S Gustaf Hedin

1 Hedin, Sven Gustaf, f 6 okt 1859 i Alseda (Jönk), d 11 juli 1933 i Uppsala. Föräldrar: hemmansägaren Sven Gustafsson o Maja Lisa Andersdtr. Mogenhetsex vid hal i Växjö 1 juni 78, inskr vid UU 9 sept 78, FK där 25 maj 81, FL vid LU 28 nov 85, disp för FD:grad 26 maj 86, FD 31 maj 86, doc i kemi 10 sept 86, eo amanuens vid med-kem laboratoriet 10 sept 87, ord amanuens där 3 mars 88, MK 30 okt 89, ML 31 jan 93, disp för MD:grad 29 april 93, doc i med kemi 20 maj 93, MD 27 maj 93, tf laborator i fysiol 1 jan 95—1 jan 96, ord 20 dec 95, tf prof i med o fysiol kemi 1 mars —15 maj 99 o i fysiol 1 sept 99—1 juni 00, allt vid LU, chef för patol-kem avd vid the Jenner institute of preventive medicine i London 1 juli 00—31 dec 06, tf eo prof i med o fysiol kemi vid UU 1 sept 07, prof i detta ämne 8 maj 08—6 okt 24, inspektor för Smålands nation 09—13. — LFS 96, LVA 02, LVS 09 (sekr 13—31), HedLVS 32.

G 10 aug 10 i Uddevalla m Gunhild Isabella Sanne, f 25 febr 77 där, d 23 april 64 i Uppsala, dtr till grosshandl Johan Newton S o Ida Zetterberg.

Gustaf H:s förutsättningar för den bana han valde var de bästa: en grundlig naturvetenskaplig skolning med fil doktorsgrad på en organiskt-kemisk avhandling, fullständig medicinsk utbildning och ett medicinskt doktorsarbete på ett enzymkemiskt tema. Därtill ett klart, kritiskt intellekt, självständighet och originalitet, noggrannhet och vederhäftighet och en seg, småländsk uthållighet. H:s förtrogenhet med grundvetenskapen och särskilt med den mot 1800-talets slut uppblomstrande fysikaliska kemin präglar hans alstring och han framstår som en av pionjärerna för den fysikaliska kemins tillämpning inom det biologiska området.

Under sin medicinska studietid i Lund fick H på fysiologiska institutionen till uppgift att mäta blodkroppsvolymen genom centrifugering av blodet i smala rör. Den härför konstruerade apparaten, som H gav namnet hämatokrit, har i modern utformning alltjämt allmän klinisk användning. H visade hämatokritens praktiskt-kliniska brukbarhet och utnyttjade därtill instrumentet för banbrytande studier över blodserums och blodkropparnas osmotiska förhållanden och över blodkroppsmembranens genomsläpplighet för olika ämnen.

H:s namn är knutet till upptäckten av ett par av de basiska byggnadskomponenterna i proteiner. Han leddes in på området under studievistelse vid E Drechsels laboratorium i Leipzig. Återkommen till Lund visade han först att man med enzym kan ur protein avspjälka två basiska ämnen, lysin och "lysatinin", som av andra forskare erhållits vid sönderdelning av proteiner med saltsyra. Snart därpå demonstrerade H att "lysatininet" utgjorde en blandning av lysin och en annan basisk aminosyra, förut ej känd som proteinbeståndsdel, nämligen arginin. Han påvisade argininets allmänna förekomst i proteiner och upptäckte slutligen (samtidigt med och oberoende av Kossel) en tredje basisk proteinkomponent, aminosyran histidin. Dessa insatser inom proteinkemin blev uppmärksammade och tillsammans med hämatokritstudierna föranledde de hans kallelse till chef för den patologiskkemiska avdelningen vid Jenner (sedermera Lister) institute of preventive medicine i London. Han påbörjade där de studier över enzym som kom att sysselsätta honom under resten av hans levnad.

H utförde grundläggande undersökningar över de äggviteklyvande enzymen i olika kroppsvävnader, blod och urin. Stort intresse ägnade han de enzymkinetiska problemen och företog ingående undersökningar över hämning av proteolytisk enzymaktivitet genom blodserum och adsorptionsmedel. Han torde ha varit den förste som utnyttjade selektiv adsorption för enzymseparation.

Som lärare var H högt värderad. Klarheten och formfulländningen i hans muntliga framställning går också igen i de läroböcker han författade. — Han var i hög grad trogen sin vetenskap och lät sin tid i mycket ringa grad inkräktas av andra intressen. Han hade ett älskvärt och försynt väsen, samtidigt som han ingav aktning och respekt. Hans offentliga framträdande präglades av värdighet och säkerhet. Särskilt i den trängre kretsen lät han ofta framskymta en stillsam, ironisk humor. — H drabbades de sista åren av en långsamt fortskridande, immobiliserande sjukdom som till slut ändade hans liv.