Hedvig Sofia

Hedvig Sofia, f 26 juni 1681 i Sthlm, d 12 dec 1708 där. Föräldrar: konung Karl XI o Ulrika Eleonora av Danmark.

G 2 (12) juni 98 på Karlberg m sin kusin hertig Fredrik IV av Holstein-Gottorp, f 18 okt 71 på Gottorps slott, d 9 juli 02 i slaget vid Kliszów, son till hertig Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp o Fredrika Amalia av Danmark.

Från H:s uppväxttid lämnar Karl XI i sina almanacksanteckningar spridda glimtar. Hennes »christnande» celebrerades 6 juli 1681 med ett grundligt dopkalas, där den lycklige fadern enligt en dansk diplomat var den gladaste av de glada. Hon figurerar under barnaåren rätt flitigt i faderns notationer av remarkablare händelser såsom närvarande vid diverse bröllop, dop, begravningar, »kostymfester» på slottet, stapelavlöpningar, hästuppvisningar, jubileumsfestligheter (1693), furstebesök o d. Hon fick ibland vara med på faderns jaktpartier eller pröva lyckan vid »notfisket» på Mälarens och andra sjöars isar.

Om hennes utbildning är föga känt. Modern ledde till en början den tidigare undervisningen men ersattes senare av en särskild informator, kanslisten Celestin Friedrich Gutermuth, som synes ha bibringat henne inte alltför betungande kunskaper i kristendom, svenska, tyska, franska, historia och geografi. Av hennes bevarade brev framgår, att hon rett sig tämligen väl med de båda utländska språken, under det de sv breven med sitt övermått av franska lånord röjer en långt driven frigjordhet i grammatik och stavning.

Glad, lättillgänglig, intelligent och charmfull utgjorde hon ett attraktivt inslag i det rätt tunga karolinska hovlivet. Inom syskonkretsen kom hon att stå brodern Karl XII närmast. Hans brev till henne är präglade både av ömhet och tillgivenhet. Det ansågs också, att hon utövade ett inte obetydligt inflytande på honom. Budskapet om hennes oförmodade bortgång utlöste hos honom en känsloreaktion av sällan skådad intensitet — han grät som ett barn.

H blev tidigt föremål för politiska spekulationer. I Holstein-Gottorp var man angelägen om en dynastisk förbindelse med Sverige och 1687—93 var hertigens äldste son Fredrik en trägen gäst vid det sv hovet. Efter hand sonderade han stämningen för ett äktenskap med H och uppmuntrades tydligen av änkedrottningen Hedvig Eleonora. Sedan han 1694 efterträtt sin fader som hertig, tog giftermålsplanerna fastare form, men avgörandet uppsköts på grund av H:s ringa ålder — hon var endast 13 år gammal. Efter Karl XII:s tronbestigning 1697 återupptogs förhandlingarna. På våren 1698 begav sig hertig Fredrik till Sthlm för att göra slag i saken. Hur H personligen ställde sig till frieriet, är inte känt. Hertigen var tio år äldre än hon själv, och hans rykte var inte det bästa. Man var inte okunnig om hans vidlyftiga sexuella förbindelser och hans mindre goda inflytande på den unge Karl XII. Någon starkare entusiasm för äktenskapet torde H knappast hyst, men hon fogade sig i de krav, som de politiska konjunkturerna ställde på henne.

På hösten 1698 anträdde hertigparet hemfärden till Holstein-Gottorp. En i Karlskrona utrustad eskader förde »herrskapet» med svit till Kiel, varifrån H lämnade sin bror utförliga rapporter om de »divertissementer», som anordnades vid mottagandet där. Hennes vistelse på det hertigliga slottet Gottorp blev kort. Redan 1699 besökte hon Sverige. Det hårdnande politiska läget genom det stora nordiska krigets utbrott och Danmarks angrepp på Holstein-Gottorp tvang henne att kvarstanna i Sthlm, där hon den 19 april (sv stil) 1700 födde en son, Karl Fredrik. Samvaron med maken blev ej heller långvarig. Han följde Karl XII i fält och stupade 1702 vid Kliszów. Äktenskapet synes inte varit över hövan lyckligt. Några mera direkta vittnesbörd från H:s sida föreligger ej, men samtidens diskreta antydningar ger vid handen, att hertigens excesser fortsatte och att en ömsesidig likgiltighet lägrade sig över makarnas sammanlevnad.

Hertigens död ställde H inför helt nya uppgifter. Hon åtog sig själv jämte den avlidnes broder, Christian August — vanligen kallad »administratorn» — förmynderskapet för sonen. Hon stannade kvar i Sthlm och förbehöll sig avgörandet i alla viktigare frågor efter föredragning av en holsteinsk ämbetsman, geheimerådet Johan Christian Fritz. I hertigdömet etablerades en särskild regering att handha förvaltningen under ledning av »administratorn». Arrangemanget blev inte särskilt lyckat. Det uppstod ständiga tvister om regeringsmaktens utskiftning mellan parterna, och slitningarna snarare till- än avtog med åren. I utrikespolitiskt hänseende följde H den traditionella »svenska linjen», som i förbundet med Sverige såg enda möjligheten att skydda hertigdömet mot Danmark, under det »administratorn», bakom vilken Goertz skarpa profil börjar skymta, inte stod helt främmande för en konjunkturpolitisk växling i det hittills rådande systemet, sedan Karl XII begynt sitt äventyrliga fälttåg mot Ryssland. Den spänning, som tidvis uppstod mellan H och »administratorn», ledde dock aldrig till någon öppen brytning. Under den naturliga stiltje, som inträdde efter svenskarnas uppbrott från Sachsen 1707, synes hon mest ha ägnat sig åt sin sons uppfostran.

I början av dec 1708 blev H illamående och fick häftiga frossbrytningar. Sjukdomen visade sig vara smittkoppor, som efter endast några dagar lade henne på dödsbädden. Hon ligger begraven i Riddarholmskyrkan.