Carl C P Herslow

1 Herslow, Carl Christian Petter, f 3 april 1836 i Karlskrona, d 18 sept 1933 i Malmö (S:t Petri). Föräldrar: kh Niclas Göran H o Anna Christina Liljeborg. Inskr vid LU 15 dec 53, disp pro gradu 24 maj 59, mag 1 juni 59, förest för Gbgs lyceum 62—66, lektor i levande språk vid Malmö h a l 66—74, red för Sydsv Dagbl 70—72, för Sydsv Dagbl Snällposten 72—07, led av AK 77—86 o 88—93 (led av tillf utsk 80—81 o 84, av särsk utsk 82, ordf i bevilln:utsk 91, talman 92— 93), led av komm för utarb av förslag ang ändrad org av bankanstalterna 81—83, ang ändrad banklagstiftn 89—90, ordf i Malmö stadsfullm 91—04, ordf i Skånes ensk bank 93—10, led i komm för utarb av betänkande ang industri- o konstutställn i Sthlm 1897 94, inspektor vid Malmö h a l 95—07, ordf i kommunalskattekomm 97—00, ordf i Skandinav kreditab 10—12.

G 30 juli 67 i Gbg (Kristine) m Hulda Wilhelmina Tranchell, f 19 jan 46 där (ibid), d 2 maj 33 i Malmö (S:t Petri), dtr till grosshandl Theodor Wilhelm T o Sofia Aurora Mattson.

Carl H disputerade 1859 på en avhandling i estetik. Efter studier vid utländska universitet verkade han några år som lärare i Gbg. Under denna tid skrev han sporadiska artiklar i Handelstidningen och Snällposten under intryck av S A Hedlunds journalistik.

Då Claes Odhner och Martin Weibull tog initiativet till en liberal tidning i södra Sverige, Sydsvenska Dagbladet, ansåg de sig i H ha funnit en lämplig huvudredaktör. Vid sidan av sin tjänst som lektor i Malmö skötte han sedan till 1874 tidningens redaktion.

Den nya tidningen var ett lyckokast. Ett par månader efter starten utbröt det fransktyska kriget och genom förbindelser med Ritzaus byrå kunde tidningen prestera den snabbaste nyhetsrapporteringen från krigs- skådeplatsen. H:s sätt att journalistiskt behandla detta högintressanta nyhetsmaterial bidrog också till att upplagan mycket snabbt ökade.

H:s breda kulturella intressen satte från början sin prägel på tidningen och under hela sin tid som redaktör följde han utvecklingen inom litteraturen. Han skrev bl a en berömmande recension av Victoria Benedictssons produktion 1876. Allteftersom upplagan ökade skaffade H till kultursidorna en mycket kvalificerad medarbetarstab. Hans intresse för det skånska näringslivets utveckling framkom också i tidningen och med experters hjälp bedrevs upplysningsarbete i jordbruksfrågor.

Det var dock H själv som gav tidningen en särskild tyngd i opinionsbildningen. »Starkt i sak och måttfullt i ord» var ledmotivet för H:s skrivsätt. Han blev aldrig någon flitig ledarskribent, men de ledarartiklar han skrev observerades genom sin skärpa och eleganta argumentering. I ledarna gav han uttryck för sin moderatliberala uppfattning. För honom framstod försvarsfrågan redan under 1870-talet som en nationell fråga av yttersta vikt. Han klargjorde stadsliberalismens intresse för en försvarsreform på värnpliktens grund och kritiserade lantmannapartiets sammankoppling av försvarsfrågan och grundskatterna. Under 1880-talet var han villig att kompromissa, vilket hans politiska aktivitet vittnar om, och under nittiotalet talade han åter för en allmän värnpliktsreform. Han verkade här för Harald Hjärnes program »försvar och reformer».

I rösträttsfrågan accepterade han Lindmans proposition 1907, även om han fann att Staaffs förslag om majoritetsvalsystem bättre svarade mot hans ideal. Under hela 1890-talet stod unionsfrågan i centrum för H:s intresse. Genom sina nära kontakter med Boström hade han goda möjligheter att följa unionsstriden. H erkände Norges likställighet inom unionen och poängterade dess ekonomiska fördelar men accepterade aldrig den norska vänsterns program i konsulatfrågan, eftersom skilda konsulat skulle innebära två utrikesministrar. Därmed skulle unionsupplösningen vara ett faktum.

Under ett tiotal år kom H att spela en framträdande roll inom rikspolitiken. Han invaldes 1876 i AK, där han stannade till 1893 med ett par års avbrott under tullstriden, som öppnade en tillfällig klyfta mellan honom och hans valmanskår. Som en av frihandelns ivrigaste förespråkare valdes han 1888 till ordf inom Centern. Partiet bestod av frihandelsvänliga stadsrepresentanter. Där märktes en stark dragkamp mellan en höger och en vänster. H var dock ingen profilpolitiker. Under hans ledning utvecklades partiet därför i moderatliberal riktning. Riksdagen borde verka för en försoningspolitik mellan samhällsklasserna och gynna affärs-och näringslivet.

H:s politiska kompromissvilja kom till uttryck vid försvarsriksdagen 1883, då han i spetsen för den s k centerhögern verkade för ett avskaffande av indelningsverket och för en lösning av försvarsfrågan enligt det värvade systemets principer. 1891 följde han emellertid frihandelslinjen, då han överraskande fällde det åkerhielmska försvarsförslaget, trots att han tidigare bekant sig till kompromissens principer. Hans skäl var att förslaget, om det antogs, skulle låsa fast tullsystemet.

Följande år blev H vald till AK:s talman. Samtiden såg valet som H:s slutgiltiga kapitulation i tullfrågan. Men brevväxlingen med Boström visar, att han höll fast vid sin frihandelslinje. Boström utlovade nämligen moderation i tullfrågan som motprestation. H:s reformkrav uttalas också vid den urtima försvarsriksdagen 1892. I sitt berömda tal inför tronen gav han kanske det första samlade uttrycket för Harald Hjärnes program, då han förklarade, att man med väl avvägda men fasta steg närmade sig den dag då »uti den stora medborgarhär, som uti farans stund skall rycka fram, varje man eldas av medvetandet att han äger medborgarrätt i det fosterland, för vars liv han går att insätta sitt eget». 1893 höll han fast vid sitt krav på rösträtt. Men s å lämnade han riksdagen och den aktiva politiken. Samtiden förklarade visserligen, att hans förutsättningar att spela en ledande roll varit de bästa, men att han inte ägde det dominerande intresset för rikspolitik. Kanske bidrog också konservatismens starkare ställning efter 1892 till hans beslut.

Parallellt med sitt riksdagsarbete var H intensivt engagerad inom kommunalpolitiken i Malmö. Som kommunalpolitiker och ordf i Malmö stadsfullmäktige arbetade han för kommunikationsväsendets utveckling i Skåne. Han ville också vidga kontakten med kontinenten, framförallt genom färjförbindelsei mellan Trelleborg och Sassnitz. Hans intresse för skånskt näringsliv tog sig många uttryck. 1893 insattes han som styrelseordf i Skånes enskilda bank, där han sedan många år hade varit medlem av styrelsen. Under sin riksdagstid hade han visat speciellt intresse för bankfrågor, och in på 1900-talet deltog han som kommittéordf i så gott som alla bankärenden av riksnatur. I samband med sitt engagemang i Skånes enskilda bank kom H naturligt in som styrelseordf i ett stort antal skåneindustrier, framförallt inom varvs- och sockerindustrin.

Med åren kom H allt längre bort från den aktuella liberalismen. Även om han praktiskt sett blev mera konservativ behöll han dock ända till sin död vid 97 års ålder sin liberala grundsyn.