förhållandet till d'Anastasy in i en kris. Efter ett längre uppehåll på Rhodos beslöt sig H för att stadigvarande slå sig ned på denna ö. Flyttningen ägde rum i början av 1842. På Rhodos öppnade sig ett vidsträckt fält för H:s forskningar i naturförhållanden, förhistoria och historia. Efter 17 års arbete förelåg 1857 hans stora, på tyska utarbetade verk om Rhodos historia färdigt; det kom dock aldrig att tryckas.

Med sin hustru besökte H Sverige 1851. Han stiftade då bekantskap med bl a riksantikvarien B E Hildebrand, med vilken han senare korresponderade i numismatiska och arkeologiska frågor. Tio år senare gjorde H sitt sista besök i Sthlm, denna gång väl närmast för att genomdriva sin utnämning till vicekonsul på Rhodos.

På hösten 1856 hade Rhodos drabbats av en svår jordbävning och något senare exploderade ett stort krutupplag, som lade delar av staden i ruiner. Även H:s hus, som låg i stadsdelen Neo Chori, skadades men kunde med kraftigt pekuniärt stöd från hemlandet repareras. H var emellertid trött på förhållandena på Rhodos, och hösten 1857 flyttade familjen över till Kairo. Grävningsområdet för Suezkanalen låg nära, och H hoppades att här kunna samla fossil. På grund av klimatet och därmed följande sjukdomar blev vistelsen i Kairo helt misslyckad. Familjen beslöt sig då för att på nytt bosätta sig på Rhodos. Den turkiska ångaren Silistria, med vilken sjöresan från Alexandria företogs, sprang läck och sjönk den 27 juni 1859. Passagerarna räddades av en kanonbåt, men H förlorade nästan alla sina ägodelar. Sedan detta missöde blivit bekant i Sverige, anslog rikets ständer 4 000 rdr rmt till understöd åt H. Vidare inbragte ett upprop, undertecknat av M Huss, B von Beskow, P F Wahlberg och B E Hildebrand (15 okt 1860) ytterligare 10 465 rdr rmt. — Efter en ny jordbävning på Rhodos i april 1863 lämnade familjen ön för alltid och flyttade till Florens. Utan att bli rotfast framlevde H här sina sista år och här slutade han också sina dagar.

"H var av något mer än medelmåttig längd, litet framåtlutad, med reguliera och markerade anletsdrag, avlångt huvud, brunt hår och livliga ögon och ett välvilligt drag över munnen; särdeles i sin ungdom och medelålder mycket rörlig, oöm och gladlynt" (P F Wahlberg). Inom naturvetenskaperna ägde H stora insikter. Därtill kunde han lägga kunskaper i många språk. Som historiker var han mindre betydande och som epigrafiker dålig. Ivrigt och oegennyttigt gjorde han betydande samlingar, inte blott av naturalier utan även av antikviteter och mynt, av orientaliska handskrifter och böcker, som nu befinner sig i sv museer och bibliotek.

Under sin vistelse i Konstantinopel utarbetade H sannolikt större delen av manuskriptet till ett med bilder i färg rikt illustrerat arbete, Turkiska nationens seder, bruk och klädedräkter (1839—42). I detta kommenterar han de avbildade folkgrupperna och fogar därtill ett par kapitel om turkarnas seder och bruk. Om sina resor i Afrika utgav han 1843 boken Resa i Egypten och det inre Afrika 1834 och 1835, förra delen, skriven med en journalistisk talang, som också framträder i hans bevarade manuskript.